Nej, nu måste jag se till att lägga mig. Eller åtminstone hunden. Han ligger här på soffan bredvid och ser helt knäckt ut efter hans hemska mattes gräsliga behandling, med badande och hårfön, kam och allmänt krångel. Han orkar inte ens ställa sig på bakbenen för en levergodis. 
Tack detsamma!
Onsdag förresten? Jag förstår inte vad ni pratar om.
Jag har blivit så dagavill på senaste tiden. Jag tror jag glömt bort den veckodagen.
Eller, vänta: är det inte då det är Sveriges Mästerkock på 4:an
Jo just det! jag visste väl att det var något bra med onsdagar. 
Tinga, det går sisådär får jag väl konstatera. Det beror väl på flera saker.En del i det hela är att planen och uppllägget som gjordes först, ju baserade sig på den diagnos som fanns då. Nu har sköldkörteln uppenbart balalt ur och förutsättnngarna och behoven har ändrats-fast till vad det vi inte riktigt, eftersom den utredningen fortfarande pågår.
När kroppen rusar så här, så blir det inte alls något lugn för övningarna med bollen och med hjärtklappningen allan så fixar man inte de där promenaderna heller, eftersom man i stort sett står och håller i sig i närmsta fasta föremål och försöker låta bli att få panik.
Går ner i vikt gör jag, sakteliga, men glädjen med det förtas mycket för mig genom att jag vet att det förmodligen mycket beror på just sköldkörtelns felsignaler till kroppen. Det känns inte alls bra, inte minst efetersom det tydligen är vanligt att man tappar även i muskelmassa.
Jag vet för lite än för att förhålla mig till alltihop. Just nu vill jag bara få alal provsvar och få bekräftat att det bara är ditten och inte det mer allvarliga datten och vad för mediciner jag då ska ta och i vilka doser. Eller huruvida jag ska strålbejhandlas eller kanske rentav opereras.
Det jag försöker göra är att ändå jobba på lugna rutiner så gott det går och själva tanken om ATT äta, iallafall någonting, var 3-4 timme, och vara omsorgsfull med att gynna sömnen så mycket det går. Jag märker väl på sömnen att det är något knas, för jag får helt sjuka mardrömmar, hjärtat rusar rätt som det är även på natten osv.
Idag har Truls och jag varit på den första "riktiga" promenaden i byn. Han är färdigvaccinerad nu och dessutom stor nog att faktiskt orka gå själv. Han var hur duktig som helst, och vi har hälsat på i sonens klass, vilket vi lovat att göra. Detvar fullt ös, ungarna älskade honom och han älskade dem. Nu sover han som en stock...
Men kanske nu när han börjar palla lite mer, att det kan bli bättre med promenaderna.
Jag lagar bra mat iallafall en gång om dagen och håller mig någorlunda till att det ska vara mycket grönsaker och mindre av resten.
Råsaftscenrifugen är med men inte alla dagarna i veckan.
Jag väger nästan 9 kilo mindre än jag gjorde på min födelsedag i januari, så det är lättare att knyta skorna i varje fall. Och jag hoppas det beror något på mina bättre matvanor och inte helt på att man kan få cancer i sköldkörteln.
(Det är inte så att jag går här och tänker "cancercancercancer" och målar 
på väggen, men det hade varit skönt att veta att det "bara är en inflammation-ät det här så går det över på ett par månader". Min sambo däremot, är skitorolig. Och när han blir orolig blir han rätt ilsken av sig, av ren stress. Så jag håller oss så lugna jag kan 
)
Vattengympan har det blivit uselt med, eftersom jag missade en gån då jag var på röntgen, en gång pga annat läkarbesök,och två gånger nu när jag blev sjuk.
helt enkelt så märker man snart att planer är ju bra, men sedan händer det ju jämt en massa annat, som sätter det hela ur spel. Och då har jag svårt att få ihop det hela.
Det fortsätter att spreta kan man sammanfatta det. Men viktigast-och svårast- är att jag håller mig någorlunda lugn och inser att jag faktiskt är tvungen att vänta på svar och sedan får vi se. Och gympan pågår ju, så jag får hoppas att jag kan gå nästa måndag, och nästa...
Jag som brukar planera saker i rätt många steg, blir galet stressad av att inte ha bra förutsättningar för att göra just det. men det är kanske en livsläxa det med.
Ja, nu bev det ju aslångt i vanlig ordning. Men den som vill läsa läser. Scrolla finns ju som funktion.
Tinga, de utreder nog hela killivitten allteftersom. Om de misstänker cancer så tror jag inte jag får veta det i första taget. Nu initialt är det "vi ska se ifall det är inflammation eller en egentlig överproduktion" som är det uttalade. Jag vet bara så mycket att det kan vara en lååång radda olika grejor och det påverkar kroppen på olika vis.
Och hur mycket man påverkas, vad som egentligen händer och hur det ska behandlas ser väldigt olika ut.
Jag hoppades på brev idag, men det fanns inget.
Ore, jo, men det beror på VAD som är fel. Vid överproduktion rusar kroppen och bland annat hela ämnesomsättningen. Det leder till viktnedgång, håravfall, ökad tarmfunktion, ångest och hjärtklappning bland annat. Eftersom man inte kan sova, så blir trötthet och därmed ofta nedstämdhet också en följd, trots att kroppen kör på övervarv. Man bli mer lättretlig och ilsknare än vanligt också. så saker som annars skulle mest höja ett ögonbryn, får en att gå i taket.
Vid underproduktion är det trötthet, nedstämdhet, orkeslöshet, viktuppgång etc.
Men shit snartis! 
Gud vad jobbigt det är när man inte kan känna förtroende för dem man möter i vården!
När jag var på röntgen i Kalmar, förklarade den sköterskan att en inflammation i sköldkörteln brukar ge symtom på både över-och underproduktion. Och det kan dessutom växla hit och dit. Är det ren under-el överproduktion så ser det enhetligt ut på provsvaren så att säga. Sa hon.
Det är visst bla så man man konstaterar just inflammation kontra andra fel.
han kommer ju dö på kuppen 
Det här var väl en tråd för fryslortar och tröttisar, magsjuka och förkylda:
www.brollopstorget.se/Forum-1-94/m3952240.html
Kläm dit era bilder vettja!
hon har varit en bitch längre, men nu har vi alla förklaringen varför. Men jag har inte riktigt hängt med, har man alltså inte kommit fram till vad det är för fel på din? men hur kom de fram till Att det är nåt som inte är som det ska???
EA, NEJ! Nej nej nej nej nej!
Jag går inte MED på sådana besked!
Är det säkert eller bara kanske? FY vad ledsen jag blev nu!!!
(skitjävla småfjantar till blåsmileys som inte räcker en mikroel av vägen ens 
)
