Inlägg från: Norrskensflamman |Visa alla inlägg
  • Norrskensflamman

    I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

    Heloise, svåra val ni ställs inför. Jag undrar lite också varför ni börjat tveka, är det nåt speciellt som hänt eller så, som gör att ni tvekar?

  • Norrskensflamman
    passionsblomman skrev 2011-12-15 14:21:13 följande:

    Tack alla fina för omsorg!
    Man får en del tankar och behöver en stunda att liksom låta livet passera inombords och minnas, fundera, göra avslut. Försöka ta in att människor omkring en försvinner. Att man själv flyttas närmre åt det håll där evigheten är. Att det vi inte minns av det de gamla har berättat, vips är borta och glömt om vi inte påminner oss. Och så vidare. Man blir lite trött och tagenn av alltihop märker jag, men det är ändå fint att få ta sig den stilla stunden och "tuna in" lite.


    Det där känner jag så igen! Bl a när min farmor dog.
    Tror också att det är viktigt att man stannar upp ett slag och tar in alltihop, känner av, funderar, gör avslut och "tunar in", som du så träffsäkert beskriver det.
    Jag är då i alla fall sån att jag kan inte bara skynda igenom en sorg. Jag måste bara få vara i den ett tag, endel kanske skulle kalla det för att "frossa", men det är inte det... mer som bara att känna av hela spektrat av känslor och tankar och verkligen våga låta dem kännas och göra ont och våga tänka dem. Få gråta tills gråten tar slut.
  • Norrskensflamman
    passionsblomman skrev 2011-12-15 14:21:13 följande:

    Flamman, jag förstår att den delen som kommer nu och all sorg som väller fram hör ihop och är nödvändig. Det blir lite av "sista rensningen" inombords också. Få ut allt och göra riktigt avslut. Sedan finns där plats för så mycket mer av den kärleksfulla vardag som du beskriver med din nya man.  Skrattande
    Flickornas sorg ser ju lite annorlunda ut, och de kommer ju att få fortsätta leva med risken att bli sårade och övergivna av en av dem de verkligenborde få ta för givna i livet. Sin egen pappa. Men det får ni ju ta en dag i taget och en händelse i livet åt gången. Viktigast av allt är ju såklart att de alltid vet att deras känslor får finnas och att det är OK att vavara både sårad, arg. ledsen och allt vad det nu är. Med tiden kommer de-saom alla vi andra, att vara tvugna att välja att försonas med hur uppväxten blev och de tillkortakommanden och felsteg som ens föräldrar utsätter en för, alla på sitt vis. De kommer att inse, att även om där finns svarta stunder och djup sorg bakåt, så kan de leva ett rikt och fullt liv framåt. Inte minst för att dekommer att kunna räkna in så mycket kärlek och trygghet ifrån sin mammas sida.


    Ja, visst är det så... Det är "sista rensningen" inombords som börjar nu. Allt ska ut för att göra plats för annat, som förhoppningsvis är bättre, tryggare, stabilare och sundare. En vardag med kärlek och omsorg, där alla i familjen får plats och respekteras. Det är dags att göra avslut och försonas med det som hänt.

    Självklart så får flickornas alla känslor finnas och det är nog just det att de vet att hos mamma är det okej att gråta, vara arg o besviken och sårad, som gör att alla de känslorna och de former som de uttrycks i såsom gråtattacker, tjurerier, rädsla, osv osv, kommer när de är hos mig.  Det brukar vara andra dagen hemma efter att de varit hos pappa. Då kommer det. Och det får det göra. Jag finns där hela tiden.
  • Norrskensflamman

    Ingis, jag måste återigen säga att du måste vara den bästa syrra man kan ha! Vilket enormt stöd för din syster och hennes familj du är. En sån syrra som jag önskar att jag hade haft vid min sida när jag hade det ungefär som din syrra...

    Jobbigt att vara dubbelbokad! Förstår att du vill göra både och. Hoppas julfesten blir kul!

    Daa: Storkramen till dig!! Verkar som att det ändå gett dig något att gå till kuratorn. Jag har mycket ut av att gå till min, men nu så är mina gånger snart förbrukade. Jag har dessutom gått dubbla... Känns lite skrämmande. De där samtalen har varit bra för mig.

    Jag har en Chili con carne som puttrar på spisen. K o T ( Knoll o Tott som musikern kallar dem) är med sin pappa och åker slalom i helgen. Mysigt! Är så glad för dem att de får den tiden med honom nu.
    Igår hade T:s klass julspel och pappa var där och tittade (kors i taket), så även jag förstås (klassmamma som jag är stod jag i fikaserveringen) och mormor, morfar o lillsyrran. Åh, vad  ungen strålade som en sol att så många var och tittade på henne. Hon var jätteduktig både på att sjunga och agera, spela teater på scenen.

    Ikväll ska jag gå och lyssna på musikern och hans band som spelar på en rockkväll/rockklubb här i stan. Ska bli roligt   Och imorgon ska vi SOOOOOOOVAAAAAAA!!!

