Nä. Inte den här stunden på dagen. Det här är Långpromenadsstunden, i dagsljus, för mig och min skull och för hundens motion. Trädgårdskissen kan man ta på sena kvällen, när man bara ska säkra upp inför natten. Dessutom ska ni hinna skriva lite här. Så det fyller på med inlägg.
Hvidis, 
Ikväll ska jag iväg på sådan där kort-kurs i starta eget igen. Det är ju inget speciellt med det, utom att min son kommer att få vara ensam hemma mellan 18-21.30 Han är ju van att reda sig själv på dagtid, men att vara ensam hemma på kvällen, komma hem efter träning (innebandy, här i byn) och duscha, ta sig mat och sedan faktiskt gå och lägga sig utan att jag (eller pappa) är hemma, det är nytt.
Så nu ska vi se till att läxan är gjord och så ska jag för en gångs skull servera middagen innan träningen, så att alla huvudmål är ätna. Själv ska han få vispa pannkakssmet, för då kan han äta några pannkakor när han kommer hem. Sedan får jag väl kompromissa med mobilen och ha den på "tyst" så jag går att få tag på om det skulle vara så att han drabbas av plötslig mörkerrädsla eller något annat händer.
Nu tror jag ju att han faktiskt fixar detta, annars hade jag ju inte åkt, men just att han ska lägga sig ensam, utan att någon sitter på sängkanten och småpratar lite, det vet jag blir speciellt, inte bara för mig, utan även för honom.
Solde, vitsen med att skriva en massa emellan, är att saken liksom ska falla bort och typ glömmas av. Då blir det inte lika uppenbart. Det är liksom meningen att ni ska kunna lägg aihop två och två utan att jag skriker rätt ut. Så, nu pratar vi om något helt annat, typ idag eller i flera dagar. Ni kanhålla krumeluren i minnet så märker ni när den kommer. Det är för den delen inget jättestort.
Så, nu står middagen i ugnen.
Sent i livet har jag kommit till skott med att man ju så klart SJÄLV kan göra sådan där fiskgratäng med dillsås och potatismos. Min son älskar det, och det är sådant jag haft i fysen ibland för sådana tillfällen då det bara är han och jag. Men, har man gjort mycket mos, så kan man ju göra sådan gratäng som en "rest-rätt" liksom. Det, eller potatisplättar.
Jag ska göra mer fisk framöver har jag bestämt. Jag älskar ju fisk-och familjen med, men det bli ändå oftast bara någon gång i veckan. jag får nog backa till alla de där fiskrecepten som dråsade in för ett tag sedan. Jag sparade inte ner dem som jag borde ha gjort.
Jag skulle behöva en digital stektermometer har jag insett.
Jag har en sådan där annan, men på den har temperaturtexterna börjat suddas ut, och då är den ju inte till någon vidare hjälp.
En hushållsvåg vore också en bra sak, särskilt när man ska baka. det är ju petigare då med proportionerna.
Jag håller på att få entonåring i huset. Det märks väldigt väl att puberteten mullrar i bakgrunden. Fy fadriken! Jag kommer att bli jordens sämsta tonårsmorsa. Jag blir så arg och provocerad av den där TONEN! 
"Ja? Än sen då?"
"Mäh!"
"Du fattar ju inte!"
"Strunt samma!"
"Det var ingenting"
"Men ÅÅÅH"
Och så vidare.
Att få läxorna gjorda är ett projekt som kräver mer tålamod än jag har och han har en SÅ neggig attityd redan innan vi börjat att det typ är kört redan från början. Jag vet inte hur jag ska få honom att byta fokus och liksom bara fatt och gilla läget: Allt är inte kul och blir aldrig kul, men det måste göras, så det är lika bra att göra det. Men gott humör, eftersom det inte blir ett dugg roligare av att man spyyyyyr galla innan under och efter.
Igår mutade jag honom med ut på eftermiddagspromenaden, och bestämde att vi skulle prata engelska på vägen och använda de glosor han har i läxa. Det var ju innovativt och bra, men fan vad mycket lock och pock innan! Och han kan ju inte ska få glass elelr godis eller fika varje gång han gjort läxorna. Och inte kommer det framöver att vara möjligt att lägga eoner av tid på varenda läxa heller. Fast nu har vi tränat de där glosorna lite varje dag i tre dagar. Och vad jag kan se, kan han dem visst den här gången.
Tur att han har lätt för sig i matten, den gör han själv på fem röda. Att skriva (stava) är det däremot kämoígt med, och då är det ju såklart de läxorna han inte vill göra.
*kämpigt
Nu steker han i varje fall sina pannkakor alldeles själv därute i köket. Och alla läxorna för veckan är gjorda utom matten - som han ju utan vidare klarar själv.
Tur förresten att han själv har lätt för just matte, eftersom jag tycker det är svårt och det inte lär dröja länge till innan jag inte längre kan hjälpa honom med de läxorna. Hans svaga ämnen är mina starkaste, som väl är, eftersom jag då åtminstone har chans att hänga med en bit i hans utbildning.
För övrigt så måste jag säga att det känns som fet White Trash-varning att inte kunna hjälpa barnet med läxan för att man inte har kunskaperna själv. DÅ kommer jag verkligen att känna mig underklass och dum. Fast än är jag inte där, tack och lov. (Det vore ju ändå botten av all förnedring, eftersom sonen bara går i 4:an)
