I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

De sinnessjuka insalgen och den underliga parallella verklighet som min man tvingas vistas i på sin arbetsplats bara fortsätter.

Just nu är det anmälningar och rock´n roll med larm upp till högsta nivå typ. Pressen har skrivit lokalt här och det är möten, telefonsamtal och verkligen skarpt läge. När chefen vid ett sådant här allvarligt möte fick frågan om hur hon mådde och kände inför allt det här, sa hon bara "vaddå mår? varför skulle det kännas jobbigt? De ljuger."  Och så var det inte mer med det.

Alltså, jag brukar vara försiktig med att missbruka (överanvända) begrepp som "psykopat" och annat, som populärt tas till bara man tycker någon är elak eller knäpp.
Men med den hrä personen undrar ja faktiskt. Hennes nivå av manipulation, okänslighet och fullständiga liksgiltighet/kyla inför hur något känns för andra, samtidigt som hon verkligen klarar att vara absolut trevligast i universum när det passar henne...

Ja, och så flög en gubbe på min man och skulle slå honom när de hade skiftbyte häromkvällen.
-Jamen DET är ju helt normalt, eller vad säger ni tjejer. Att ens kollega helt ut det blå som en blixt från en klar himmel rusar fram och tänker spöa en.
Sambon har det lite rörigt just nu kan man säga, och det snor en del energi här.
Det börjar nu, efter en helg av diverse samtal, krypa fram att den här gubben inte är helt stabil (nähä?! Det menar ni inte?!) och har gjort sådan här saker förr. Men, som vanligt på den här arbetsplatsen, finns inga anmälningar, inga dokumentationer eller bevis på vågot, utan bara en massa knöliga mattor med skit under sedan decennier.

Nu råkar ju just min man ha arbetat under rätt hårda förhållanden förr, och det kan jag ju säga, att går saker till våld emot honom själv, så är det troligt att de flesta kommer att tas med överraskning i fråga om hans kompetens att möta upp och sätta punkt. Han är både reptilsnabb, har tränat öga för situationer och stark som en jäkla oxe i sådana lägen. Ingen av oss har något intresse av att just den kapaciteten ska behöva avslöjas eller användas här, på vår lilla ort dit vi flyttat för att få lite lugn och ro från storstadsköret.

Vilket jäkla skämt!

Tack och lov fick sambo stopp på sig själv och adrenalinet under kontroll och åkte hem. Men alltså allvarligt talat-tänk er att någon på er arbetsplats faktiskt har tänkt slå er? Fattar ni vilken jäkla sjuk situation! Särskilt när de inte känner varandra, inte umgås, inte talar nämnvärt med varandra-och därmed absolut inte är osams eller har någon konflikt.

Ja det är lugnt och fint att bo på landet...

Flamman, helt opratisk! Fullständigt objektiv.  Det är man väl jämt?

Det är klart de skulle få göra grejen! Jag fattar precis. Jag tycker bara det är så bra att du ens reflekterar över saken, jag tror många mammor blir minst lika förförda som barnen när det kommer till den där industrin.

Apropå våra avkommor...

Min son kom ju hem i fredags. Han har varit precis hur duktig som helst och allt har gått jättebra.

utom en sak

När det var hög tid att åka till träningen i fredagskväll, ropade jag på honom  och fick svar

-Jag är på toa

-Jaha, hur länge då tror du? Vi behöver dra.

-Jag vet inte! Jag är här nu!

Efteråt, långt om länge, gick jag in dit. Då var det stopp i toan. Jag undrade om han stoppat i en massa pappper eller vad? Vattnet stod högt i skålen. Jag tog risken och försökte spola igen. Det blev vatten upp till kanten innan det plötsligt slurpade till och släppte.

Min stackars pojke tyckte det var pinsamt att bajsa hemma hos andra, så han hade bara gjort det snabbt en enda liten gång mellan söndag och fredag! Lilla gubben!

För övrigt har han ren hjältestatus efter att jag dessutom tvingade iväg honom på träning efter att han suttit nästan 6 timmar på en buss, lagom slut av en veckas intensiv vistelse in full action med gamla kompisarna. Att träningen genomfördes i ett veritabelt skyfall och bara ett par plusgrader, med vatten bokstavligen skvättande runt fötterna för varje steg, det är bara att applådera de från topp till tå nerlerade ungarna för. Jag kan intyga att en viss pojke somnade alldeles ovaggad den kvällen. Och som tränarna sa "fotboll är en underbar sommarsport..."

