I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Usch för att ha ont, det är något jag väl känner till. Har magnetröntgentid för ländryggen nästa vecka men betvivlar att det kommer att göra någon skillnad oavsett vad de hittar.

Ha, om jag försöker ta mig ner på golvet så kommer jag väl aldrig upp igen!

Lustigt förresten, det gör faktiskt inte det minsta ont att ta den där sprutan, men ändå gruvar jag mig så förbaskat innan. Sitter där och psykar upp mig för att trycka på knappen och måste titta bort när nålen går in. Efteråt undrar jag varje gång vad jag var så nervös för!

PB, går det bra med lille vovven annars? Är han busig?

Aj då, ja ni verkar trivas ihop i alla fall!

PB, det där är något jag känner igen, det händer med mina handskar också men nu har jag lärt mig det och håller i fodret varje gång jag tar dem av mig men det är lite komplicerat. Får ta och skaffa mig nya jag också. Usch, jag förstår att det är trist att behöva lägga ut pengar man inte har!

Lanovia, nu måste ni väl ha klarat av er otur för överskådlig framtid!

PB, usch vad typsikt, vad less man blir när det blir så där!

Själv står jag snart inte ut längre om vi inte får köket klart, det är så lite, så lite som fattas och ändå händer det ännu mindre varje dag...

Ont har jag överallt också, springa med hästen på Iris ridlektion i lördags och hundträning i snön i söndags och igår har gjort att jag knappt kan gå. Hoppas att det bara är träningsvärk och ovanan att röra på mig så här i vintertider. Ingen bil idag heller utan jag har fått både gå till dagis med barnen och sedan åka kommunalt och så ska man göra om alltihop ikväll sedan, usch. Jag tycker att det är jobbigt att bussen alltid åker innan man hinner sätta sig, jag håller på att fara på näsan varje gång.

Varför tar det sådan tid med köket, ja det undrar jag med. Målaren skulle ha dykt upp varje dag nu i en veckas tid men har inte sett till honom än. Elektrikern har haft ett par dagar på sig att dyka upp men än har jag inte sett honom heller. Det verkar vara ett nätverk av små hantverkare som åker runt och så stoppar de in de här mindre jobben när de får en lucka och råkar vara i området. Typ. I övrigt är det väl i det närmaste klart så vi har börjat flytta in i lådor lite smått igen och kan använda spisen, diskhon och diskmaskinen i alla fall. Fast man får ju vara lite försiktig med stänkandet eftersom det hänger tåtar och kablar ut från väggen.

Heloise, jag säger som alla andra, man får lätt mer sammandragningar gång nummer två. Hoppas att det blir bättre med vila.

Usch vad jag haft ont men nu börjar det släppa, har haft så ont i muskulaturen runt höfterna så jag har liksom haltat fram.

Jäklar vad det snöar förresten, hu, nu får det sluta.

Daa, tackar som frågar, jo men det går väl som vanligt. Jag är inte helt sympomfri men blir heller inte sämre och ny magnetröntgen med läkarbesök på det framöver här så då får jag väl veta om det verkar som att medicinen hjäper eller inte. Det är ju inte särskilt betungande att ta en spruta i veckan så det är inget problem, det är väl mer oron om den har börjat verka eller hur det ser ut eftersom jag inte blivit av med symptomen helt. Det är ju heller inte säkert att jag kommer att bli det och allt kan ändå vara OK, det bara känns lite tidigt efter diagnosen att få permanenta symptom, men, men, får vänta och se.

Muggles, hoppas att ni får ordning på tankarna, förstår att det känns bökigt att komma iväg, men säkert bra bara ni lyckas ordna ihop det. Det är väl inte säkert att svenska au-pairer bara vill bo i amerikansk familj förresten.

Annars är vi oroliga för att Iris hör så pass dåligt som vi upplever att hon gör men vi har tid hos öronspecialist om en vecka så vi får ge oss till tåls tills dess. Hoppas på rör eller vad som helst hellre än hörapparat.

Klockarbol, du har då otur!!! Vilken grej att råka ut för, usch. Vad arg man skulle vara.

Angående tonåringar, jag undrar ibland om jag inte har en hemma också och hon är ändå bara fyra och ett halvt!

Vi var i alla fall hos öronläkaren igår och hon har öronkatarr/vätska bakom trumhinnorna, så nu blir det en pencillinkur på tio dagar, återbesök och om det inte hjälpt så blir det rör. Vi har redan fått operationstid i slutet på mars, det var tydligen rätt vanligt att det inte fungerade med pencillin. Oavsett så ser jag fram emot ett barn som hör bättre! Plus, och det här var verkligen en extra bonus - läkaren tittade på henne när hon studsade runt och inte kunde stå still och sade i princip att han såg vad som var fel redan innan han börjat undersöka henne. Jo, för tydligen beter sig alla barn så som har det här problemet, något trycker på och gör att de inte kan sitta still. Så hon kommer förmodligen att bli mycket lugnare när det här är borta, många föräldrar är tydligen förtvivlade och undrar vaför deras barn beter sig som de gör men här är förklaringen. Jippi!

Hej PB, vad roligt med den fina mössan från sonen! Så gulligt.