I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Jag kommer ju använda syskonvagnen till och från dagis mm, och då kommer ena sidan att vara tom ibland ju. Men sen när jag ska åka ngnstans så är det så klumpigt att ha den stora syskonvagnen när det bara är jag och bebisen. Vi har köpt en stroller som vi tänkte ha en mjuklift i, men nu tycker jag att den verkar vara så liten och instabil för att ha en liten liten bebis i. Jag funderar på om vi ska behålla vår Emmaljunga ett tag till och använda den som singelvagn och sälja den sen istället.

E är knappt två år, så jag tycker det är för tidigt för åkbräda. Vi vill ju att hon ska kunna sitta i vagnen och vila benen samt även kunna sova i vagnen om vi är iväg på ngt.

Jag känner likadant när det gäller förlossningen. Hur känner du inför att svärmor passar E då? Om det inte är orolig för det, så kan ni ju ha svärmor som första alternativ och sedan ngt syskon som alternativ två om du känner att det kommer att gå fort och du vill åka in med en gång.
Jag har ett annat dilemma och det är att svärmor och svärfar vill passa E när vi åker in, men jag är inte riktigt komfortabel med det. Vi har ett par kompisar som också erbjudit sig att passa E och det hade känts bättre. De bor allihopa bara 5 min från oss, så det är inga problem med avståndet. Är det på dagtid som vi ska åka in, så känns det ok med svärmor och svärfar. Men är det på natten, så vet jag inte om jag kan lämna henne till dem. Jag tror inte att E kommer att sova bra eller somna alls hos dem. Svärmor har en tendens att göra allt så komplicerat och alltid oroa sig för allt. Sen om jag väljer att lämna E hos våra vänner istället, så kommer svärmor att ta illa upp. Maken säger att jag får välja vilket alternativ jag vill, för han är ok med vilket som. Jag vet inte alls vad jag ska välja för jag vill ju inte såra svärmor, men jag vill inte behöva oroa mig för E när jag ska föda barn. Vad ska man göra?

Ha det så skoj!

Sitter här och funderar om jag ska skriva ett långt inlägg eller inte... Vet inte om detta är rätt ställe att ventilera mina tankar just nu, men behöver nog skriva (eller berätta) av mig allt just nu.

