Klart jag lever!
men med en efterhängsen migrän sedan två veckor, och den är inte så kompatibel med dataskärmar..migränen alltså.
Inte med vårsolen heller, och det är verkligen synd, eftersom just vårsolen ingår i min rehab-pan med utevistelse och så. Fast jag har kommit ut framåt eftermiddagarna åtminstone, med solglasögon och keps...
Har försökt kika lite här och där vad ni har för er, men har dlig koll just nu känner jag.
Min påsk var underbar med massor av gemenskap och både steka fläskpannkaka uppe på fjället och baka tunnbröd i bagarstugan, gömma påskägg hos mormor och gräva i sanden på Höga Kusten. Det senare stod hunden i familjen för, med påföljden att han bajsade rena sandkorvar efteråt. Han passade uppenbart på att käka lite sand medan han ändå var i tagen. Fjällbruttan bor i en sagovärld av fjäll och jag är så tacksam över dagarna vi fick tillsammans och hur bortskämda vi blev av familjen där! Och Heloise och Panzerfausts lilla Elise är så himla fin så det är inte sant och min son är helt tagen av det faktum att "det finns VUXNA som spelar spel med en fast man själv är ett barn! Känner du fler sådana mamma? När ska vi hälsa på dem?"
En lång tripp genom ett Sverige fullt av vitsippor, nyutslagna björkar, glittrande vatten och enebackar, branta klippor och blå havsvikar med en och annan snödriva kvar, nysläppta renar, ilskna lämlar, knotiga fjällbjörkar och blånande fjäll. Överallt hör man hackspetten leta en fru, fasanen och tjädern med och svanarna glider lika stolt på vilket vattendrag de än landat.
Nu är jag i min egen trädgård. Dricker mammas saft och käkar tunnbröd som jag själv varit med och bakat. Tittar på Magnolian jag planterade förra årets Morsdag. Den har fem stora blommor hittills.
Att snigelsäsongen har börjat, får vara en parentes. Och migränen får inte ta hela mina dagar. Jag vägrar.
Datorn får stå åt sidan. Man ser vitsipporna och konvaljerna så dåligt härinne.