I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Klockarbol

Klockarbol, där har du några gubbar att ösa av. (Och skulle du vilja göra en egen så är det
: - [ utan mellanslag.)

Åh hej BS!

Flamman, du måste bara tänka efter lite apropå krumelur.

Och apropå den, så får jag själv konstatera att det känns jäkligt skumt att se ens egna erfarenhet spelas upp på film. Av unga söta flickor som inte har en susning egentligen. Och jag kan också konstatera att känslorna snabbt väller över mig när jag ser och hör om de här procedurerna. FY vad dåligt man mådde! Vilken skit-tid i livet!

Ibland undrar jag om jag bara drogs med i något slags barn-flow och att allt ska testas nästan för att det är så vanligt i ens dagliga umgänge att prata och kämpa med sådant här. Ergo, om jag hängt mindre i barntrådar på BT, hade jag jag varit mer nöjd med livets "naturliga" lott för min del då? Eller hade jag verkligen varit bitter idag, för att jag gått och längtat ensam bakom köksgardinerna och aldrig sagt något?

Jag är i vart fall helt säker på att någon ivf hade det aldrig blivit om jag inte hamant här med er. Inga inseminarier heller. Men, det är väl som med allt annat i livet. i slutänden är man ändå någonstans glad för sina erfarenheter-även de svåra, eftersom man lär sig av dem, och får insikter man annars saknat.

Fast nu kan jag leva lite sådär lagom ignorant och avslappnat puckad i några decennier tror jag. 

Men HALLELUJA! Shit vad skönt att få DEN förklaringen!

Det är fasen värt ett extra äpple

BS, å andra sidan var det ju skräp med sprutan!

Klockarbol, nej nej, inga tummar behövs.
Eller, föralldel, för jobb, ekonomi och värkutredningar och allt det där andra livet innehåller, tar jag gärna flertalet fingrar att hålla. Men just vad barn beträffar, så nej.

Jo, jag vet. Och det är ju så resonemanget gått hela tiden. Men ibland, somliga stunder, undrar jag om man alltid ska göra allt man kan. Kanske kostar det för mycket. Det tog en ganska stor tugga av mitt liv både mentalt, fysiskt, ekonomiskt och tidsmässigt, och på bekostnad av arbete och Gud vet hur mycket annat.

Det är helt klart därför alla kommer till en gräns en dag. Hur mycket ska man offra? Hur mycket orkar man?

Och så här i backspegeln, måste även jag tillåta mig att analysera och dra slutsatser och summera. Orkade jag? Skulle jag ha gjort annorlunda idag om jag vetat det jag vet nu? Kvinnor har i alla tider fått hantera att inte få de barn de önskar (och att få betydligt fler än de önskar också) Vi har fått så många fler möjligheter idag och klart är det en välsignelse för dem det lyckas för, men ibland undrar jag om det inte hade varit en snabbare process mot acceptans och att komma vidare i livet utan hela den där försöks-grejen.

Men eftersom det ändå inte går att veta hur jag hade reagerat och mått idag utan våra försök, så är det ju ingen vidare idé att ångra sig. Och OM det hade lyckats, så hade jag ju varit en av de lyckliga.

Nu får jag vara en av dem som vet något om hur det känns när dörrar faktiskt stängs och hantera att det -trots budskapen i vårt samhälle-visst kan vara för sent i livet. Och det kanske kommer någon annan till nytta att jag vet och kan dela det med den personen någon gång.

"Det är stoltare våga sitt tärningskast
än att tyna med slocknande låge
Det är skönare lyss till den sträng som brast
än att aldrig spänna en båge"

Verner Von Heidenstam

Ja, jag brukar gärna använda den i mina samilingar av visheter folk kläckt ur sig på det mer välformulerade sättet.

BS, ja usch. Jag har ju tagit sprutor av helt andra skäl, men jag minns hur nervöst och meckigt det var innan man fick kläm på det. och att när jag sedan fick byta preparat så det blev an annorlunda procedur, var skitstörd av det.
Men det är vverkligen tur att vi bor i ett land där man betalar skatt så det finns högkostnadsskydd. Tänk om vi skulle få betala allt vad vår olika medeciner egentligen kostar!

Och som sagt, livet ger lite gott och blandat i korgen man har med sig. Inte bara äpplen. Fasen vad tiden går också! Är det redan ett år sedan du gick igenom den där grottekvarnen!