På A svarar jag Ja
På B svarar jag också ja

Ja men eller HUR!!!

Han har lite positiva vibbar från en ansökan han gjort, men det jobbiga med just det, är att det är ett sommarvik, och för att komma i fråga för fast tjänst, måste man isåfall till hösten söka jämte "alla andra" och hoppas bli antagen för en utbildning som isåfall pågår i vad det nu är för antal veckor- sexton tror jag jag vill minnas. och den är i Norrköping. Det är ju högst ovisst jämfört med att ha en fast tjänst.

Å andra sidan, är ju just det vårt största problem på nuvarande jobbet-att de satt behovsanställning i system. i praktiken jobbar han typ nästan heltid de flesta månaderna, men hon (apan) kan om hon vill ge noll timmar eller massor av övertid, precis utifrån hur det råkar falla sig med humöret och ryckningarna i marionettrådarna.

Så, på det stora hela, är jag beredd att vi tar risken att han till hösten isåfall står arbetslös. vi får lösa det på något vis. Han kan inte fortsätta på det här sättet om inga radikala förändringar sker.

Flamman, skönt att du har hans familjs stöd, även om omständigheterna är som de är.

Vad ska idoten ens göra här då? Alls, menar jag? Har han saker att flytta eller vaddå? Hur nu du ska veta det...

Jag hoppas du inte tänker låta någon annan ta med sig barnen! Direktkontakt eller ingen kontakt alls, det måste fanimig vara ett villkor! Tycker jag. Jättemycket tycker jag det!

HURRA för Musikern! 

Och ursäkta att jag är så jäkla jobbig och tjatar med mitt tyckande! jag blir alldeles för upprörd och lägger mig i...

Flamman, ja men vad bra.
Jag bara känner ibland att om någon sa allt det till mig som jag säger till dig, så är risken stor att jag skulle skrika "man vad fan, tror du inte jag fattar nånting alls själv eller!!!"
För att risken med att tycka och oroa sig högt, är att man framstår som så jäääääääääääkla dryg och självrättfärdig och som att man pratar uppifrån och ner. Och det, vill jag verkligen inte att du ska känna och uppleva från mig. Det finns så gott om andra sådan jobbiga människor, så jag vill inte förpesta världen genom att vara så själv.

Samtidigt som jag vill våga adressera det svåra och liksom kärnan i olika saker när jag pratar med de människor jag bryr mig om, så det inte bara blir slätstrukna meningslösheter. Du förstår. Hålla balansen.

Ingis, åjo, facket är i högsta grad inkopplat. Allt som finns att rapportera och koppla in är pådraget. Frågan är bara hur de som verkligen styr och ställer, har tänkt lösa saker och ting. Det är ett tag sedan vi flyttadehit nu, och redan tidigt har min sambo börjat peta i det här på olika vis, men utan annat resultat än så länge, än att såpanfortlöper.

Jaha! och NU mittnär jag sitter här och kriver, ringer min sambo....

...de håller på ach ska "reda ut" vad som egentligen hände häromkvällen. Det vill säga, hans chef har nu under dagen pratat med alla som var i närheten, gubben som var den som gick till angrepp-men inte med min sambo, som var den som blev utsatt.
Nu, när han ska gå in till chefen för samtal, vill han ha med sig det fackliga ombudet på arbetsplatsen. -Men det får han inte för chefen!

ja, varför gör jag en häpen gubbe egentligen...allt är ju helt enligt hennes sjuka handlingssätt. jag undrar om det kommer att gå upp för henne vilket gravt övertramp det är från en chefs sida, att neka en anställd att ha med sig sitt ombud i ett läge som är rätt allvarligt för den anställde själv...

Jag tror jag smäller av. Det är är så bortom all proffessionalitet att det saknas ord att beskriva det.

Ingis, hur vet du vilken gäst det är? Står det inte "gäst" om det är någon som inte har medlemsskap typ? För jag har i min besökslogg 497 sidor med besökare registrerade, och det står "gäst" på väldigt många, och så nicken på dem som har ett, vad jag förstår. Antalet besök hänvisar jag helt till alla blomfrågor där jag ibland skriver att folk kan kolla blomsorter i mitt galleri. Möjligen också att jag ibland deltar i debatter på ett sätt som gör att någon undrar "vem fasen den där grisen är"