I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Lanovia, hoppas du får ett bra samtal med BM.
Jag var jättenojjig inför andra förlossningen, eftersom jag fick hålla på så länge med första och så sprack jag ju så mycket, fick infektion i såren osv.
Jag fick prata med en bra läkare som beskrev liksom rent fysiskt vad som är vanligt vid andra förlossningen. Jag kände mig lugnare efter det. Och så var jag ju helt säker på att jag skulle ha ståuppepidural. Min räddare. Hehe... det vara bara det att jag aldrig hann få den där epiduralen. Och jag måste säga att den smärtan och värkarna som jag hade med andra barnet var på nåt vis sköna. Jag tillät mig verkliben att vråla och andas och dra in lustgas och jag var som ett djur. Ungen skulle ut. Jag var så fruktansvärt trött på att vara gravid. Andra gången var jag mycket mer fokuserad på det där att varje värk är BRA... ett framsteg... ett steg närmare slutmålet. Så jag kunde ta smärtan på ett helt annat sätt.
45 min sen vi kom in föddes lilla K och jag sprack inte alls lika mycket som första gången. Efter nån halvtimme, timmer var jag uppe och knatade.