I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Haha, vad söt du är!

Ja, visst är det otroligt vad tiden går. Vi pratade om det idag på kalaset, att det är två år sedan vi var på stranden och gudsonens mamma hade värkar i vattenbrynet...

Fru Sy, duktiga Orvar som uppför sig exemplariskt och sover så bra

Tack! Ja, det bästa hade ju varit en god natts sömn och sedan förlossning

Nu tar jag en sista promenad med vovven, sedan går jag och lägger mig. Har blir det ju inga barn gjorda

Woohoo, nu börjar det hända grejer!

Vattnet gick för en timme sedan och värkarna tilltar. Jag har duschat, rakat benen och fönat håret. Nu ligger jag i soffan med vovven bredvid och kollar på tv. Maken försöker sova lite till.

Helise, jag tror du får rätt!  

Knappt 5 minuter mellan värkarna nu, enligt värktimer-appen Än så länge känns det ok med profylaxandning, har suttit på pilatesbollen samt använt vetevärmaren. Ska testa TENS strax tänkte jag.

Maken har ätit frukost och tar en dusch. Jag åt fiskwallenbergare och gräddtårta som vi fick med oss från 2-årskalaset. Det gäller att passa på

*andas genom en värk*

Vovven kan lämnas på dagis/pensionat kl. halv åtta, så planen är att åtminstone vänta tills dess. Annars får svägerskan lämna honom. Återkommer.

 

Jag pratade med förlossningen kl.03.30, och nu igen alldeles nyss. Maken är och lämnar vovven, sedan åker vi till Ystad. 4-5 minuter mellan värkarna, men de vill göra en undersökning pga vattenavgång.

Håll gärna en tumme för oss!  

Hej!

TACK för alla tummar och kramar! Nu är vi hemma och jag lovar en utförlig rapportering snarast. Just nu skriver jag med en hand eftersom världens vakraste Mini ligger och snusar på min axel. ♥

Jag tänkte försöka passa på att sova lite medan han sover. Kram så länge!  

Hvidis, vad mysigt det låter med kusinträff i djurparken

Leksi, åh converse i storlek pytte! *smälter*

Heloise, spännande att husjakten fortsätter. Och nej, I love dad hoodien fick vi skippa. Men han hade den i knät

Maken är ute med vovven och Mini sover i korgen, så jag ska se om jag hinner med ett lite längre inlägg.

*postar så länge* 

Måste bara först säga att jag grät en skvätt av tacksamhet blandat med ilska över livets orättvisor när jag läste Blommis och Heloises inlägg om sorg över det som inte blev.

Nu sitter jag här med en tillsynes frisk liten bebis, men det har ju varit långt ifrån självklart för oss. Vägen hit har varit lång, krokig och stundtals nattsvart, men om det är något jag har lärt mog under resan så är det att vara tacksam och inte ta något för givet. Den tacksamhet jag känner just nu kan jag inte ens beskriva.