I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Så himla klokt! Vem bestämmer vad som är normen och vad som är "över"?

Precis som Heloise så gillar jag Karin Boye
I synner het den sista versen.

Jag håller också gärna handen med er båda, hela långa vägen upp.

Att Karin Boye, Ted Gärdestad och andra med träffande förmåga, faktiskt hör till dem som tog livet av sig väljer jag just nu att ignorera...

Ja, det var väldigt klokt och intressant! Det finns såklart ingen klar gräns.
Jag känner själv, jag personligen alltså, för egen del att JAG "över"analyserar när jag vänder och vrider ord o handlingar hos någon så länge och så ingående att det blir alldeles för jobbigt för mig själv. Och jobbigt för den vars ord/handling  jag analyserar hela tiden. När personen tillslut inte vågar säga eller göra något med risk för att få sig själv och sina handlingar och ord dissikerade av mig i molekyler. Då det suger så mycket energi av mig att jag börjar må riktigt dåligt. När jag inte kan bara släppa fokuset på det och låta vissa av frågetecknen bara vara. DÅ känner JAG att JAG är lite "över" överhuvudtaget liksom... Om ni fattar.
Jag jobbar på detta ska ni veta och det har blivit lättare för mig att flytta fokus från det dåliga jag läser in hos andra. Men det är inte alltid det går. Och jag hoppas och tror att jag själv inte upplevs som en bulldozer för att jag inte längre väger varendaste litet ord på guldvåg, jag tillåter mig själv, precis som alla andra gör, att ibland bara låta tanken få ett spontant uttryck, vare sig den är rätt eller fel. Förut trodde jag att alla utom jag fick säga och tycka till. Jag fick bara tycka något om det var "rätt"... Men jag försöker i alla fall att inte såra någon, så långt det är möjligt.

*smyger förbi*

Det kan ju också vara så att vi andra har förmånen att ha dom och deras ord och därför orkar fortsätta?

Så tror jag att det är.

Jag vet inte alls vad jag skall skriva till er som mår så dåligt idag... så jag gör som jag brukar och skickar över ett helt gäng kramar till er.

Sen kan jag säga att även jag känner igen mig mkt i det ni skriver om att ha tunn hud. Jag tar väldigt lätt åt mig av vad folk säger och analyserar allting väldigt mkt, men det har ni kanske märkt?!?

Flamman jag tycker du verkar vara en extremt stark kvinna!!

Jag är egentligen lite för känslig för att stå ut med min man t ex. Jag ser och känner varje nyans i honom, och precis som för dig Blomman, så brukar det ligga en del sanning i det jag förnimmer. Inte alltid men ofta. Men hur vet man när man ska lita på sin känslighet, sin känsla eller när man ska avfärda den som "över"analyserande eller bara rent svammel?? Det är så himla svårt!!!
Just nu bär jag på en känsla som jag har jättesvårt att vifta bort. Den äter upp mig inifrån och jag är skräckslagen. Jag vet inte vad jag ska göra med den.

Jag vill möta...