I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Klockis, om man inte var mållös innan blir man det nu.

Snartis, hur långa är dina killar nu?

Jag har varit smygläsare ett tag men God Fortsättning på er alla!

Har han åkt nu Flamman? Som jag har väntat och väntat!

Gott Nytt År alla!

Flamman, det låter som att allt börjar ordna upp sig och kommer att bli jättebra för er del!

Heloise, vad skönt att ni kommit till ett gemensamt beslut i alla fall, inget roligt att gå och vela. Jag tror att det kommer att bli bra.

Själv mår jag bättre just nu vilket känns skönt, ska börja med bromsmedicinerna i mitten av januari.

Ha en trevlig kväll alla!

Muggles, nej men vad tråkigt att din mamma är sämre igen, vilken berg- och dalbana det varit för er. Roligt däremot att tjejerna börjar röra på sig!

Piggelin, vad trevligt ni verkar haft det på nyårsafton! Vi har de senaste åren börjar vara på Öland med mina föräldrar och i år kom min bror med familj hit också så att kusinerna fick leka. Tidigare år när vi varit hemma tycker jag har varit lite knepiga, något år har vi varit hemma själva och det har varit jätteskönt det med, men annars känns det som att samtliga i bekantskapskretsen redan har sina traditioner klara och alltid firar med samma personer så det är svårt att hitta några att fira med om man skulle vilja. Fast nu har det ju blivit jättebra för oss, så skönt att vara på samma ställe som barnen ska sova.

Här läste vi kommunens regler och där stod att man inte fick skjuta fyrverkerier innan kl 20 så kvart över åtta på kvällen fyrade vi av dem så att barnen fick vara med också. Kändes jättebra faktiskt. Här finns inte en människa på långt avstånd och våra djur är inte skotträdda, men det klart, en och annan hare kan vi ju ha skrämt. Barnen var i alla fall nöjda. Sedan har vi haft sådana där lyktor legandes i flera år och det blåser ju alltid så här att det inte går att få upp dem men i år var det helt vindstilla, stjärnklart och ett par minusgrader, så himla vackert med alla stjärnor! Så i år fick vi upp dem, det är ju helt magiskt att se dem glida iväg. Tyvärr kom vi inte ihåg att vi hade dem förrän barnen somnat.

God fortsättning alla!

Lika villkor på nyårsfirandet, absolut, jag skulle hata att hamna i något party party-sällskap, då skulle jag vilja vara tillsammans med andra med barn. Så blev det ju i år också när min bror, sambo och barnens kusiner kom hit, barnen fick byta julklappar och leka lite, även om de bråkade en del också men så är det ju i den åldern. Fast vi och mina föräldrar slet med maten så hjälpte de inte till med någonting och hade heller ingenting med sig utan vi och mina föräldrar fixade allt och det kan man ju tycka vad man vill om, men, men.

September, landat i beslutet, nej, jag är väldigt bitter, men man får fokusera på de personer som faktiskt ser rätt fräscha ut, som Louise Hoffsten som fick sin diagnos för 15 år sedan och nu är med i Stjärnorna på slottet och hoppas att det blir lika bra för mig. Annars händer det väl inte mer än bromsmediciner och regelbunden hjärnröntgen, nästa om tre månader.

Själva bromsmedicinen verkar vara rena giftet, de första tre månaderna minst får man räkna med att ha feberfrossa dagen efter, sprutan tar man en gång i veckan. Eventuellt får man vara hemma från jobbet en dag i veckan under den tiden. Har man otur får man dessutom dåliga njurvärden, eller så bildar man antikroppar mot medicinen. Men, men, ingen idé att oroa sig för det innan det hänt.

Muggles, jag förstår hur du känner det över att åka och hälsa på din mamma, för oss har det alltid varit någon man känt sig tvungen att åka till, förut var det mormor och morfar, nu finns inte de längre, nu är det farmor. Det är antingen vi eller mina föräldrar som måste åka, alla andra bor så långt bort, och det är jättejobbigt för oftast säger hon ingenting utan sitter bara och stirrar, och man blir helt kallsvettig av att försöka prata om någonting.

Hej förresten alla.

Heloise, usch, jag hade ingen aning om att det gjorde så ont, kanske tur att inte du heller visste det? Antar att fp inte gör lika ont då, för man hör ju talas om fler som gör det.

Ska börja med bromsmedicinen i övermorgon, jag både ser fram emot det och är nervös. Ska bli skönt att komma igång i alla fall, det är ju en oro över hur pass mycket sämre man kan tänkas hinna bli innan man kommer igång, eller har varit en oro i alla fall, just nu är jag ju hyfsat ute ur skovet så gott som och inte lär jag hinna in i ett nytt innan i övermorgon i alla fall.

Flamman, vad skönt att allt verkar ha lugnat sig och att tillvaron med jul och nyår och födelsedagar och allt verkar fungera så bra. Och pappan hör av sig till flickorna också, det var ju bra.

PB, vad roligt att du verkar ha lite idéer på gång.

Läste förresten en artikel om hur det gått för alla tidigare Biggest Loser-deltagare, och de flesta hade gått upp i alla fall lite men jag tror inte att det var nästan någon som vägde lika mycket som innan.

Eftersom jag inte vet om jag kommer att bli dålig eller inte så har jag tagit ledigt på torsdag, dagen efter jag börjar med medicinen, så behöver jag inte oroa mig den här veckan och sedan vet jag ju hur jag ska göra till veckan därpå. Ska be om ett läkarintyg för säkerhets skull tror jag, så att jag slipper att ha en karensdag varje vecka om jag nu skulle vara dålig en dag i veckan framöver.

Njae, domningar i armarna vet jag inte, har jag pratat om det? Jag är väldigt yr, eller som att vara full ungefär. När det var som värst gungade marken ordentligt, till och med sängen gungade när jag skulle försöka sova så att man fick ligga och hålla i sig, annars kändes det som att man skulle ramla ur. Ett tungt band runt pannan liksom trycker huvudet neråt. Sedan har jag haft en känsla av att fingrarna inte riktigt kommer att fungera som de ska om jag vill skriva på datorn, fast sedan när jag prövar fungerar det ändå. Ett tag kändes det som att huvudet och armarna skakade inuti fast det inte syntes utanpå. Just nu har det mesta släppt, jag är lite yr fortfarande bara till och från och har lite svårt att fokusera på text men inget som hindrar mig från att jobba, det är mest lite jobbigt.

Det jag tycker är märkligt är att jag har haft så pass ordentliga symptom trots att det knappt ännu går att se på magnetröntgen, förändringarna har varit så svaga och få än, jag uppfyller hittills bara två av tre krav för MS, jag har haft två skov och har antikroppar i ryggmärgsvätskan.

En medicin bara, en spruta en gång i veckan. Är ju faktiskt överkomligt. Alla får samma dos. Fast man ska trappa upp och inte börja på ful dos på en gång och hur lång tid man håller på med det beror visst på hur dålig man blir.