I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Herregud! Och det säger du till en medelåders överviktig kvinna utan arbete och som inte alls vet hur något ska lyckas bli framöver...

...fast det kan ju-även om det inte är sant-komma till nytta för att peta i lite näring i självförtroendet, som riskerar att svälta ihjäl mitt i allt som är motigt.

ÅH men herremindag vad rart!

Pluttan! Glöm inte att berätta det för far i huset!

Gulledej!

jag tror det är rätt bar för det mesta, fast somliga dagar drar ångesten fram och knyter hårda band runt bröstkorgen. Det sammanfaller gärna med tex räkningsbetalardag, eller att manska rodda med något ang a-kassan etc. Du vet, när det ökar press-mässigt.

Självförtroende och själkänsla är tveklöst det som tar mest stryk av att gå länge utan jobb (eller på ett jobb man mår kass av), egentligen är det nog minst lika förödande för den delen som det är för ekonomin.

Jag försöker samla på allat och alla som när min tro på möjligheter och att saker visst går, att jag kan ta mig framåt, att företagsidéer kan vara rimliga etc etc.
För, folk som inte tror det går, som tycker man är lat eller misslyckad, som ser allt som grundlösa flummiga dagdrömmerier osv, det finns det ju också, ochjag måste ställa rätt fågor till rätt personer och lyssna på rätt budskap och sätta mig själv i rätt sammanhang så ofta jag kan.

Man kan kanske säga att det spretar och pendlar en del, och att det i sig är tröttsamt. Jagkan ena dagen glädjas fullt ut åt en lyckad prpmenad med fågelsång och vår, och nästa dag gråta snorgråt för att jag inte orkar tro just den dagen att det någonsin ska bli ljusare och bättre på jobbfronten. Sådär som det väl är för de flesta av oss ibland.
Men på det stora hela, vill jag gärna försöka se det som att jag fortsatt tar mig lite frmåt, med små steg i taget.

Det hoppas jag vi slipper involvera-då ska ju även de ha pengar, och det här är redan en fet förlustaffär.

Just det, jag har ju tänkt säga:

September, GUD vad duktig du varit som tagit och kapat kilona! Hejja! Jag önskar jag vore i mål på samma ställe som du, men jag har just de där fem fucking kilona som kroppen verkar tycka är precis lagom mycket övervikt för att de ska vara väldigt envisa.

Det är verkligen som om det går i hack, och mellan vissa hack är det svårare än mellan andra.
Jag arbetar efter devisen att det är bättre om det går lite långsamt, eftersom det då inte blir den där jo-jotypen av viktnedgång, men långsamt är svårt, eftersom man får vara så långsiktigt envis också.

Som idag, när regnet vräker ner och jag ska peppa min son-som snart kommer hem efter att ha åkt buss hela dan, att det visst är kul att gå på fotbollsträning i ösregn istället för att lägga sig i soffan. Och då smatidigt inbilla mig själv att det är fantastiskt härligt och  bra att jag går en runda medan han tränar...

BRA ÄNDRING!!!

Jättekul att se dig igen gumman!

Bamsekram!

Haha!

Flamman, dina ungar är jättefina. Men det visste vi ju redan. Kul för dem själva att ha lite annorlunda bilder. Men jättebra att du själv är så vaksam med den där modellgrejen-fy tusan vilken vidrig bransch det är! Den kropps/människosynen kan man snacka länge om om man ger sig ut på de vattnet. Jag får exem och blir galen bara jag tänker på det. Så himla lätt att smickras och förföras i början-inte minst som förälder, och sedan, bakom kulisserna-USCH!!!

Här skiner solen idag, så det föranleder ju en rejäl promenad för mig och hunden. Jag har rätt mycket värk just nu, så jag försöker gå/vila i lagoma doser, men det går inte att ligga på för fullt. Jag känner också att den där utomhusträningen i spöregnet i fredags, tog ut sin rätt på en fotbollsmamma. Jag blev lite förkyld av den, och så lite indianer ovanpå det, så har vi sammantagen helg med rätt mosig PB.

Igår råkade jag flippa över till kunskapskanalen och hamnade mitt i en mans berättelse om hur han -fullkomligt mirakulöst-överlevde Förintelsen. Vi fastnade framför det programmet, och det var en berättelse som verkligen satte sig så att säga. En lite annorlunda söndagseftermiddag.

Skulle baka en kaka med nytt recept, för både sonen och jag var så galet fikasugna. Det blev verkligen totalt misslyckat! Vad värdelöst det är, när man är sådär sugen att man nästan kunde äta smeten istället, för man vill ha vill ha vill ha -och så får man vänta en evighet, och när man väntat den, så är det bara skräp med den där kakan!

Nåja, man kan ju inte vara bästa och lyckas alla gånger... (as if)

I´m Yours, bra kämpat där, med dina kilon också!!! Hejja!