I förrgårkväll så kände jag på kvällen att jag inte känt pricken så mkt under dagen. Vi låg rätt så länge vakna i sängen och buffade på magen och ändrade sovställning för att få en spark tillbaka från Pricken. Jag gick upp och drack ett glas kallt vatten och vi fortsatte buffa lite på magen. Efter en mycket lång stund så fick vi en liten rörelse tillbaka. Det var inte alls som de brukar vara, men ändå det var ju en rörelse. Vi somnade och när jag vaknade reagerade jag på att Pricken inte alls varit så livlig under natten som hon brukar vara. Jaja, det är säkert lugnt tänkte jag och dagen flöt på rätt så snabbt (E och jag var ensamma hemma och då är det ju inte så många lugna stunder). Jag hade rätt så skarp smärta i buken och en hel del förvärkar, så jag tog en alvedon runt lunchtid. Framåt eftermiddagen så hade jag väl känt någon mer rörelse, så visst hade jag känt Pricken, men inte alls på samma sätt som tidigare och inte alls lika ofta. Jag ringde in till förlossningen och pratade med dem och fick prata med en supergo barnmorska (vi kallar henne H). Hon var väl inte superorolig men tyckte vi skulle komma in på en CTG-kurva. Jag körde och lämna E hos några vänner och när maken kom hem så körde vi tillsammans in till förlossningen. H tog emot oss och vi fick vara i ett rum vara kopplade till CTG. Kurvan efter en halvtimme visade att jag hade några sammandragningar, men Prickens hjärtslag vara lite höga. Vi fick vänta på läkaren (Kallar henne E) och det var en trevlig ung tjej som man snabbt fick förtroende för. Hon gjorde ett ultraljud där allt såg bra ut. Pricken ligger lite på plus när det gäller storleken och beräknas just nu ligga på 3,2 kg (v. 36+6). Dock så är min mage inte så stor och den följer mittkurvan på SF-måttet, så hon tror att Pricken är normalstor för det är ju en felmarginal på UL. E är nöjd med ultraljudet och det vi ser där, men vill att jag ska komma in igen imorgon (alltså idag) till förlossningen) för en ny CTG-kurva. Bebisens hjärtljud ligger ju lite högt för att det ska vara helt ok.
Vi åker hem och det är rätt så sent. Vi hämtar E och kör hem och lägger henne. Vi är uppe ett tag och somnar sedan också.
Idag har maken kört till jobbet som vanligt och E är på dagis för första dagen sedan sommarlovet. Hon kommer att vara där tre dagar i veckan á 5 timmar tills Pricken är född. Jag körde till sjukhuset för jag hade fått en tid vid tio. Träffar ännu en go barnmorska (vi kallar henne I) och blir kopplad till en CTG. Jag ser  (och känner givetvis) att jag har en del sammandragningar (ca 8-9 minuter emellan) och att Prickens hjärtljud är lite höga fortfarande. De pendlar en hel del, men ändå. I kommer in efter en stund och noterar att hjärtljuden är lite höga och tar tempen på mig (kan vara en förklaring till höga hjärtljud), men jag har ingen feber. Hon vill att jag ska sitta ett tag till och det gör jag. Sen får jag träffa läkaren (I2) och henne gillar jag inte alls. Hon säger att hon förstår varför E igår ville göra ett nytt CTG (hon har även remsan från hjärtljuden igår) och att bebisens hjärtljud är fortsatt lite höga idag. Hon gör ett nytt UL för att kolla flödet i navelsträngen (I fick inte riktigt något bra värde igår) och det ser ok ut. I2 går iväg och pratar med en annan läkaren och kommer sen tillbaka. De konstaterar att baslinjen (typ medelvärdet) på hjärtljuden är lite högt fortfarande, men de har ingen förklaring (som jag får iallafall). I2 menar att de minskade rörelserna beror på att det är trångt i magen och menar att de tror att bebisen mår bra nu och om jag känner mig orolig framöver så får jag höra av mig igen.
Jag tycker att jag frågar hundra frågor, men nu sitter jag här med inga svar.
Ringde till maken på vägen hem från sjukhuset och storbölade. Känner mig så orolig, för det enda de gjorde idag var att konstatera att hjärtljuden var lite höga, men de kom inte med någon anledning eller någon åtgärd. Nu känns det som om hela Prickens liv hänger på mig. Tänk om jag missar något och Pricken dör i magen eller ngt. Jag måste ju känna ordenligt för att kanske hitta något som är annorlunda, för om jag inte gör det, så kanske jag missar något tecken som skulle gjort att jag kanske skulle åkt in igen. Jag vet inte vad jag ska känna eller leta efter och det är så jobbigt. Jag vet att detta inte behöver betyda ngt med hjärtljuden, men det känns inte bra att de bara släpper detta.
Jag förstår att de inte hade skickat hem mig igen om de varit riktigt oroliga, men hur kan man släppa det när de inte har en aning om varför hjärtljuden är högre. Kunde jag inte fått en ny tid imorgon eller övermorgon för att kolla om allt är bra? Det är kanske drastiskt, men man kan ju alltid sätta igång förlossningen om man är orolig, bebisen räknas ju som fullgången.
Jaja, vet inte vart jag vill komma med detta eller varför jag besvärar er med en milslång berättelse... Känner mig bara så ledsen just nu och orolig för min lilla prinsessa i magen.

Jo, men jag har ju ingen anledning ännu att vara mer orolig. Jag ska iallafall ringa min barnmorska nu efter ett och prata med henne. Är bara så rädd att de inte tar en på allvar och då är ju allt upp till mig att känna om ngt är fel. Jag vet att jag kan åka in igen och få en ny kurva, men känns som om jag måste ha en anledning till det och det är det som jag är rädd att kanske missa.

