Välkomna till Tivoli Empatia!

Å Ä Ö

HA!!! Jag klurade ut det alldeles själv! *nöjd*

Nu "Die Hard II" i alla sin förutsägbarhet.

Lappis, jag skulle kunna skriva en jädra massa om samsovning och andra "fostrings och rutinfrågor" men jag har inte den allra minsta lust. Faktiskt. Ibland känner jag att jag har redan gjort undan det där. Vi gjorde som vi gjorde och pojken verkar ha utvecklats normalt och blivit någorlunda folk av. Han sover i sin säng-och han äter det som står på bordet, kissar aldrig på sig och beter sig allmänt rätt väluppfostrat utifrån vad andra föräldrar och skolpersonal vidarebefordrar. Jag frågade inte nå värst många om saker då, och jag orkar inte riktigt börja nu heller.

När det kommer till prylmarknaden, så känner jag mig inte 40 utan 100 år gammal, för jag inser att det hänt en hel massa på vagn-stol-och pottfronten, som gör att vad jag i min enfald trodde att jag kunde tipsa om, är helt ute, borta och off numera. Ibland känner jag mig mer som någon mormor som kikar in här och läser lite om "hur det visst går till nuförtiden".

Och vart jag själv befinner mig som människa, ja det är ju på något helt eget ställe, där det vare sig är småbarnsintensiv tid eller väntan på något sådant heller. Och min fortsättning har jag inte så mycket att säga något om, så då blir det inte så mycket sagt heller. Och kommentarerna till andra har ofta redan kommit i rikt mått, så då säger man inte så mycket där heller-det är lätt att råka börja smygläsa eller ramla av märker jag.

Min son är lite äldre än alla dessa småpaltar så jag har andra saker att fundera över. Men det kan jag ju säga, att de gånger min sambo jobbar natt och min son säger "mamma, efter den här filmen, kan jag väl få somna inne hos dig i pappas säng så väcker han mig när han kommer hem? Så kan vi ligga och prata lite." Då säger jag ja och förr var det viktigt för oss att han kunde somna utan att man själv låg bredvid (eftersom man själv somnar och hela kvällen fuckas upp då), men NU om han säger"kan du inte ligga här lite så vi kan prata om dagen" så är det små gyllene stunder som jag inser inte är så många kvar av. Jag har stilla reflekterat över att några härinne nog kommer att upptäcka att de stora barnen inte är så värst stora alla stunder även när de sedan länge är rätt självgående på många vis. Men det återstår att uppleva.

Annars har jag min gamla sanning att hela tiden komma ihåg: innan jag fick barn hade jag en hel rad principer om hur saker skulle vara. Sedan kom mitt barn och vi fick kasta principerna genom fönstret för att göra plats för verkligheten och anpassa oss till den.

Jag tror faktiskt det kan bli för mycket jämförande hit och dit också. Så man krånglar till även rätt enkla saker och gör det mer komplicerat än det behöver vara. Även om det sker i all välmening och bara utifrån vänskapliga samtal. Jag har ingen aning om vad vi hade för potta-jag vet bara att vi fick en och jag kommer inte ens ihåg hur det hela fortlöpte -allt oftare inser jag att jag ta mig tusan glömt hur vi gjorde och när allt skedde. Det ligger bakom nu. Så jag kan inte hjälpa till för att jag inte kommer ihåg detaljerna!  Men jag förstår ju att den som är mitt i ett skeende har behov av att dryfta med andra. Så då får ju de som har det närmre i skallen ta det hela, helt enkelt.

Jaha. Nu skrev jag massor ändå. Men men...

Ja vad är det?

Lappis, jag fattar inte riktigt varför folk verkar tycka det, men tack!

Och så kan jag ju passa på att fråga vad det där Linkedin egentligen är då?
Förresten skulle jag hjälpa min son, för han ville "chatta med sin kompis på MSN" Jaha? Och nu tror jag att han har ett kont, för det fyllde jag i, men är det via det där som heter Messenger man ska chatta då? För själva MSN verkar ju vara ett helt koncept med massor av grejor under paraplytaket så att säga. Jag är så DÅLIG på allt det hära internätet... Tänkte låta honom joina FB men det fick han ju inte, för man ska visst ha fyllt 13. Men han har ju andra kompisar som har konto? Har deras föräldrar ljugit dit dem då?
Apropå frågor som berör den somhar 10-åringar och äldre...