    Exet har sålt sin bil och har nu lagt beslag på min fram till den 23!!! Så nu får musikern agera färdtjänst... INte lite fräck han är exet   Men, men... nu har nedräkningen börjat... Inte länge kvar!!! HÅll ut Flamman, håll ut...

  • Norrskensflamman

    Hej allihop!

    Förlåt att jag inte hinner kommentera så mycket. Jag läser (skummar igenom) men hittar inte riktigt tiden och orken att skriva just nu.
    All energi går åt till kaoset på jobbet, kaoset hemma och att hålla ihop barnen så här inför det som stundar... och julen...

    Fredagkväll är det avresa för exet. Han kommer dock tillbaka och hämtar grejer i januari.
    Hoppas vi kan få en lugn o fridfull jul, om än vemodig för flickorna, men jag o min familj samt musikern ska verkligen med gemensamma krafter försöka ordna en LUGN och mysig jul för tjejerna.

    Ser att det är många som börjar komma i julstämning. Bak  o pyssel. Sånt där som jag inte hunnit med alls. Däremot har vi haft julkonserter, julspel, julavslutning och sånt... Snart ska granen fram o kläs Julgardinerna i köket kom upp i helgen. Några tomtar tar vi väl fram i veckan. Så mycket mer blir det nog inte. Samvoron får vara i fokus istället.
    Lite mat som skinka o sill blir det också. Sånt som finns att köpa

    Önskar er en fin dag!

  • Norrskensflamman

    Ännu ett egoinlägg:

    Igår var barnens pappa förbi och hämtade en låda med glas. I samma låda hade jag lagt ungarnas presenter till farfar, till pappa, teckningar med "Jag älskar dig pappa" och så vidare. Små, små grejer. Han slet upp allt (inför barnen) och sa att han inte kan ta med sig det, har inte plats. T försökte säga "men pappa du kan ju ta med dem när du kommer i januari och hämtar resten av grejorna, med den stora bilen". "Nej" Säger han "Jag har ingenstans att förvara dem, för jag vet inte ens var jag ska bo." Hon försökte, jag försökte, men nej. Sen bara pussade han T snabbt (K hann inte ens med för hon satt och lekte) och sa vi ses sen och drog. Sen ringer han och säger att han inte tänker träffa mig o barnen imorgon fredag och ta farväl. Barnen började storgråta. Han sa åt mig att han inte kommer träffa varken mig eller barnen nånsin mer och att det blir bäst så. Att jag kan säga till dem att han dött.
    Nu har han avslutat alla mobilabonnemang verkar det som och blockat oss på Skype.
    Martyr!!! Drama queen!!!!

    Såklart kommer han höra av sig sen efter ett tag, men bara att göra så och säga så där!!!!!
    Han hade väl kunnat ta flickornas presenter och sedan lämna dem hos nån kompis eller nåt, slänga dem ja va fan som helst. Men inte inför dem uppträda på detta vis.

    Så det var många tårar igår kväll...

    Den här låten har bitit sig fast i mitt huvud och jag vill bara gråta....


    ">



    Lyssna på texten...

  • Norrskensflamman
    ingenjörsbruden skrev 2011-12-22 14:46:23 följande:
    Moahahahahahah!

    J-VLA AS är han, han borde få ett badkar med kokande socker över sig, köras genom flismaskinen, doppas i ättika.....bara så att det gör jävligt ont.....rullas i salt o få glasskärvor inopererade i båda ringmusklerna o under ögonlocket, sen är det lika bra att lobotomera honom för det verkar ändå vara HELT håltomt!

    Skriver under på vartenda ord och varenda   !!!!
  • Norrskensflamman
    BrudSommar2006 skrev 2011-12-25 20:39:21 följande:
    Jag har varit smygläsare ett tag men God Fortsättning på er alla!

    Har han åkt nu Flamman? Som jag har väntat och väntat!
    Jodå. 23/12 flög han iväg. Först skulle han inte säga hej då till flickorna. Sen kom han förbi och tog farväl av dem. De grät hjärtskärande, han också, men han vägrade ta emot deras julklappar. Trots att det bara var foton och smågrejs som han hade kunnat lägga i fickan. Flickorna blev jätteledsna... Mig såg han inte ens på. Han sa varken hej eller hej då. Han sa bara åt mig på telefon att vi ser honom aldrig mer. Åt flickorna sa han att om de vill nå honom får de kontakta hans vän och via honom få tag på honom. Mig har han inte gett något tel.nr och jag är blockad från Skype. Jag är utraderad från hans liv. Och jag undrar om han någonsin kommer träffa flickorna igen.
    Han har spelat martyr inför våra vänner de senaste dagarna så de tycker väl lite synd om honom nu.

    Annars så har julen varit bra. LUGN och FRIDFULL... Jag har sovit väldigt mycket. Och ätit...

    God fortsättning på er allihop!!!!
Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård