I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Haha, och grattis mej själv säger jag. (enligt ett internt familjeminne där min son sitter i bilen med guldpapperskrona, gummistövlar och galonisar och deklarerar: "Men pappa, du måtte säja djattis till mej! Djattis mej fejv jag säja!"Så nöjd och belåten bara ett barn med födelsedag kan vara.)

För idag fyller jag år och firar med pyjamasparty med min son. Vi har Harry Pottermaraton, inspirerade av Helipanzers. Och fikar.
Nu ska vi strax äta middag.
Förrätt: gubbröra på rågbröd,
varmrätt: grillad biff med potatisgratäng.
Efterrätt: mandelmusslor med hallon och grädde.

För att vara luspank känns det som en rätt ok middag. Köttet blir väldigt spännande, för det är kött från svägerskan egna ko och verkligen inget man får äta varje dag.

Hurra! Jag fick Karin Whalbergs senaste bok "Glasklart" , Och gissa vad? Jo, den är signerad med en personlig hälsning och grattis till mig, för hon satt och signerade sin bok när vi var ute i julhandeln, och då smög visst min lilla familj sig till den presenten utan att jag märkte det. Hihi! vad kul att ha i bokhyllan!

Ja Syrinx, vad kostar egentligen munstyckena? *okänd värld*
På den tiden jag spelade trumpet fick man av kommunala musikskolan låna sitt instrument om jag inte minns fel. Och då var det ju knappast av de mer exklusiva varianterna (hoppas jag).

Stavgång fungerar mycket bra för mig också! Om jag inte tar i för mycket vill säga. Kombinationen med MBT-skorna är helt uppenbart det enklaste och mest effektiva jag gjort för att mota värken. Just nu märks det väldigt tydligt att jag A) inte gått lika mycket under senaste tiden B) dras med stress i kroppen över min livssituation. Jag har mer ont än på länge och det skapar genast en ond cirkel med sämre sömn-vi vet ju vad det gör med en som människa, mindre ork-det blir svårare att bibehålla goda vanor, sämre humör-man tappar lätt sugen och så rullar det vidare.
Jag fortsätter min utstakade plan dock, eftersom jag faktiskt skrev in i den att det skulle få bli mindre av allt promenerande i november -januari. Så jag behöver inte känna att jag svikit planen och mig själv, utan varje skogsrunda är ett plus.

Jag tror-som jag säert sagt förr, att det är viktigast att man avslöjar sina egna fällor och vad man egentligen äter, när och varför. Jag har mycket lättare att fika för mycket än min sambo som däremot äter mycket större och fler portioner än han gör av med. Fast min största fiende är att jag inte äter alls och därmed ställer in kroppen på att förbränna för lite och fel.  Som nu. Idag har jag hittills bara druckit kaffe. Ergo, det är lite skitsamma i min värld vad jag äter till frukost sett i kolhydrater-men ATT jag ska äta frukost är i sig ett mål och faktiskt också en utmaning, eftersom jag inte alls vill ha  mat när jag vaknar och dessutom är så morgontrött att jag gärna snoozar bort tiden.
 Och eftersom jag inte är ute efter snabb-resultat, lägger jag  mitt fokus på regelbunden mat som går under "Bra Mat" utifrån perspektivet "vanlig, normal mat som man är van vid". Inga förbud, inga förbjudna saker.

Jag tycker det är bra att det finns en annan medvetenhet runt även kolhydrater idag och inte bara fett, men samtidigt är det ju jobbigt med alla rön och all info som ofta strider mot varandra. Sedan kommer miljöaspekterna på olika matvaror och det är lätt att till sist sitta med ett konstatnt dåligt samvete runt allt som har med mat att göra. Så vill jag inte leva! Jag vill kunna känna någorlunda sinnesfrid, och det är fasiken inte så lätt, med allt man vet om djurindustrin, global uppvärmning, transporter, tillsatser och allt vad det är. Och ovanpå det, det ständiga snacket om att "synda" när det gäller något man ätit.

För egen del är det solklart: Ska jag ta mig ner fler kilon, behöver jag äta regelbundet
fika lagom ofta och promenera tillräckligt för att kroppen ska ta av det som redan finns. Ska jag väga samma som jag gör kan jag ta ett par långpromenader i veckan och några korta om dagen och äta som jag gör.
Slutar jag med promenaderna och fikar lite mer och sumpar regelbunden mat, så kommer jag snabbt att väga de där 14 kilona mer som jag gjorde förra året så här dags.
Jag tänker fortsätta på planen att göra det hela "sakta men säkert" för, ska jag ta bort, avstå och förbjuda en massa och så ge järnet, så kommer jag att ledsna och när jag ledsnar kommer jag att bli ledsen och besviken och känna mig misslyckad. Då kommer jag att trösta mig och dessutom tycka "skitsamma" och så dyka ner i sockerträsket.
Alltså får allt som är neråt duga under våren.

