Heloise, jag förstod ju att jag var tvungen att gå in här och läsa och jag kan bara hålla med om vad som sagt, Elise har haft vett att välja de bästa och finaste föräldrar hon kunnat få. Vilken tur att hon har er, det kommer att ordna sig för henne på bästa sätt, det är jag säker på.
Heloise, jag har missat någon bit här om lilla Elise som jag undrar över, vad var det som hela tiden fick dem att leta efter något som var fel trots att de inte hittade något? Du skrev ju att hon hade väldigt få saker som egentligen pekade på just det här syndromet?
Heloise igen, någon frågade ju också om det här syndromet kan ha varit orsaken till den tidiga födseln? Fast det borde ju inte orsaka din infektion du fick antar jag?
God fortsättning förresten alla här!
Fru Sy, jag tycker att jag upplevt att sjukvården varit så där hela tiden när det gällt förlossningar, BB och sjuka småbarn, att frågar man olika sköterskor och läkare som kommer in till en så får man olika svar. Jag minns när vi fick vår första tjej så kunde de inte enas om huruvida blöjan skulle sitta över navelstumpen och skydda, eller under så att det fick lufta, så varannan sköterska som kom in fick oss att göra om och till sist blev vi alldeles vansinniga...
PB, hoppas att det går bra idag.
Flamman, jag har ju läst här till och från och förstått att det varit kämpigt, jag hoppas att du tar dig igenom det här och hittar din lycka i livet igen.
Ninnis, jag kämpar fortfarande med att vänja mig vid nya layouten och jag saknar också namnsdagarna, tyckte jag fick så bra koll varje dag genom att hänga här...
Hej alla, jag har ett par saker jag kände att jag ville säga bara.
September, hej, jag menade verkligen inte att överge dig i andra tråden, jag har haft ett par så otroligt stressiga veckor att till sist var det bara att stryka vissa saker i tillvaron. Så jag har ingen koll på vad någon haft för sig i tråden på nya stället heller, bara så att du vet. Skönt att hitta dig här i alla fall, nu när jag kände att jag behövde en liten paus här på jobbet.
Muggles, jag såg att tvillingarna strular på nätterna, jag skickar en kram, minns ju själv hur jobbigt det var och då hade jag ju ändå bara en.
Dfk, usch, vad jobbigt men en andra hälft med sådana träningsvanor, förstår att du blir less ibland, kram!
PB, roligt att höra att du fortsätter med dina promenader och att det faktiskt verkar gå riktigt bra.
Sedan, Heloise, usch, jag har verkligen inte några problem på samma nivå som du har och har haft vad det gäller mat men jag kan känna igen mig i en del. Jag är själv överviktig, särskilt nu efter två graviditeter verkar det omöjligt att komma ner i någon slags vikt man känner sig nöjd med igen för jag orkar liksom inte ta tag i någonting med barnen som suger all kraft ur en - och nej, det ska man inte skylla på, men hur som, jag har själv genom min uppväxt alltid haft dåligt samvete för att jag inte borde äta så mycket som jag gör eller för att jag skulle vilja äta mer än jag fått och ibland har jag ätit i smyg. Nu har vi en fyraåring som väger för mycket och dessutom är lite kräsen med maten, jag som inte äter kött, bara fisk och i övrigt vegetariskt, en make som är normalviktigt men som behöver äta mycket för att inte ligga för lågt med sin diabetes så jag måste alltid laga massor med mat med risk för att jag råkar äta för mycket, en snart tvååring som kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt och så inget av barnen som gillar vegetarisk mat. Hur fasen ska man få ihop måltider med en make som behöver äta, två barn som vill äta, varav det ena inte bör äta onyttigt och den andra kan äta vad som helst, båda barnen vill ha korv och köttbullar och jag vill ha vegetariskt och fisk och ska ska helst inte äta så mycket fast jag älskar att äta och allt måste gå jäkligt fort att laga på vardagarna. Jag har ångest över hur vi ska få ihop maten och vad vi ska äta veckans alla dagar kan jag säga. Önskar att jag också var kock.
Och vad ville jag säga med detta, egentligen bara att trots att mina problem inte är lika dina så känner jag igen mig i matproblematiken och den får mig att må dåligt. Och så ville jag skicka en kram!
PB, jo, jag har ju varit på gång länge men någonting tycks alltid komma i vägen... Främst är det väl att när jag har mycket på jobbet och inte hinner in så mycket på dagtid så blir det knepigt eftersom tiden från det att barnen lagt sig tills man ska lägga sig själv är så pass kort att man lagom hinner typ vika tvätt, plocka i diskmaskinen, plocka undan, ta kattlådan, kaninburen, duscha och ja, allt man inte fått gjort innan helt enkelt. I och för sig hjälper ju maken till så det är inte det men tiden tycks gå...
Heloise, skulle du komma på något framöver så är minsta lilla tips definitivt välkommet! Fast stressa inte med det nu.
