I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Men Hvidis, vad har hänt med Batman? Har han överväldigats av vuxenallvaret och helt gått in i "jag jobbar och jobbar och allt är slit och släp" eller vad vad vad?

Min sambo har en jäkla förmåga att slita så "för vår skull" men samtidigt vara helt väck i fråga om att vara kontaktbar när han väl är här. Inte någon konkret närvaro alltså. Så att han tänker på saker som ögonkontakt, personliga tilltal och att medvetet frigöra lite tid som är för oss. Han fattar att ens brödföda och trygghet kräver arbetsinsatser, men inte att ens förhållande behöver samma slags input och bränsle, tid och prioritet för att kunna förväntas leva och växa. "men herregud, ALLT jag gör är ju för oss, det fattar du väl" säger han lika förnärmat chockad varje gång jag tar upp hur distanserad han ofta är. Men sist verkade han faktiskt fatta vad jag menar. *ritar i taket*

Oj, ha det så jättekul Ninnis!

Ingis, jag vill också se bilder, vart ser man dem?

Mugglan, jag har inte upplevt dig som tjockhudad, och i varje fall verkligen inte som någon bulldozer, Tvärtom reflekterar du (till skillnad från bulldozers) i högsta grad över vad både du och andra säger, upplever jag. och analysera kan man ju göra i olika grad alldeles oavsett uudtjocklek. Det sitter mer i tankebanorna tror jag. Och vilket självförtroende och självkänsla man har på olika områden.

Jag menar, man kan säkert vara tunnhudad och sårbar utan att ha någon vare sig vidare intelligens eller analytisk förmåga öht, liksom man kan vara okänslig men kunna dra slutsatser. En psykopat kan säkert med beräkning räkna ut exakta sätt att få folk dit han vill, men har total avsaknad av empati-och därmed heller inget samvete.
Det är-som en klok person skrev i  min inbox igår-ofta det där med empatisk förmåga och samvete som trasslar till det om man BÅDE är tunnhudad och analyserande till sin natur.
Vad intelligens är kan man ju sedan dessutom diskutera i många led. Men jag tror att vi alla just på den punkten kan känna oss trygga för att vi inte hamnar alltför långt ner på skalorna där. Oavsett allt annat.

Men ibland tänker jag faktiskt : "fan vad skönt det vore att vara sådär insnöat korkad och helt utan några som helst reflektioner över något alls i livet som det där puckot, och dessutom så HELT och totalt ego att ingenting annat i livet berör utom ifall man själv är kåt, hungrig eller skitnödig" Jag kan räkna upp alldeles för många sådana, både snubbar och bimbos. Bedrövligt nog så verkar just den kategorin individer vara fertlia så det räcker för att befolka jorden med ytterligare amöbor till människor.

Vaddå? Sitter jag på höga hästar tycker ni? *gallop lilla pållen, galopp! Skänklar järnet*

Nej! "Du är oinbjuden" står det.

Fy bubblan vad tråkigt Hvidis!
Jag tror nog iofs att det här är väldigt vanligt att man upplever i varierande grad när man lever småbarnsliv och ens nyförälskade tid plötsligt känns lite avlägsen. Det kommer nya faser om man har lite tålamod och framtidstro.

Säger jag, som just haft ett jättegräl med tusen snoriga tårar bara för att sambon lovade köpa godis, glömde det, jag blev ledsen och plötsligt skriker han precis alla de saker jag är räddast att höra just där jag är nu.
Nu har han iofs sagt förlåt och medgivit att det var orättvist och elakt och onödigt, men jag hann ju liksom bli precis så golvad som jag blev. Så nu sitter jag här. Jag som hade tänkt mysa i soffan och sedan kanske tom mysa lite på riktigt mitt i all deppigheten. Det gick om intet kan man säga.

Och jo, jag fattar att det här är jobbigt för honom också.
Å andra sidan-om han funnits här mer konkret för mig under resans gång, hade jag kanske haft lite mer kraft och glädje kvar.

