Välkomna till Tivoli Empatia!

Här är verkligen frågan vilket som egentligen är värst. Jag tycker slutet på gelehallonen.

Närå´, STACKARS maken med lunginflammasmurf (som smurferna säger) och stackars dig att vara Fru Strerad, som Piggan sa.

Själv kan jag inte göra ett skit av allt jag vill ta itu med, med hostan som sliter inälvorna ur kroppen.Snoret rinner dessutom som på ett dagisbarn ur näsan. Skitfräscht! Kratta gräsmattan , bära ved, ta min promenad...GLÖM!
*också FruStrerad, helt utan att ens vara Fru*

Men badat hunden har jag. Jo, för de där oljiga dropparna han ska ha i öronen 2*/dag får honom att se helt bedrövlig ut. Trots att det är mitt i kuren , stod jag inte ut, utan badade honom. Han tyckte det var en usel idé och kämpade sig helt slut mot schampoo, balsam, badkar och fön. Nu sover han helt nockad i soffan, men han är vit och fluffig igen åtminstone. *nöjd*

Ja, inte för att jag skulle komma på att ens tänka tanken att göra en sådan sa-men jag HAR faktiskt funderat seriöst på sådana där långvandringsprojekt som en sak att göra  i livet. I stilla mak och med tid att kika på fjärilarna liksom. Kuta är INTE min grej.

Ore och Lappis däremot verkar ju väl funtade för en sådan sak. Trådspringning genom landet liksom. Övernattnigar är ju redan klara på massor av plejs.

Mugglan, jag kommer aldrig någonsin i hela livet klara att slänga dem! Och de där kartongerna är små, så de tar verkligen inte upp plats. De dag sonen kanske får barn, ska jag i varje fall visa honom vad han åkte hem från BB i-och gråta floder och göra honom generad.
Eller visst ja-nu när jag givit upp-det är ju då det plötsligt händer...*ironi*

Häromdagen läste jag i hundboken jag köpt ..."och nu när valpen blivit lite äldre och känner sig mer självständig från dig, kommer den troligtvis att drabbas av akut dövhet, och den nyss så följsamma lilla valpen ränner iväg åt helt sitt egna håll och struntar i dig. Det är en utvecklingsfas"

Då garvade jag och tänkte på min son när jag ropade "Skooorpan (jo, det är även mitt barns smeknamn) du måste SVARA mamma" och nere på vägen bakom en buske hörde man ett glatt "Nääää"
Och så tänker jag på syrran som häromdagen sa"Ja och min son som ägnar sig åt att vara TRE år, fullt jävla ut"

Och så tänker jag på min sons lärare som ständigt säger "Var glad att han tar det hemma, det betyder att han är trygg nog att trotsa och testa dig-han vet att du älskar ovillkorligt"

Ooo nej! Jag är en nostalgker av stora mått och jag vandrar gärna bland minnen. Kanske för att jag flyttat så gräsligt mycket och inte har något fysiskt hus att återvända till som är föräldrahem så att säga, så betyder de där sakerna som väcker minnen mycket för mig. Inte så Feng Shui eller vad det heter, men det fyller hjärtat-inte bara skåpen.
Det ligger även ett fåtal plagg från min egen barndom i de där kartongerna för övrigt. Sammetsklänningar med spetskragar bland annat. Och mina babyfiltar, små "dregelörngott" som ammam kallar dem , lakan osv. allt mycket välskött och när mamma gav mig dem när jag väntade sonen, var de totalgenomgångna, varenda fläck behandlad, allt struket och pressat å det omsorgsfullaste. Jag var jätterörd då.
Plaggen min svärmor rotade fram låg i en plastkasse från "Tempo", ihoptjorvade, fulla av fläckar och alltihop luktade väl sisådär och såg än värre ut. Vi tog inte hem dem...

Hej Tinga!

Jag vill också äta (baka) gott surdegsbröd med fikon och valnötter! Hur gjorde du?

Nej, nu måste jag göra sonen sällskap vid filmen han ser mest ensam. och sedan SOVA och kanske försinner hostan lite då.

Här är det förresten otroligt vackert ute inatt. man ser verkligen svindlande många stjärnor pch känner ett sådant där "wooaoh värsta stora rymden och vackra vackra världen och här står lilla jag mitt i alltihop" Fast iskallt är det, så snödopparna har lagt sig ner, meed huvudena så nära marken de kan komma, för kanske är detlite varmare där. Få se ifall de pallar att lyfta dem igen imorgon.

Natti tråden!

Tinga, flera minus klarar de. Dessutom är det så att skulle den största utslagna blomman ge vika för frosten, så är det som regel bara att knipsa av den och sedan kommer det nya så fort värmen ligger på igen.
Det som inte slagit ut har liksom vett att låta bli att göra det och skyddas rätt väl i sitt hölje och så nära den varmare jorden. Annat är det för den satckars fjärilstunna primadonna som redan vecklat ut sig i all sin glans.
men jag har sett sådant som legat platt och sedan rest sig igen. Penséer är tuffingar!

Att knipsa av blommor, är förresten allmänt sett ett bra knep att lur en planta att sätta flera blommor. Det gör man i odlingsled. När första blommorna på pelargonerna kommer, knipsar man helt brutalt av dem, och så lockas plantan att ta i än värre..

Det år rådjuren totalsnaggade mina penséer, blommade de om senare på säsongen, med knubbigare tätare och mer blommor än jag någonsin sett.
Och har man plantor som ser lite rangliga ut, kan man gott knipsa bort de mesta och vips kommer de att skjuta nytt. Allt som blommar gör det för att få sätta frön. Hindrar man det får man längre blomningstid.

Ja, nu blev det visst lite mer än bara frosttålighet...

Tinga igen-neråt fem minus klarar de, mer exakt.

Jag tycker helt klart vi byter ordet "regndag" till "marängdag", så har man tillfört något positivt väderleken. Eller kanske "Marängtryck" istf "lågtryck".

Få se nu...har jag inte läst någonstans att marängerna som kallas "sjudna" är den sega sorten? *går och kikar*

HA! Vilket kalasminne man har! Här står det i min kakbok:

 

"Med sjuden smet blir marängerna lite sega inuti. Lätta att göra om man har elvisp."

Vill du att jag ska skriva in receptet Tinga?