I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Norrskensflamman

Äldre 20 Oct 15:00
21824 svar

Återställ Anmäl

I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Blomman, där är jag ungefär likadan som dig.
Min lilla är en kräsen donna och jag har tröttnat på krusandet. Iofs har jag aldrig lagat speciell mat till henne. Men nu ids jag inte bråka längre. Det enda jag kräver är att hon smakar.
Vill hon inte äta för att det "inte är gott" så bemöter jag det ungefär som du. Med en axelryckning och en påminnelse om att det blir inga mackor på kvällen när hon ska gå och sova och magen kurrar o t o m gör ont. Jag kan inte säga att det hjälper, men det blir lugnare kring bordet iaf. Hon petar i sig det som hon kan tänka sig att äta...

Trodde ett tag att det var samma med henne som med T, att hon åt bra på dagis/skolan, men så är det inte. Hon äter dåligt där också. Den enda grönsak hon äter är gurka. Skitless blir jag men jag fortsätter o lägger upp lite grönt åt henne och säger att hon får peta åt sidan om hon inte vill ha.

Stora T har kommit ur matkonflikten och äter sallad på skolan, äter bra där och äter acceptabelt hemma.
Jag vägrar laga två maträtter (ingen av dem är ju allergisk mot nåt) så de får äta samma mat som mig. Men det är klart att ett par dagar i veckan gör jag ju mat som jag vet att de gillar. Men lika ofta blir det mat som JAG gillar, då kan det vara pasta med kräftstjärtar tex. Jaha, men om kräftstjärtsåsen inte duger då får de äta pasta o ketchup. Nån gång kanske de vågar prova en stjärt...
Norrskensflamman

Äldre 21 Oct 10:04
#11103

Återställ Anmäl

muggles skrev 2011-10-21 09:24:24 följande:
Flamman: vilken fin beskrivning av din musiker!!! Du kanske ska låta honom läsa? Kan tänka mig att han är en sådan med lite sämre självförtroende - han kanske skulle få ett lyft i självförtroende av att läsa din beskrivning? Jag tycker han låter som en drömman! En man med kontakt med sina känslor och som både kan uttrycka dem och visa dem i handling är inte det sämsta man kan få tag i. Jag håller helt med dig om att du inte ska tänka att det måste gå x antal månader innan du påbörjar något nytt. Kanske pågick ditt förra förhållande för länge - som du antydde. Hade ni avslutat tidigare så hade det ju blivit "lämpligt" antal månader emellan Men livet låter sig inte alltid styras och resoneras till vad som är lämpligt...

Jag och maken träffades och jag brukar säga att jag fick en tegelsten i huvudet (alltså = det sa typ major klick). Vi flyttade ihop efter bara 6 månader för det verkade så onödigt att ha två lägenheter när vi ändå bara var i den ena hela tiden... Vi skojade om att vi hade en distribuerad 4:a (varsin 2:a i två olika stadsdelar). Några tyckte väl det var lite fort men det har gått som tåget allting. Vi sa från början att vi ska iaf hålla ihop i 30 år och sedan ska vi gå på dyr restaurang och "omförhandla kontraktet". Vi brukar hålla reda på hur många år det är kvar tills omförhandlingen haha. (Dåligt internt skämt.)

Jag tycker det låter fantastiskt att ni är tokkära - finns det något underbarare?! - och önskar er så himla mycket lycka till!!!
Tack Mugglan♥

Han har inte dåligt självförtroende direkt, men han är inte så framfusig, har inget självhävdelsebehov alls. Han är den han är, och är lung o trygg i det och i sig själv. Just det här att få vara sig själv är väldigt viktigt för honom, men med vissa justeringar o anpassningar förstås. OCH det är väldigt viktigt för honom att JAG är mig själv. Och det känner jag verkligen att jag kan vara.
Allt fint som jag skrev om honom i mit inlägg har jag sagt till honom, skrivit till honom och visat honom i handling, så han vet det och han känner det.
Jo, han har verkligen kontakt med sina känslor. Han uttrycker dem till mig daglien i ord, skrift och handling. Det är underbart, för jag är ju likadan!
När jag är deppig och sönderstressad när exet hållit på, så tankar han mig med så mycket kärlek och energi så jag tror nästan jag kommit till himmelriket
Och han säger att jag tillför en massa energi, värme och ljus till honom och hans liv också.

