I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

*vinkar*

Lanovia, ja just det, något sådant skrev jag. Jag känner fortfarande attt man det hade varit häftigt med den där grejen "mor-dotter" och att det finns en väldigt speciell med allt det där, att bära, föda och amma hela mamamgrejen, och att det är en särskild storhet i kvinna till kvinna. Men, man vet ju aldrig hur allt blir, min son kanske träffar en tjej som aldrig haft särskilt nära relation med sin mammma, men kanske får en till mig, vad vet jag.

Men jag har allt större förståelse för dessa jobbiga föräldrar. De som överllt på BT gnälls över, hur de inte "kan klippa navelsträngen och sluta lägga sig i hans liv" etc. jag har en känsla av att det är lättare att bli den där jobbiga, än man tänkt sig. Att det man själv bara kommer att tycka är omsorg, och -just som du skriver-att man visar sitt intresse för deras liv, istället uppfattas som påträngande och ens inbjudan eller fråga om besök mer känns som måsten.

Men, fram till dess får man ju jobba på den relation man redan har med det barn som själv ännu så länge tycker att han väl aldrig behöver flytta ifrån det här huset. Det är tillräckligt mycket balansgång att gå i den vardag man redn har.

Det hoppas jag verkligen! Hundar kanske behöver gå en liten sväng och barn röra på småbena också.

Och så kan man behöva äta lunch!

Flamman,

Tungt.

Har du förresten inget starkare för din migrän än Treo?

Det är precis det där jag försökte peppa till sist. Typ att faktiskt sätta hårt mot hårt, fortfarande inte otrevligt, men bergfast, alltså nästa sms:

"Jag har fortfarande inte hört av dig. Det är en ohållbar situation att försöka planera någon med en person som inte samarbetar. Jag inget annat val än att tolka din tystnad som att du inte tänker träffa barnen. Vill du göra det, så är du tvungen att prata med mig. Tills dess räknar vi inte med dig i våra planer. Om din stolthet är viktigare än kontakten med dem, så är det hemskt, men det är i såfall ditt val."

Och Flamman, så sparar du och gärna skriver ut de mess du skickat honom och har dem så att du kan verifiera vad som sagts! Jag tycker också du ska ringa både soc och polisen för att få information om hur saker och ting egentligen får gå till rent lagligt. Vad han kan kräva, vad du har rätt att neka och hindra osv. Det är bra att ha som stöd och det kan bli snabba kast och plötsliga anledningar att veta sådant.

Åh shit!

Nu ringde jag ett sådant där fruktansvärt jobbigt och förnedrande pinsamt samtal, som handlar om en räkning vi helt enkelt inte klara just nu. Fy fan och jävlars vad vidrigt det är att stå i det läget och behöva böna och be.

Men, han var jättetrevlig och snäll och barmhärtig, så nu fick vi respit till månadsskiftet.

Kan ni snälla be en där bönen igen, den att villavagnen blir såld den här gången? Nu snart  och innan månadsskiftet vore bra. Till vettigt pris, så det täcker åtminstone lite av allt den kostat oss.

Jaha, och här sitter jag, jag som skulle dammsuga och torka golven nu innan min väninna kommer. Och vika massor av ren tvätt, tvätta mera och hänga upp, sortera bort papper...

...fast jag dammsög halva huset igår, städade badrummen och tvättade massor. Gjorde creme brulée, att bjuda på till efterrätt och lite sånt.

Vad trist att det regnar här idag, när vi skulle gå långpromenad ihop.
Hon kanske går att övertala att gå en liten en iallafall, och så kan vi elda i kakelugnen sedan!

Just. Och det tragiska med just det här -liksom med Klockarbol och andra som sitter med ett Globalpucko till EX, är ju att det är precis den där vuxna kommunikationen som fått kedjan att brista in the first place, med allt annat än sanning, balans, konstruktivitet och vanligt hyfs och folkvett.

Jag har hela tiden varit så frustrerad över det, eftersom jag insett att det kommer att bli precis så här,-varför skulle någon som betett sig som ett praktarsel i förhållandet, sedan betet sig vettigt utanför? Vart skulle han ha lyckats snubbla över och hitta det folkvettet?  I en liten gränd på Den Smala Vägen kanske? I stund av ånger och kontemplation? Knappast!Det är så tragiskt så man vill ju bara skrika rakt ut.

Det vore sådan skillnad om det här hade rört sig om en separation under vänskaplig samstämmighet.

Fru Sy, Men usch vad jobbigt det där blev!
Tur att de fick det gjort, så du kommer på banan igen. Lika bra att du fick undanstökat mensen med kan jag tycka, när allt ändå var ämligt och du ändå inte kunde göra så mycket annat kul.

Annars då? Har ni en massa lamm nu och mängda (som man säger i västerbotten) att göra på gården?