Välkomna till Tivoli Empatia!

Jädrar anacka vilket ös det blev här nu då! .-o Jag hinner inte meeeeed! *skyndar*

Penntricket har ändrat lite betydelse får jag säga. I gymnasiet stod några av tejejerna i klassen och var HÖGST belåtna med att höra till dem som höll fast pennan=hade bröst att skryta med.
Sedan har det sakta övergått till "här varé inga hängpattar åtminstone" känns det som.

Det vore lite intressant att veta ifall just de där tjejerna idag är lika nöjda? 20 år senare menar jag...

BS, schampooflaska?

Frullan, då var det som jag anade. Och då förstår jag helt och precis. 100% Jag kan ju tillägg att det för mig personligen är lite av en tröst, eller åtminstone balans, att jag inte är alldeles ensam om det som gör ont. Alltså behövs du och alla andra med allas våra liv precis så som de är. Om inte så får jag lägga ner BT sisådär på obestämd tid, hålla mig undan och återkomma när hjärtat är fullt av fågelsång igen.

Piggelin, jamen jamen, nu räcker det väl med att fylla 40+ hela tiden i några år? Då har man god anledning att fira alla födelsedagarna ordentligt varje år också. Eftersom amn fyller så jämnt och bra.

Cicci, akta dig och din mage! Det finns inga pluspoäng för att gå och ha ont utan att låta någon hjälpa en. Vare sig i magen eller någon annanstans. Det har jag börjat lära mig. Smärta är kroppens sätt att tala om att vi behöver ge den uppmärksamhet på något visst område. Magen brukar vara en väldigt tydlig signal om att man måste förändra något för balansens dskull, om det inte rör sig om någon sjukdom.och då är det ju verkligen viktigt att få veta vad det är.
Min lillasyster gick och blödde ur tarmen i flera ÅR utan att säga något till någon, jobbade på, bet ihop-och blev dödssjuk och vi höll på att förlora henne! Ingen i vår familj är stolt över hennes smärttålighet utan helt upprörda över att hon inte sa något och inte sökte hjälp. Läkaren var vansinnig och sa att hade hon sökt i tid hade de kunnat rädda hennes tarm.Idag har hon opererat bort hela tjocktarmen och fått ändra sina vanor helt. Jag vill inte skrämmas eller pekpinna, men jag blir orolig!

Jag måste berätta en POSITIV överraskning för idag:

Telefonen ringer. Sonen svarar och kommer med luren till mig.

"hej det här är Therese på Försäkringskassan"

*svälj-vadfan har blivit fel och icke godkänt nu?*

"Jag ville bara tala om att jag är din personliga handläggare och så vill jag veta lite hur det går för dig nu och vad planen är"

*hjälp hjälp hjälp, nu säger hon snart att hon inte tänker godkänns så lång sjukskrivning, skärp dig, klipp dig, skaffa dig ett jobb*

MEN så är hon fantastiskt trevlig, sympatisk och förstående och säger väldigt strängt att jag inte får stressa på den här processen.  När vi pratar tycker hon snabbt att jag gärna vill prata om alldeles för långt fram och hon poängterar att det ENDA jag behöver orka, klara och genomföra precis nu, är huruvida jag den dagen ska till kuratorn eller sjukgymnasten eller vem det är. SEDAN ska vi planera resten. När du är där. Inte nu.

Jag blev helt totalt paff, överrumplad och såklar jätteglad och lättad! Jag verkar faktiskt ha fått precis de gudasända människor omkring mig som jag behöver för att komma framåt på olika sätt och vis! Det kanske VAR rätt drag att flytta och böra på ny kula ändå. Även om vi numera har ett lite väl stort hus och inget mer barn tänker bli till här.

Och ja, mina erfarenheter av just F-kassan har hittills handlat mer om att strida. Jag är mycket glad över nya erfarenheter!

Jag har förresten gjort en till alldeles ny erfarenhet idag. (och här kommer nu att avslöjas precis HUR oorienterad jag är bland diverse träningsredskap)

Min sambo håller på att träna för att klara ett konditionstest man ska fixa för att få det där jobbet som deltidsbrandman. Han missade första gången (till sin förtvivlan) så nu ska han försöka igen snart.
Han var otroligt omotiverad och låg idag, så jag sa "jamen om jag går med dig dit och hejjar medn du går då?" Jag kan förresten pröva det där bandet själv också om det ska vara så.
Jo, då skulle han gå iallafall.

Det där bandet är en maskin som man kan tilta bandet så det blir uppförslut. Man ska klara att gå på det i 7 minuter med max uppförslutning och med ett par sådana där brandmmanstuber på ryggen. De väger 24 kg.
Han klarar inte det än (man kan uppenbart inte leva på att man har HAFT toppkondition en gång i forntiden, mycket bitter erfarenhet för sambon)

Nu får ni ju inte tor att jag lastadepå mig de där tuberna-jag har inte dödslängtan trots allt.
Mne jag gick på det där bandet med maxlutet i sammanlagt 10 minuter iallafall. " på lägre lut för att fatta rullet liksom och så en för att lugna ner mig lite i taget sist.
Att jag får blodsmak av en sådan sak säger väl allt om hur totalt kass kondis jag har. men man kanske kan gå med till den där branstationen nån fler gång så kanske det ändras?

Och när jag har gått ner mina 25 pannor, då ska jag jävlar i det hänga på mig de där tuberna och känna efter vilket onödigt lass jag nu kånkar omkring på!

Lappis, ja FY fan!
När jag fortfarande jobbade som grossist och lyfte säckar med sten som vägde mellan 20-25 kg styck, konstaterade jag att "en sådan här går jag omkring med helt i onödan"
DÅ ville jag bli av med den, och det är snart tre år sedan. Den våren gåstavade jag bort halva påsen, men efter hela hormonkarusellen, inget job och hela skiten, så har jag inte bar den biten tillbaka, utan jag ÖKADE PÅ. Förut hade 25 kg varit mer än nödvändig-om än säkert trevligt, men NU är den deär 25 kg faktiskt absolut ett mål som verkligen inte på något sätt skulle betyda att jag försvann till ett strå.

men 5,5 av dem har jag ju iallafall eliminerat nu. 19,5 to go...

...för du menar Amanda va Piggelin? annars kan du gärna få en fjäril du med!

Lapinette skrev 2011-01-31 23:17:51 följande:

pb - Hurrra, för framsteg!
Min ena kollega gick upp några kilo vid varje hormonbehandling. Själv fick jag dålig hy. Sitter nu och gör fotoalbum från den tiden (2008) och ser på vartenda foto hur finnig haka jag har. Helt bedrövligt! Nej, usch för hormoner och skit ... speciellt när de ändå inte ledde till något positivt.

Ja HURRA för framsteg och /¤#%¤#(&/(/&%¤"¤#")=//)=(/&%&%¤&/¤¤##" för hormoner som fuckar upp hela alltet utan att ge tillbaka ens insatsen.

Iallafall börjar mitt hår växa ut igen efter allt tappande och en tröst är att det verkar vara så att jag bundit väldigt mycket vätska, förutom rent fett. Tröst eftrsom vätskan känns lättare att bli av med.

Godnatt tråden!