Välkomna till Tivoli Empatia!

MSW, jag tycker egentligen inte att det spelar så stor roll, när de har små har man liggdelen och så när de blir större byter man till sittdelen. Fast det är bra med mjuklift om man vill kunna flytta en sovande bebis mellan våningsplan i huset kanske. Vi hade första varianten till Iris och andra till Astrid. Fast vi använde den aldrig som sittvagn eftersom vi hade Iris sittvagn kvar så vi sliter på den istället och den andra står i vardagsrummet och samlar damm... Vi ska komma oss för med att sätta ut annons på blocket vilket år som helst typ...

AM, har du observerat att dansen kring midsommarstången på Skansen inte är kl 14 utan 17:30 - 18:30? De barn som får hjälp att binda sina kransar kl 10 lär väl inte vara kvar och kunna dansa runt stången sedan... Fast det är väl så med firandet på ett så stort ställe att det är svårt att pussla ihop det.

Jäklar Tinga, det var verkligen pussligt! Men det beror ju på barnen, med Iris är det inga problem att sitta i bilen långa sträckor, med Astrid är vi inte riktigt där ännu. Bo på hotell går ju bra. Det är väl sedan jag tycker att det är jobbigt, inget av barnen har lust att traska runt på sightseeing i någon stad eller stå still och titta på saker. Så därför tycker jag det är meningslöst att åka runt när man ändå inte kommer att få se det man vill. Sitta på restaurang och njuta av mat är också uteslutet, det måste gå fort. så resandet och boendet är nog inget problem men det är sedan det fallerar här tycker jag!

Ska kanske tillägga att den som blir mest galen av att sitta långa sträckor i bil i vår familj är jag!

Jag har lite svårt med värmen också men inte om jag är på sol- och bad semester, mer om man är på stadssemester och ska gå runt och turista. Och så två griniga barn på det, nej tack. Fast Iris skulle man kunna resa med nu och om ett par år är Astrid där också, då kommer vi nog åka utomlands mer.

Astrid ja, hon är som förbytt, det är så sorgligt. Det har ju kommit smygande de senaste två veckorna och nu är min lilla underbara Astrid borta och ett monster har dykt upp istället. Hon har blivit precis som Iris var och jag som varit så glad för att jag och Astrid haft en så bra relation och hon har alltid varit så mysig. Blir det som med Iris har vi ett par år av helvete framför oss, jag hoppas så att det inte blir så. Jag saknar redan min underbara lilla Astrid, det är riktigt sorgligt. Jag uppskattar att hon tillbringar tre fjärdedelar av sin vakna tid med att skrika, gråta, vara arg och kasta saker omkring sig. Hon sliter och river i allt hon får tag på, hon är så arg att hon till och med försöker lyfta och kasta iväg köksstolarna, det bor ett raseri utan dess like inom den lilla kroppen. Jag känner faktiskt viss sorg.

Muggles, åh vad underbart det låter med tvillingarna! Fast jag tycker det är tråkigt att höra att din mamma inte får rätt hjälp, varför ska det strula! Fick hon inte bra hjälp förra gången? Är de personerna inte kvar längre? Jag förstår att ni inte åker utomlands med de små i år.

Muggles, jag känner igen det där lite grand vad det gäller min farmor, hon bara sitter hela dagarna, främst på sitt rum. Ibland rullar de ut henne i matsalen men det rummet ligger mitt i huset och där finns inga fönster. Mamma (jo, för hon får ju ta hand om allt som gäller farmor, inte gör pappa något) har bett att de ska aktivera henne mer, att hon ska få sitta ute på altanen om vädret är fint, eller att de kanske läser en dagstidning med henne men så fort de frågar henne om vad som helst så säger hon nej och då rycker de bara på axlarna och säger att hon vill ju inte så då får det vara.

Vickan, telefonnummer behöver det ju inte vara, om det räcker med initialerna beror ju på om det kommer att vara något annat barn där med samma. Vi märker allt med förnamn bara, men det fungerar ju bara om man är ensam om namnet. Fast ni behöver ju inte märka allt innan ni börjar, ni kan ju vänta och se. Med Iris var vi jätteambitiösa med lappar i allt men det har vi slutat med för länge sedan, vi skriver med en märkpenna bara. Strumpor orkar vi inte märka utan där räknar vi med ett visst svinn men det har gått rätt så bra där med faktiskt.

Omsan, jo, det klart att jag ska fösöka få bort allt smink innan men jag vägrar gå till jobbet osminkad innan så jag var mest orolig för att det kanske finns sminkrester kvar som jag missar. Jag tror inte att det är mineraler i mitt smink i och för sig men det har jag inte kollat. Nåväl, har du överlevt det tio gånger ska jag väl klara det jag med. Jag tycker mest att de ser så små ut så man undrar hur man ska få plats när man nu inte är trådsmal.

Liten, ska man ha sån tur att det försvinner snart igen tro. Hoppas på det tills vidare då, Astrid är ju 15 månader, på väg mot 16 nu. Just nu är det verkligen oro och strul, det går inte att hålla henne nöjd hur man än gör, tror inte ens att det skulle hjälpa om hon så fick riva ner och slå sönder hela huset.