Tack tjejer. Då styrker detta mig i min åsikt att han isåfall gott kan börja med denna messenger och ha det här med foton och chatta och allt som ju såklart är spännande och kul, där till att börja med. Så kan han vara med på fb senare. Jag tycker det kan vara ett bra sätt att öva på att producera text och att börja lite med allt det här man måste vara medveten om och tänka på när man väljer hur många som ska få veta det man lägger ut osv. Och för just min son finns ju värdet att han på så vis kan återknyta lite till sina kompisar där vi bodde förut också, och även med morfar, farfar och kusiner för den delen. (Vare sig mormor eller farmor är några aspiranter på att chatta, kan jag ju konstatera. Mormor får vara representanten för att visa att "en gång i tiden, skickade man vykort och brev också".)

Förresten så har min son denna sommar blivit kompis med en av tjejerna i klassen på det mer privat planet. Det är ju bara så skitkul-och det märks snabbt att då kommer andra saker till i vad som är önskvärda aktiviteter. Det är hon som har MSN och de andra tjejerna med. Grabbarna är inte alls med på de noterna än.

Omsan, det går väl sakteliga framåt på de flesta fronterna kan jag väl sammanfatta det med, utan att speca det. Och i den processen försöker jag finna mig i att det svåraste av alltär att det tar tiiiiiiiiiiiiiiid och att tålamodet är det bästa modet och det gäller att våga tro, när man ännu inte har svaren.

Under tiden har jag haft besök och fest av kära kära vänner jag hittat här på BT och skrattat, gråtit, druckit gott vin, ätit lyckad mat och sjungit allsång i sommarnatten med musikaliska gäster som totala stämningshöjare. Det är då det känns helt rätt att vi köpte ett jättehus, trots att vi bara blev tre att bo i det.

Min hund kommer nog aldrig att bli rumsren!

Han är ju fasen 7 månader nu, men det är ändå inte idiotsäkert att ha honom utan total uppsikt. Hoppsan så har han visst kissat lite på mattan ändå, fast man tycker att det väl inte är sååå länge sedan han var ute. Jag inser att det väl oftast är så att man då inte haft koll på tiden ordentligt, men det är så otroligt störigt och jag känner mig precis sådär misslyckad som matte som man ibland gör som mamma. "Det här borde man ju fått ordning på vid det här laget" Och svaret man får av expertisen är detsamma: "det är så olika hur snabbt de mognar..."

Jag vill ha en mogen, jätterumsren hundvalp NU!!! Och jag vill inte veta av att det skulle vara jag som är kass på att läsa av honom eller som slöar på BT istället för att komma ihåg att han skulle ut nyss...

När ni bär ved:
Lägg då famnen full, det är så man gör, men sedan, när den är full, tag då inte ett sista trä och släng på lagom så ni klämmer bröstvårtan mittemellan de sista två träna. Det är något som känns synnerligen onödigt. Jag upprepar: don´t try that at home.
 aaajjé!

Annars: när all ved är staplad för säsongen är man nöjd
När Sverige tar VM-brons är man också nöjd. HURRA för suveräna tjejerna!!!
När man har kakor kvar fulla frysen efter att gästerna åkt hem är det livsfarligt. Men gott!

Jag behöver ockå gå ner en massa i vikt! och jag har sedan i förrgår msn! *hojtar*

AM, stackars lilla Livia! Sådär överkänslig är min syrra. när vi var små glömdes en balkongdörr aningens på glänt under en varm sommarnatt. Hon såg på morgonen ut som en överjäst vetedeg i ansiktet, ögonen gick inte att hitta och jag glömmer aldrig den synen! Hon får fortfarande vad man mer måste kalla bölder än bett när hon blir stucken.
Det är då man fattar hur hästar kan dö av knottinvasion...

Snorkis, jag hade ju ett riktigt rejält lass att släpa på också. Jag har fortfarande 25 "sköna" kg jag utan vidare kan knata runt lättare, utan att ha hamnat på någon slags undervikt. Det är ju hemskt! Och att de där först 11 är väck är ju åtminstone en början.
Vad är eg viktklubb? Kostar det pengar? Jag har ju bara kört halva tallriken grönskaer (vilket verkligen är sporadiskt) och promenader-ännu mer sporadiskt. Fast mest körde jag hög ämnesomsättning via sköldkörtelinfalmmation...