Flamman, jag instämmer med Piggelin, och alltså FY FARAO för att stå på ICA och räkna och räkna för att förvissa sig om att man kommer att ha så det täcker kvittot när man kommer till kassan. Jag kan ju säga att jag skiter i vilka bokstavskombinationer det är på matvarorna i det läget. Det får vara LCHF/GI/ADHD whatever, bara det blir mat... Fast, jag tänker nog väldigt "modern husmanskost" på det stora hela. Så, alltifrån falukorv i ugn med potatismos-för att de säljer ut potatisen billigt och för att falukorven var på kortpris och ost, lök och äpplen fanns hemma redan,. Dessutom tar man halva korven och gör sedan korvstroganoff på den andra halvan-middag en dag till på samma pengar, om man har, Wok för att det blev lite slamskött över på det fina köttet vi grillade på min födelsedan, nudlarna är billiga och wokgrönsakerna redan fanns-även de köpta på kortpris, eller fläskpannkaka för att det enda som behöver köpas är en bit fläsk och så vidare.
Och så "Tack gode Gud för maten", helt uppriktigt känt inombords, när sonen frågar "vad blir det till mat" och de härhemma säger "vad gott du jämt lagar".

Och apropå det, så är fiberhavregrynsgröt med den hemgjorda äppelmosen en bra sak. Man blir mätt för väldigt liten peng. Med lin -och loppfrön i är det mat som håller min blodsockernivå på en bra nivå dessutom och magen håller sig i schack för det mesta.
Mätt är jag nu, och då ska jag ta på mig lånklasonger så jag kan gå ut och gå den långa rundan. Jo, för här skiner solen och går jag ut i den lite, så får jag kanske hopp om en ljus framtid. Dessutom kanske hunden slutar med sina uttråkade varv runt benen.

Flamman, ja man får försöka få sig ett skratt mitt i allt. Och en promenad. Nu är jag varmfodrad, så nu går jag ut-innan det blir för svettigt. Kanske kan det vara en talgoxe eller två som tjuter därute i buskarna? Det ljudet blir jag glad av.
Ses sen!

Piggelin, ja, det där med att rulla spättafiléerna med en klick pepparrotsost hittade jag ju på typ lagom till att du var här-fast fisken var slut i disken så vi fick ju så jäkla lite var!!!

Det är i varje fall jättegott och verkligen enkelt. jag gissar att man med fördel gör precis så med lite vad röra och gojs man själv kommer på och råkar ha till hands. Därför är det bra att ha sådant som frysta kryddor som dill, persilja, basilika och så vidare i frysen, se till att riva ostbitar så man har riven ost och liknande eftersom det u är med de där fyllningarna och kryddningarna man får lite variation på fisk och kött.

Jag har just tagit fram min råsaftscentrifug ur skafferiet och kört äpplen, en bit chilipeppar, apelsiner, blodgrape och några morötter och så lite färsk ingefära till en härlig juice. Chili och ingefära har hundra goda egenskaper och äpplena är våra egna och en bra bas så blir det  inte så dyrt. Frukt är annars det man lätt hoppar över i fattigtider, liksom att grönsakssidan gärna får ta stryk. Nu fick sambon lite pengar från sitt extrajobb igår och det var något mer än vi räknat med, så då kunde vi handla även frukt och grönt, vilket känns underbart, eftersom min mat-devis ju hänger mycket på just "halva tallriken grönsaker" just när det gäller vikten. och mina ganska matiga juicer har jag ju som en del av min "äta regelbundet-plan" där juicen fungerar som en egen måltid när jag är själv. Antingen ensamt som mellanmål eller ett litet glas i kombo med gröt eller annat.

Det feta i livet gillar jag jättemycket! Jag älskar grädde, riktigt smör och ostar osv. Men, man behöver ju -precis som Piggelins mammas exempel-inte ta enbart det, eller hysteriska mängder. Smör och grädde är starka smakbärare även om man inte vräker på av dem. Och hellre betlar jag för den rena produkten och späder grädden med mjölk, än att köpa matlagningsvarianten och betala för vatten och tillsatser. Förut köpte jag jämt matlagningsgrädde tex, men det har jag slutat med. Jag steker i rapsolja och lite smör. Det blir gott!

 

Ojsan! Jag missade visst en hel sida i ikappläsningen! Shit vad kul att julen är slut så det är lite fart i tråden igen!