Men men, det verkar iallafall som att han själv förstod lite vad det är som blir så fel.

Jag är inte så förtjust i det här lila som de bytte till hörni, tycker ni om det?

Hihi, jag har faktiskt väntat på din kommentar på nya utseendet.
-Den var mildare i sin dom än väntat.

Underbart är dock att ni är hemma alla tre!
Hur var det nu med det ursprungliga BF-datumet?
Visst blev det nu till sist så att ni blev tre i smurfhuset ganska nära det datumet eller?
Å vad gött det är att tänka på att ni nu får fira jul tillsammans där och inte på sjukhus!!!

Nu blev jag inte utkastad efter postning! *hoppas det håller i sig*

Jag har ändrat till Nasse som har varit min följeslagare under väldigt många år. Han är liksom den modigaste av alla, för han gör det han måste fast han är skitskraj. Och så tycker jag han är fin och syns bra.

Att det inte är några gröna pluppar längre är helkass!

Jag är uppe för att det inte gick att somna om när jag varit uppe och hjälpt sonen att hitta träningsbyxorna till gympan. Det var synd, för så mycket som jag grät inatt så hade jag behövt sova mera.

Vattkoppor-åh typiskt! säger jag som Nalle Puh.
Vattelpjoppaj sa min son. "De e vattelpjoppaj på sjoppen åttå mamma" Och det var det. Hela lilla stackars snoppen, som en enda vattelpjopp.

Flamman, jaaa du. Om min man ändå kunde komma på själv hur otroligt lätt det är att göra mig glad.

Jag tycker faktiskt själv att jag är ganska anspråkslös därvidlag. Jag är inte en kvinna som väntar mig lyx och flärd och dyrbarheter och kräver massor av komplimanfer eller så. Men lite egna påfund, som ett sms eller varför inte ett vykort man faktiskt postar med snigelposten, att köpa hem en bakelse eller välja osten JAG gillar bäst, eller säga "Jag tror på dig, du gör det bra"

Men allt det här är ju old news. Jag har beklagat mig över samam sak tusen gånger under våra år i tråden. Men det var en sådan natt iallafall. Med ett svullet och mosigt resultat idag.

Det blir det! Det kommer att vända inom första dygnet, och på tisdag smittar du antagligen inte heller, så även om du knappast är piggelinast i världen så kommer du sannolikt att kunna masa dig iväg och bli lussad. Usch vad ont! Krya på dig!

Jag hade ett litet atl i granntråden igår, och tänkte hålla det parallellt, men eftersom jag plötslit inte kan klistra med texter som vanligt,längre, så gick det inte. Nu har jag upptäckt att det går med ctr+v, men inte med högerklicka. Så iallafall, här kommer gårdagens högtidlighet:

Nu tycker jag att det finns goda skäl till en stunds högtidligt allvar och ite finmanér här i tråden.

*Harkel*

Med anledning av den märkvärdiga tilldragelsen och glädjande nyheten att Dr Robert Edwards välförtjänt och i sista momangen tilldelats årets Nobelpris i medicin för sina livsbringande upptäckter, forskningsresultat och behandlingsmetoder, vilka lett till att par idag kan genomgå den behandling som populärt kallas IVF och därmed välsignas med de barn de så hett efterlängtat, vill jag ikväll ställa mig upp tillsammans med er alla, utbringa en skål för pristagaren och ytterligare en för de barn och föräldrar vi har glädjen att ha bland oss just tack vare Dr Robert Edwards.
Jag vill också passa på att för denne man och nämnda barn och föräldrar utbringa ett fyrfaldigt och högljutt leve, rakt ifrån hjärtat och rätt ut i cyberrymden, de leve; hipp hipp

HURRA HURRA HURRA HURRA!

Skål kära vänner

*tittar till höger tittar till vänster tittar runtomkring så jag nästan skelar*