Härligt med dig o maken!! Kärlek vid första ögonkastet existerar och ibland så måste man sluta tänka i månader och år utan bara följa sina känslor.
I ert fall verkar det ju ha gått ypperligt
Norrskensflamman

Äldre 21 Oct 10:07
#11104

Återställ Anmäl

muggles skrev 2011-10-21 09:45:53 följande:
Ang trugning, mat och kräsna barn. Jag kan bara gå efter Moa än så länge. Hon åt vad som helst och var ett riktigt matvrak när hon var liten, hon åt thaimat, korv stroganoff, lasagne, köttfärssås. Sedan vid 2 år blev hon kräsnare och kräsnare och åt helt enkelt inte vissa maträtter. Sås gick fetbort helt plötsligt. Stark mat gick fetbort (tråkigt eftersom jag själv gillar det). Jag tänkte att det är bara en fas och går över om man ignorerar det. När hon vägrat äta sås i ca 1 år tänkte jag "nä nu får det vara sluttjafsat" och försökte få henne till att äta spaghetti med köttfärssås el vad det var. Men hon verkade nästan kräkas och jag insåg att hon verkligen inte tyckte om det. Jag insåg att det inte bara var trotsbeteende. Så då bestämde jag att hon får väl vara utan sås då och så serverade vi samma mat till henne som till oss fast utan sås och utan kryddor. Ett exempel är att när vi gör tacos så steker vi köttfärsen och tar undan lite till henne (kryddat endast med lite salt) innan vi häller på tacokryddan. När vi gör korv stroganoff tar vi upp korv ur grytan och låter såsen rinna av så mkt som möjligt. När vi gör lax gratinerad med farinsocker (mums!) så gör vi en halv laxfile utan osv.

Hon har inte heller ätit soppa (gillar man inte sås så...) och hon har inte ätit detta på dagis heller. Nu börjar hon vid 4 års ålder smaka på sås igen. Jag har förstått att väldigt många barn är kräsna i den här åldern, och väldigt många barn vill inte ha sås. Det är inte så enkelt som att bara sätta hårt mot hårt (iaf inte om de nästan kräks ). Men samtidigt förstår jag vad du menar PB...
Jo, jag kan också göra vissa modifieringar, tex det där med att ta bort sås åt lillan och att krydda maten mer sedan jag lagt upp åt henne osv. Lilla K gillar inte heller sås. Och hon kan också kögas så hon nästan kräks om man hårdtvingar henne. Så jag har slutat med det. Smaka en ytte-pytte bit, det är det enda jag kräver.
Jag tror nog att det fixar sig så småningom. Själv vaknade min nyfikenhet på mat när jag var ca 12 år... Innan dess så var det spagetti UTAN köttfärssås...
Norrskensflamman

Äldre 21 Oct 10:12
#11105

Återställ Anmäl

Ingis: så bra att du tar tag i saken och går och pratar med nån. Själv går jag ju till kurator och jag får nästan panik när hon säger att vi kan inte träffas för evigt... För jag får så många insikter när jag pratar med henne.

Men du, familjerådgivning då? Det är ju inte bara så att DU har "problem", din make behöver ju också få bena lite i sitt beteende...

Stor kram till dig! Du är fantastisk! Och så kul att höra att det ordnar sig för syrran
Norrskensflamman

Äldre 21 Oct 10:37
#11107

Återställ Anmäl

Fru Bygg skrev 2011-10-20 10:02:22 följande:
E har precis fyllt två år, så hon är fortfarande rätt så liten. Fast hon känns väldigt stor och duktig nu när man har en liten bebis igen.
Jag tror att delar av hennes trots helt klart har med lillasyster att göra, även om hon inte utrycker sig så verbalt ang detta.
Vi försöker att vara duktiga på att göra saker med henne själv, men just nu är det tufft för maken jobbar långa dagar och är inte hemma förrän vid halv sex. Då ska det lagas och ätas mat och sedan brukar vi lägga E för att sova vid sju-halv åtta. Tyvärr så bor inte mina föräldrar här utan 20 mil bort och kan inte hjälpa till med att passa N medan jag gör saker med bara E. Svärföräldrarna är inte trygga med att passa N och kommer nog inte att vara det förrän hon är närmare året. Tyvärr!
Vi försöker att hitta på saker med bara E på helgerna, men jag önskar att det fanns mer tid att göra det i veckorna också. N sover inte så mycket om dagarna heller, så det är svårt att sitta ner själv med E.

