I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Heloise, men vilken otur du verkar ha haft med dina föräldrar! Då slår de mina vad det verkar, jag har en fantastisk mamma men hur hon stått ut med pappa i alla år begriper jag inte.

Jaha, nu har vi inget kök hemma, usch vad jobbigt, men det verkar som att vi kommer att få ett nytt fortare än vi kunnat hoppas i alla fall. Maken var på Ikea igår och köpte ungefär hälften av det som behövs, hinner forhoppningsvis skaffa andra hälften ikväll, plus hinna till Bauhaus eller K-Rauta eller vart det nu var och köpa diskho. Så idag börjar snickaren nog att sätta upp och så fortsätter de imorgon. Vi trodde ju att vi skulle få leva med en byggfläkt ett tag men det var inte så blött som de först trodde tack och lov. Sedan återstår att hitta kakel, jag har inte fått rätt känsla för vad jag vill ha än men har ett par olika på förslag. Synd bara att jag är så jäkla velig.

Muggles, vad skönt att din mamma är bättre, oavsett om det är tillfälligt eller inte.

September, inga biverkningar förra veckan, ska dubbla dosen, dvs ta full dos den här veckan men det får bli imorgon kväll så jag har ingen aning om än hur det kommer att gå.

Idag har de fått bort den blöta isoleringen och fått dit ny, dragit ny el och vad de nu gjort, hoppas att de kan börja med att få upp skåpen imorgon. Måste få tid att titta på kakel nu bara.

September, jag tror inte att hon kommer att välja bort dig bara för att hon får ersättning också, de brukar gilla att ligga och snutta. Det gjorde i alla fall mina.

Fast vad är det för dag idag, tisdag va. Nix, ingen spruta idag!

Muggles, aha, så det är nu du börjar jobba igen!

Angående en trea så säger jag som Piggelin, nu är jag för gammal! Plus att jag tar bromsmedicin som jag i så fall skulle få sluta med, plus att vårt hus är för litet, plus att jag väger för mycket och har diskbråck. Nej nu har det tåget gått. Har inte hälsan att orka med en tredje bebisperiod.

Usch, det där RS-viruset har jag dåliga minnen av. Astrid föddes med väldigt låga blodvärden eftersom något litet protein i hennes blod inte var exakt samma som mitt även om vi hade samma blodgrupp, vilket gjorde att att mitt immunförsvar brutit ned hennes. Tog nästan en vecka efter födseln innan de kom på vad felet var. Alla dess blodprover hela tiden och hon var helt sönderstucken och de fick inte ut något blod utan de kunde hålla på i en halvtimme varje gång innan de fick ut tillräckligt med blod, och som hon skrek när de grävde i henne med nålen, jävla helvete, jag glömmer det aldrig.

Sedan höll vi på med den där solningen för gulsoten som var strulig att bli av med eftersom hennes värden var skruttiga. Så äntligen hemma och så RS på det. Inlagda igen, lunginflammation på det, stark antibiotika och så den där andningsmasken. Till sist fick de trycka i henne några påsar blod för att få ordning på det, det blev vändningen. Så när någon säger RS så får jag rysningar för allt kommer tillbaka, fast jag vet att det inte blir så här besvärligt normalt sett.

Så lanovia, jag tänker på er och känner mig lugn att det kommer att bli en mycket bättre upplevelse med sjukhusvistelsen för er! Krya på er!

Två år och charmtroll är inte en beskrivning jag känner igen mig i. Skrik, gråt, bärandes av barn till och från dagis utan skor och mössa, fasthållen på golvet för att någon gång emellanåt få in tanborsten i munnen, ett ständigt räddandes av alla ens tillhörigheter så att de inte kastas i golvet i något utbrott, allt detta ja, men charmtroll, nix.

Jodå, jag är på jobbet, tackar som frågar.

Sjuka djur är inte roligt och när man inte vet vad som är fel dessutom, usch.

När Iris var liten så var det en pappa med sin lilla kille på öppna förskolan, han var ju ensam pappa och vi andra mammor med bebisar i den åldern, där dog mamman vid förlossningen och han blev själv kvar med bebisen. All heder åt honom som orkade vara så social med bebisen och hänga så mycket på öppna förskolan, kanske var hans livlina i och för sig.