I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

September, här är det samma saggiga känsla av förkylning i utbrytande. Värdelöst! Och min son kom hem från skolan igår alldeles uppenbart totalslut och under kvällen täppte han igen totalt. han ligger som en liten ynklig och blek, snörvlande larv i soffan och måste få thé serverat, för han "orkar inte ens lyfta armarna faktiskt". Det är lite rart ändå mitt i allt, när de är sådär lite lagom sjuka och ämliga och vill bli ompysslade.  Och så kan han ju konstatera att "jag slapp iallafall diktamen" (som är det värsta han vet, eftersom stavning är hans svagaste område i skolan) 

Mera rosa grisar....

...vad falls! Bara röda pluppar på alla! Jobbar ni eller vad?

Det är ett helt gäng jag gärna vill veta hur det står till med och vad ni gör och hur livet rullar på.
Dfk?
EA?
Villemoa?
Daa?
I´m Yours?
Andbeyond?
Ankan?
Aleta?
Bruttan?

Nyss gick larmet på sambons lilla mackapär. Brand i älderboendet i byn. Nu kommer något med andra sirener. Det lär väl vara ambulansen då.  Hoppas inget gått riktigt åt skogen. Sambon är arg, för han är på sitt andra jobb i stan och har inte jouren idag, utan missar utryckningen. Det är så få larm i sådana här små samhällen, så när något väl händer, vill alla vara med. Inte minst för att få faktiskt erfarenhet.

Igår på dagen var jag på informationsträff om starta-eget-kurs i AF´s regi, och på kvällen var jag på en annan minikurs i samma ämne, fast med kommunen och ALMI som arrangörer. Det är ju lite viktigt att kolla av vad man ska ta sig an och när. Allt i utbudet passar ju inte varje enskild individ. Intressant och massor massor av tankar som far runt i huvudet efter allt man får höra. För min egen del känner jag att TID att processa allting och hänga med mig själv i hela den här bearbetningsfasen är jätteviktig. Så himla uppenbart att en väldigt stor del av jobbet sker inombords och helt osynligt för alla i omgivningen. När man väl är klar-i bemärkelsen redo-med just processen och vägen till att verkligen starta, det är då andra märker att man gör något, men resan dit kan vara det som kostar mest energi och verksamhet i tanke och planering.

Ooooh! Flamman! There you are!

Fast nu måste jag gå ner till pannrummet. Kommer strax!

TACK! Det där vad precis vad jag behövde höra! Det är en sådan FET stress att känna att alla andra nog bara tror att man är helt hjärndöd bara för att de inte ser att något händer. Värst är det att man själv av och till dessutom undrar detsamma. Alltså om man faktiskt är rätt hjärndöd, lat och mest a waiste of space, som inte gör något av sitt liv.

Men, jag tror de flesta har en sådan här fas och del av processen och hur lång den är måste utgå från personen i fråga. Så är det ju med all rehabilitering och all förändring öht. Jag kommer inte bättre framåt för att jag försöker hoppa över något steg eller rusar iväg. Det blir bara bakslag på så vis. En sak i taget. Var sak har sin tid.

Jag har faktiskt tänkt på dig och just det nu när det blev så kallt. Det har ju annars varit väldigt tacksamt just på bränslefronten i vinter.

Fast jag är glad att vi fick lite snö och att den ligger, för faktiskt-det är januari, det är en vintermånad och hittills har det mest varit lerigt och svart den här vintern. Direkt snön kom, försvann min son och hans kompis självmant ut i 2,5 timmar och bara hade skitkul, vilket verkligen inte händer i regn och gegga. I synnerhet inte med så stora barn. Och vackert är det och lättare att hinna se rådjuren  och så vidare.

Såg du förresten något norrsken häromkvällen? Jag var galet avundsjuk på dem som hade klar himmel den natten, när de pratade om de där solstormarna. Att stå under norrsken är ju bara helt magiskt! Då saknar jag verkligen norra Sverige.

Men HURRA för bra folk på ätt ställen!!!!!

Rent rättsligt, kan du verkligen på något sätt vara ansvarig för bilskrället och skatten? Bortsett från att du tycker det är skämmigt och känner dig dum inför de nya ägarna menar jag?