Välkomna till Tivoli Empatia!
Lappis, det är verkligen inga små beslut att fatta! Klart man måste få tid att låta det sjunka in.
Koko, usch vad otroligt tufft med sjukdom och död. . "Farfar och lammen" tror jag det finns en bok som heter. Annars tror jag som AM på att vara rätt rak och krass såtillvida att barn faktiskt sällan krånglar till saker så mycket-och klarar mycket mer än vi tror många gånger.
Vickan, det var jag som också ska ta tag i vikten. Men jag tror inte så mycket på en tråd här på forumet-då blir det genast en vikttråd bland alla andra. Och msn blir kanske krångligt? FB har jag inte, men jag har inget emot ifall ni köre n grupp där. Jag kan ha stöd av er ändå och någon liten rapportering kanske kan få rymmas i den här tråden vi redan har?
Den här veckan har jag dragit med mig min systerdotter på mellan en och två timmars promenader varje dag, kan jag starta upp med att notera för egen del.
Liten, du bara fattar intehur glad du varit med och gjort en tjej här....
...och apropå det som Liten bidragit med: Det är ju ta mig tusan bara helt otroligt och fullständigt fantastiskt vilket gäng vi är och så många olika områden i tillvaron vi har hjälp, stöd och glädje av varandra på, här i vårt Inter-nät-verk av vänner!
-Som det ser ut i skrivande stund, har min systerdotter från och med den dag hon kommer hem igen till Stockholm, en studentlägenhet, lagligt uthyrd i andra hand och på allra minst ett halvår. Hon sitter och ser ut som en fågelholk och kan inte fatta att det nog är sant. ÅH vad skönt det känns!!!