I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Ingis, jag vill också ha en rosa cykel! Hälsa din illa busa det!
Om jag inte går ut med hunden nu, blir det nog en olycka. Jag har bara så vldigt litelust med det just nu...
Inlägg från: passionsblomman
|
-
-
Som väl är, ingår inte vanliga bråkstakar i arbetsuppgifterna på den här arbetsplatsen. Mer reception, öppna och stänga grindar och lite så. Det verkar, efter lite nyheter om den här gubben, som att det är en variant av knasboll som man liksom gömt undan där på nattskiftet, så han kan ha ett jobb utan att så värst många träffar honom...Im yours skrev 2012-04-16 21:32:38 följande:Men jösses, vad är det för tokstollar som din sambo ska jobba med Blomman????? Jag blev alldeles stum ...... hur sjutton funkar det då den mannen ska ta hand om vanliga bråkstakar?
-
Ingis, nä, det har de aldrig funderrat på. Därför är det nu väldigt och oerhört jobbigt att min man kommit dit och säger "vad är det här för skit, det här ni har under mattan? Det är knöligt att gå på tycker jag!" Han och hans obekväma kollega som också är "ny" och dessutom fackligt ombud. Dumma dumma dom!
De där mattorna, de finns förresten lite varstans. Själv har jag varit en finne i röven för sambons släkt, när jag ramlat på deras mattknölar och skrikit rätt ut, för att jag tycker de har skyldighet att se till att man inte behöver slå ihjäl sig bara för att man vistas i sväronens hem över en helg. Inte heller det har varit vidare poppis. -Men det har faktiskt hjälpt en del och i någon mån.
-
Idag har jag en lång dag.
Jag ska strax ta en rejäl promenad med hunden, som senare i eftermiddag måste ligga själv i bilen ett bra tag. Vi ska åka och prova ut sonens inlägg, de som ska stötta upp hans hålfot.
Dessutom ska vi hämta ut biljetter till hans dansföreställning i maj, hinna lite andra ärenden och dessutom äta sushi på stan.
Efteråt kommer det att vara hög tid att åka direkt till fotbollsträningen-det är därför hunden måste med till stan, för han kan ju inte vara ensam i 6-7 timmar. Medan sonen tränar får vi gå ut och gå, hundskrället och jag.
När vi kommer hem hoppas jag att sambon hunnit börja med någon mat-som jag nu inser att jag kanske borde ha tänkt ut i förväg...Fast vi käkar ju sushi förstås-då räcker det ju med rejält kvällsfika med mackor och smoothie innan Skorpan ska kasta sig i säng.
Innan vi drar behöver jag alltså se till att jag har eldat varmt i pannan, duschat och tvättat håret, fått ihop kläder både för träning och stadspromenad, rastat hunden ordentligt, gärna kollat av sonens glosläxa,
-först lite mera kaffe!
Hur ska jag annars orka allt det där! 
-
Ni andra tjejer, ökar ni i vikt vid indianveckan?
För, nu under förra vekan har det känts så himla deppigt att vågen typ varit uppe på samma jäkla siffra som i höstas, och jag börjar känna att , nä men min kropp gillar att ligga där, på 5-7 kg över normal-BMI. Jag hade tappat ner en bit efter vårkomigånget, men nej.
Sedan kom då indianerna, och nu när det börjar ge sig, så är jag plötsligt sisådär kilot lättare igen.
Dessutom skiftar vikten väldigt med mina ibland konstrande tarmar och så vidare. jag tycker faktiskt själv, att jag känner mig lite slimmare i kroppen, så även om siffran är samm som vid jul, känns formen bättre. Jag har ju faktiskt ändå gått rätt intensivt i fem veckor nu också, så det kanske har blivit någon liten ökning i muskelmassa också. Typ kanske 300-500 gram eller så?
ÄH! Inte vet jag!
Jag får nog försöka trunta i vågen och bara räkna hålen i skärpet eller återinföra mina mätningar, som jag gjorde förra gången.
-
EA!!!
Herregud! Jamen snälla pretty please, berätta lite då! Har ni gjort en helt ny vända från scratch, eller är det eskimå? Om det är alternativ ett, hur har allt då gått so far? Och hur är det med dig?
Jag har svårt att låta dig vara bara smygis, jag vill ha med dig i min vardag som det bruuuuukar jöh!
Hålla tummarna? Det är bara förnamnet på vad jag tänker göra och hålla.
