I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Ingis, det är precis för att man ska kunna veta vad som är bäst för just mina knän, som det känns så viktigt att komma vidare i vad det här onda egentligen beror på. Nu på måndag ska jag till hudläkare i Kalmar och få en input på ifall det kan vara Psoreasis jag har. Det skulle kunna stämma med tanke på ett flertal saker, och bär det ledvärk som kommer av det, så lär det ju vara en sorts träning och så vidare, gentemot ifall det skulle vara något helt annat.

Leksi, fy 17 vad jobbigt det är när man ska igenom sådana där faser på hemmaplan!
Men å andra sidan känner man sig starka tillsammans när man klarat sådana svackor.
Vilket ös det lär bli på jobbet, låter det som också....

Daa, ja se där, jag känner oss allt rätt bra!

Jag tycker förresten apropå "ego" att det är hundra gånger bättre att få se ett inlägg som handlar om era olika liv, än att det promt ska kommenteras åt alla håll och kanter. Man är ju nyfiken på hur ni har det eller hur? Jag tycker inte man behöver vara så rädd att det ska verka "ego".

Åh men shit vad klockan går! Nu måste vi dra, sonen har handbollsträning. Ses!

Ninnis, tack för länkarna! Jag såg dem inte förut. Fick en mkt intressant länk av Daa i inboxen också, jag tror det vore gött med lite stöd när man har som ondast. Och värmen, den måste jag lösa, för det är så påtagligt hur illa det genast blir när knäna blir kalla.

Lanovia, nä. Ingen ände. Det är småbarnsfamiljelivet i en ask. Kräk, bajs och baciller. i ett långkok av sömnbrist, blandat med trots, utbrott och brustet tålamod. Och så en longdrink med kärlek on the side, att svepa så ofta man kan, så man drogas lagom för att inte kasta in handduken.

Hundväder....

...är det sådant där väder som nu, när man måste skölja av hunden all lort som verkar fullkomligt sugas upp från marken och rätt upp i hela underredet på husdjuret i fråga?

Tur att jag klippte av just min hund den långa pälsen, för det är meckigt nog med det vita fluff som är kvar. I badkaret efter varje promenad. ingen idé att schamponera rent, bara skölja av det värsta. Om hunden vore stilla och fann sig i det hela, vore det ingen större sak, men nu är det istället ett sprattlande och sprättande som gör det hela till en rätt blöt tillställning även för matte, trots hundens lilla format. Nåväl, det torkar väl upp snart.

Det är videkissar på mina hängsälgar, marken under päronträden är gul av Vintergäck och Snödropparna har öppnat sina små klockor i de karäktäristiska tre flikarna. Alltså kan visst bina snart få vakna. Magnolian har ludna knoppar och jag inser att än en gång har vi det sgolika och vackra framför oss, när allt slår ut och får liv igen.

Fast jag njöt så av det som var vårvintervackert också. Riktigt likt det där Flamman beskriver, det jag är van så här års. Detär något alldleles speciellt med våra årstider. Jag skulle inte vilja bo i något annat land, och inte få uppleva dem.

Ninnis, jag har glömt att påpeka - syskonförsök? Jaså? Hur har ni lagt upp planen då?
Fasiken vad spännande!

Heloise, aha! "mamma och pappa" minsann, se där! Då har hon utöver sitt vinnande leende skaffat sig ännu ett vapen att smälta sina föräldrar med... Helt klart ingredienser i den där kärlekscoctailen jag pratade om förut.

Flamman, men herregud jag veeeeeeeeeet vad galen man blir! Just exakt det där, att man måste rapa upp fraserna som en gammal papegoja innan det händer. Man blir ju tokig! Och min sambo tycker att jag blir helt hysterisk och är jätteorättvis och dum och arg i onödan. På mitt stackars barn alltså. Men, det är för att jag verkligen inte vill att sonen ska bli likadan som sin far och resten av den släkten - där mödrarna helt och hållet ska stå för all tänkbar action och aktion, medan övriga sitter, vilar eller väntar tills "någon" sätter blåslampa i röven. Jag vill verkligen också att han ska upptäcka fördelarna med att först göra undan förberedelser och måsten, som att borsta tänder och packa väska, för att sedan ha all lugn och ro i världen framför datorn tills det är dags att dra.

Hörni, kolla in den här:

">

Här har jag och min sambo genomgått hela den här proceduren (ink all ångest, väntan och allt annat som egentligen är det som kostar på, men som inte syns i informationsfilmer och häften).  
Men så finns där en liten extra krusidull som livet bjuder på i just det här sammanhanget...

Jag spar krusidullen lite, typ en sida eller så. Men kolla filmen.

Så nu får ni babbla på lite, så jag kan gömma min lilla notis bland lite fartvågor. Jag orkar inte inboxa alla, herregud, det tar ju hundra år! -Man borde verkligen kunna välja fler än en mottagare i inboxens mailfunktion tycker jag...

(Det är inga barn på g här, så ni sliper dra några sådana växlar. Det är bara en lite skruvad grej i mitt eget känsloliv.)

Jag går ut och skitar ner hunden igen så länge.
Hej´rå!