Piggelin, åh vad sorgligt! Träffade jag den tjejen på er fest? 
Just det där, att det är ens föräldrar som är nästa led, har jag tänkt rätt mycket på från och med att min mormor dog-den första av mor-/farföräldrarna. Då blev jag så himla medveten om hur långt avstånd jag har till båda mia egna föräldrar. Och när jag satt på bussen från Sthlm-Växjö och bad att jag skulle hinna fram till farmor innan hon dog. Och pappa som lever ensam och kanske vet man inte då på en gång om något hänt och och...
..och sedan är det ju för bövelen ens egen tur! 
Tycker det finns anledning att reflektera över sin och ens närmastes förgänglighet av många orsaker och på flera plan, lite oftare n vad vi vanligtvis gör. Utan att man för den sakens skull ska halvt ha grävt ner sig redan. Tvärtom! Så man istället kanske tar lite bättre tillvara på människor och livet.
Mina egna närmsta vänner har nog de flesta kvar båda föräldrarna, men i min sambos kompiskrets är det flera som alldeles för tidigt förlorat en föälder, dessutom i väldigt snabba förlopp. För att inte ens tala om den papapn som begick självmord. Det skakar om en hel del.
Här håller hela familjen på att sänkas i den där förkylningen som sonen var först med. Halsen kliar, ögonen kliar, näsan nyser och på överläppen jobbar sig ett läckert munsår fram med häpnadväckande effektivitet. Utöver det värker musklerna i kroppen och nacken är tvärstel. Vad mysigt det kommer att kännas att vakna imorgon när hunden vill få gå ut och kissa. 
Jag känner redan hur det kommer att svida och raspa överallt...
Nåja, jag är ju åtminstone inte egenföretagare och måste åka och jobba hur hängig jag än är.
EA, steg åt fel håll suger. Och de känns så mycket tyngre och längre att behöva ta än att gå framåt! Jag förstår känslan. Det där att "tålamodet är det största modet" stämmer verkligen ibland. Du är modig! Må du få en skopa extra och så lite sprittande livsglädje, gärna av något oväntat och extra roligt, öst rakt över dig. #== 
==# **Lovikakramar**
Piggelin, åh men då måste du hälsa henne så hemskt mycket och ge henne en kram från mig! Lova!!!
Flamman, vilka roliga kör-saker du får göra! Jag hade gärna varit din körkompis.
*sjunger för full hals*
Här ska vi inte göra annat än kurera oss, hålla fyr i pannan och softa. Ingen orkar något annat tror jag. Men sonen mår bättre idag "nu kan jag röra armarna" konstaterade han och parkerade glatt vid datorn...
Men hallå där! Du var ju grön för 30 sekunder sedan Piggan! Jag hann visst inte ändå...
September, FY vilken vidrig bacillinvation! Stackars, stackars dig! Krya på dig nu! 