-
Hvidis (och alla andra för den delen) Jag vet inte, jag har en känsla av att jag lagt in den här texten förut, men jag vet inte säkert. Eftersom det är en text jag burit inom mig i många många år, så borde jag ha gjort det. Hur som helst, jag har lite att backa i sidorna här, men den här ville jag dela med mig av för eftertanke och blomdoft i hjärtat. Det här är ord värda att spara och läsa igen och igen:
"Varje gång du känner dig vilsen och förvirrad, tänk på träden, på hur de lever sitt liv. Tänk på att ett träd med stor krona och korta rötter blir omkullvräkt av första bästa vindpust. Inuti ett träd med långa rötter och för liten krona rinner saven med möda. Rötter och krona måste växa sig jämnstora.
Du måste befinna dig både inuti och ovanför tingen samtidigt.
Bara så kan du ge dig själv skugga och värn, bara så kan du under den rätta årstiden täcka dig med blommor och frukt.
Och när du står inför ett vägskäl i livet och inte vet vilken väg du ska välja, låt inte slumpen avgöra. Sätt dig ner och vänta. Andas lika lugnt och förtröstansfullt som du gjorde den dag du kom till världen. Låt ingenting störa dig. Vänta och vänta igen. Stanna upp i tystnad och lyssna till ditt hjärta. När det sedan talar till dig, res dig och gå dit det leder dig."
Ur Susanna Tamaros ”Gå dit hjärtat leder dig”
-
VARFÖR snor BT ens radbryt och ger en ett psykbryt?
-
Sannerligen jag säger er: detta var det berömda huvudet på spiken! Vi behöver aldrig någonsin säga något mer i saken. Möjligen skulle det kunna vara en massa falsk stothet han har, och så är det bristen på ryggrad som hindrar honom att bete sig som en människa, och så lämnar vi honom där, i amöbastadiet. I rest my case.Hvidbrud skrev 2012-04-17 13:17:45 följande:Svagpissande fegis utan stolthet är vad han är, universalaset! Han är ju så dåligt förankrad i verkligheten att jag blir mörkrädd!Jamen HÄR var det ju igenkänningsfaktor!Hvidbrud skrev 2012-04-17 13:17:45 följande:Just nu kör hjärnan på högvarv inför vad jag ska göra efter mammaledigheten. Mycket från min barndom och tonårstid har börjat ploppa upp och ber om att få lov att bli integrerat i nutiden, så att säga. Jag känner ibland att jag är på mitt tredje eller fjärde liv i detta livet och nu är det kanske dags att få alla bitar på plats så att jag kan dra nytta av min samlade kunskap. Det borde ju finnas något jag både kan, vill, bör och får betalt för att göra här i livet... Nån stans räknar jag väl med att jag ska halka in på något som på ett bananskal, som jag brukar göra, och gör då det i några år tills jag tröttnar. Det skulle vara så skönt om jag, för en gångs skull, kunde helhjärtat och fullständigt medvetet kunde välja vad det är jag vill syssla med. Därav saraswati, som drömsymbol gömd där djupt inne i undermedvetandet, som kanske kan ge mig klarhet i mina beslut. -----...----- Jepp, så kan det låta inne i huvudet på hvidis... ----....---- Åh vad bra uttryckt Hvidis! Tur att man inte är ensam under solen med omvälvanden. *lite indre UFO och lite mer samhörig*
-
Förstår. Vanligt och schysst resonemang.lanovia 08 skrev 2012-04-17 13:05:44 följande:Vad gäller hemmet och sysslorna är det definitivt så, det finns kvar senare. Men ibland känner jag att jag vill göra så mycket som möjligt på dagen för att maken skall hinna njuta av barnen de få timmarna han får per dag med dem. OBS!! absolut inget han kräver av mig, eller ens har önskat!
Men en sak, som jag tror också är vanligt att många kvinnor missar i det agerandet:
Hur mycket chans och plats ger man sig själv att bara njuta av barnen den korta tid man har dem? Det kan lätt hända att man i sina kärleksfulla ambitioner, själv råsliter mest hela tiden och kutar mellan måste och borde så man faktiskt själv missar det man så gärna vill att maken ska få del av, fast man är på hemmaplan.
Nu menar jag inte att just du gör det-men det är en sida av saken värd att notera, eftersom det är lätt att gå i den fällan och sedan upptäcka att man själv gått miste om något viktigt.
Bara som en peppning att våga syna sina måsten lite i sömmarna av och till, till förmän för något så enkelt som att kanske bara sitta och glo framför sig medan ens barn bara finns där omkring en.