Ute var det härligt!
Jag hörde inte det typiska talgoxtjutet, utan ett mycket mycket mindre pipande som verkligen bara måste höra till någon väldigt liten person.
jag tänkte att det knappast kan vara något annat än Kungsfågel-Sveriges minsta fågel.
Den är så liten att den bara väger 5-6 gram! Och faktiskt, jag hade rätt! Det var en hel flock av dem som pep och hoppade runt bland grenarna. Tur att Truls inte är mycket till jägare, för jag kom jättenära dem och stod en lång syrund och kikade medan de ganska orädda flaxade runt. Så himla söta!

Den här länken visar exakt något vi själva var med om för några år sedan:

">


En liten stackar hittades under fönstret och den var HELT stel ov chok och skräck, men efter en stund liggandes i mina händer, flög den iväg. Sämre gick det med den som ena katten kom med. Den dog, till min sons gränslös förtvivlan.

Så här ser Kungdsfågeln ut, ifall ni undrar och inte visste sedan förut.

Här är den lilla stackaren vi försökte rädda från katten:



Helt obegripligt att man kan vara så liten och inte vara en insekt typ.

Heloise, vi har många beröringspunkter i tankarna. Och visst är det lätt att romantisera livet på landet. det tror jag väldigt många gör. Inte minst folk i stan. Det är å andra sidan inte alla som alltid ser "minsta möjliga arbetsinsats" som enda värdemätaren. Min svärfar är uppvuxen på gård och med hårt slit. Han blir nästan uppriktigt sagt förbannad på när hans barn (läs hans barns kvinnor) tar sig för saker som innebär "ujejuj, mycket arbete". Och då räknas absolut sådant som att var korkade nog att elda med ved eller skaffa någon som helst sorts djur.

Och för egen del har jag sannerligen en livskris. En tid i livet av vägskäl och nya osedda mål. Sådant man bara anar i fjärran och annat som tränger sig på mycket konkret här och nu. Andra förutsättningar. Andra resultat och parametrar jag inte räknat med när jag drömde ihop mina drömmar och tänkte ut mina planer förut, i en annan, nu ganska avlägsen tid. Men  också andra kunskaper, nya erfarenheter, mer kompetens och lite mer insikt och kanske förhopningsvis en bredare grund för både värderingar, tankemönster och bas att stå på än den unga PB.
Och i min längtan efter "ett annat sätt att leva" där jag önskar jag visste mer av det mina förfäder visste och kunde, att jag inte var så beroende av allt från el till hur börsen råkar bete sig, till att leva närmare naturen och ha en annan samklang, en annan syn på tid och kunna arbeta mer efter andra lagar än handel- och kontors tider och allt ska vara öppet jämt. Kanske finns en längtan bort och ett mått av flykt, men samtidigt finns där nog en längtan hem och till något som finns ganska djupt förankrat i människan. Ett sätt att leva där man under dagen använder sin hela varelse och därmed också kroppen, så att man när dag gått till ända, kan sätta sig ner framför tv:n utan att behöva känna att man borde cykla eller något annat under tiden. för man har redan brukat sin lekamen lagom för att den ska få vila.
Och jag vet inte vad som är värst att vara utsatt för: oron över räneutveckling och lågkonjunktur, börsras, elpriser och arbetslöshet, eller att skörden ska slå fel och djuren dö i sjukdomar. Jag tycker livet utsätter en för ungefär vad man tål-and then some, i vilket fall som helst. Är man inte utsatt i det ena sammanhanget, så är man det i det andra. Eller i båda.

Syrinx, ja shit alabama vilken fin flöjt du har! Snacka om att inte vilja råka glömma den på bussen eller att man inte går ifrån bilen med den inlåst i bagaget....

Hardly! Är det någon som kan uttrycka sig alldlees själv så är det du. Så det så. Men det är ju skönt med igennkänningsfaktor i olika sammanhang i livet.Klart du har! Allt annat vore konstigt. Och genom det vi genomlever och möter, formas och danas våra personligheter och liv till något intressantare än om vi knatade vägen fram helt orörda. Men ibland kan man ju känna att man hellre behållit sin form som begravt råämne, än att utsättas för den slipning som ska få diamantens alla facetter attt framträda och gnistra. Typ, jag kan stanna matt och nergrävd, bara det inte gör ont mer. Fast kanske andra får mer glädje av en, om man slipas till lite.

Det är förövrigt en av de saker jag verkligen förundras över i naturen: har ni sett när det i skyltfönster står hela stenar som är kluvna? Och så inuti är de som en värld av sagolika skimrande kristaller i olika färger? Jag menar inuti!!! Vad gör det för nytta och är till för glädje där?. Som att naturen har en massa dolda skönheter bara för sig själv liksom. Helt utan att någon någonsin ser dem.

Tänk det, att man kanske kan vara som en sådan där sten-rätt ointressant och alldaglig utanpå. Klumpig och grå till och med. Och inuti är där en gnistrande värld man aldrig kunde ana utifrån...