Nu har vi E på dagis på heltid och kommer att ha det i en månad till (på vårt dagis så har man rätt till två månaders heltid i samband med födsel), men sen kommer det ju bara att vara 15 timmar/vecka och då blir det ännu mer tid hemma med lillasyster för E. Hoppas det kommer att gå bra ändå!
Nej men känn inte att det måste vara nåt STORT megaprojekt ni gör med E, fina du. Ej heller särskilt ofta. Det kan bara vara nåt litet. Som att hon får följa med och handla nån gång, inte jämt. ATt när lillasyster väl slumrar till så kanske ni äter lite glass, läser en saga eller så. Och om lillan inte sover, så kan det vara att bara lägga henne ifrån sig en stund, ge henne nåt att pilla o titta på och säga att "Nä nu N så får du vänta en liten stund för nu ska mamma o E gosa... " eller läsa... eller nåt. Inte märkvärdigare än så. Min T fick t ex följa med mig och "hjälpa till " i tvättstugan när lillasyster sov. Eftersom hon var så "stor" .... HOn tyckte det var skitkul och kände sig jätteviktig.
Norrskensflamman

Äldre 21 Oct 10:41
#11109

Återställ Anmäl

Men jag är nästan övertygad om att du Fru Bygg bekräftar E och att hon visst får egentid och uppmärksamhet, och att du inte behöver mina råd o tips. Det är bara så att E måste få lite tid att vänja sig. Första 3 månaderna är en jobbig tid, sen "lokar det till sig" för det mesta. Storasyskonet börjar förstå att det fortfarande har sin plats i familjen och att det är ganska coolt att vara storasyskon, och så börjar man vara lite stolt också över att man har ett småsyskon. Det kommer ordna sig!! Puss o kram. Hoppas hämtningen går bra idag
Norrskensflamman

Äldre 21 Oct 14:47
#11124

Återställ Anmäl

Usch... fredagshumöret är som bortblåst. Har fått veta att den som tog bort sig här på ett mycket spektakulärt sätt (tänk slutet av mitt nick) är min kompis ex... Samma historia, samma typ, samma problematik som mitt ex... och hon stod inte ut. De har ett barn som är lika gammalt som min äldsta. Hur berättar man för barnen???

*ryser*

Daa: Stora kramen! Lycka till hos frissan och vad skönt att få svärmor på närmare håll Och bajs för PMS. Är själv som ett monster när indianerna är i antågande. Sen ångrar man sig och känner sig hur hemsk som helst.
Men idag har jag varit hemskt arg på mina barn imorse. Skrikit så håret fladdrat. Och jag kan inte ens skylla på PMS. BAra på för lite sömn (4 tim snitt denna vecka).
Norrskensflamman

Äldre 24 Oct 12:56
#11184

Återställ Anmäl

Hvidbrud skrev 2011-10-24 12:02:52 följande:
Mugglan: kom att tänka p din fråga till Ninis angående magen. Vi födde ju nästan samtidigt och även om mitt sf inte kan jämföras med din tvillingmage var jag väldigt enorm. Min mage har inte gått tillbaka heller. Jag ser också gravid ut fortfarande. Jo om jag gör mina beckenövningar några dagar i rad, så ser det plattare ut, men tyvärr har det hamnat ganska långt ner på min prioriteringslista. Men att träna abd. transversus är a och o när det kommer till att återfå den platta magen. Först transversus (gärna statisk träning) sen oblicus sen absolut till sist börja med de raka "sixpacken".
Översätt till svenska Och gärna beskriv/bilder på övningarna Puss!
Norrskensflamman

Äldre 24 Oct 13:09
#11190

Återställ Anmäl

muggles skrev 2011-10-24 13:00:03 följande:
Och innan någon går igång så handlar det INTE om 5-min-metoden...
Gå igång? Jag tror jag körde med nåt som liknar 5-min-metoden med mina...
Norrskensflamman

Äldre 24 Oct 13:12
#11194

Återställ Anmäl

Blommis: Jag vill så gärna krama om dig, IRL, både när du står och gråter under stjärnhimlen, och när magen gör skitont
Skickar massor med kramar genom cyberrymden.
Visst har du kvar mitt telefonnummer? Du vet ju att jag har öron att lyssna med när det känns så där överjävligt... Vännen ♥

«
‹
Sida 105 av 228
99
100
101
102
103
104
105
106
107
108
109
110
111
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

INNEHÅLL