Jobbigt med Minis utvecklingsfas. Det kommer att bli bättre, jag lovar. Jag kommer så väl ihåg att man kände så i perioder! OCH det är helt ok att vara låg och deppig, det tar ju inte bort det faktum att du är så glad och förtjänar Mini så mkt! Bara för att man har något som man vill ha, så betyder det ju inte att du missunnar andra något eller att du inte kan få vara nedstämd!
Vi finns här om du vill prata och kom ihåg att du är den bästa mamma som finns för Minis! Även om det inte känns så så gör du ju så mycket för Mini, han kan ju vara ledsen ändå!

Tack för alla era kramar!
Det är precis så som du skriver flamman som jag känner. Det känns som om det är ett stort medicinsk ansvar på mig.
Jaja, nu har jag prata med min BM (som är toppen) och hon förstod att jag var orolig och tyckte verkligen att jag skulle kräva fler kontroller och besked från förlossningen. Hon pratade även med läkaren på kliniken där jag går (vi går privat denna gången och det är toppen) och hon sa samma sak.
Jag bet ihop igen (har bölat hela eftermiddagen när jag ringt samtal) och ringde förlossningen. Ogillar verkligen att det finns folk inom sjukvården som inte har människoempati. Men fick prata med en annan läkare på mottagningen som tyvärr inte kunde se noteringarna från mitt besök idag (de andra satt i möte), men som tyckte att jag överreagerade lite och det säkert inte var någon fara med barnet. Men om jag var orolig så kunde jag få en ny tid till imorgon och ett nytt CTG. Jatack, sa jag och fick en ny tid vid 11.30 imorgon. Jag ska efter CTG få träffa en annan läkare (som vi haft en gång tidigare under gravidititen med E). Han var då supergo och är överläkare på avdelningen och specialist på hjärta, så det känns bra. Hoppas att CTG-kurvan är bättre imorgon eller att man åtminstone får en anledning eller en plan för framtiden.
Så det känns lite bättre nu, men kommer väl att bryta ihop imorgon hos läkaren. Men det är väl inte första gången som de ser en höggravid kvinna böla!
Nu ska jag torka tårarna och sminka bort rödheten och gå till dagis och hämta E. Hon har säkert haft en toppendag. Ikväll ska vi bara mysa jag, maken, E och lilla pricken i magen! (vi bokade av makens syster som skulle kommit på besök). Orkar inte riktigt med det idag.

Tack igen för allt stöd! Ni är verkligen toppen! Många kramar!!!!

Men dina inlägg är ju inte ego, vännen! Blir bara så arg när jag läser om skitstövlen, så ibland vågar jag inte kommentera! Du är en förebild, du är så vacker, stark, modig och så totalt oegoistisk! Det hoppas jag du vet!!!
Många kramar till dig!

Tack för alla fina kommentarer och ert stöd!
Idag var vi på nytt CTG och det såg mycket bättre ut. Barnmorskan var också trevlig och förklarade mycket. Vi fick även träffa en läkare (dock inte den som vi skulle först) och hon gjorde ett ultraljud på hjärtat på bebisen och allt såg jättebra ut. Nu känner jag mig lugn, för nu är ju CTG-kurvan som den ska och allt annat ser bara bra ut.
Nu är det bara att gå och vänta på att vår lilla prinsessa vill titta ut. v. 37+0 idag, så det kan dröja ett tag till.

Tack Snorkfröken och Start September för era smygläsarinlägg. Jag brukar smygläsa ert forum när det finns tid, så jag känner till er sen innan. Tror det finns många i våra trådar som smygläser den andra tråden.

Nu ska jag fixa lite mat till E som precis kommit hem från dagis.

Sitter och dricker en god kopp kaffe (och en krämig chokladmuffin) och njuter av lugnet. E är på dagis och detta är första dagen som jag varit hemma och tagit det lugnt. Igår och i förrgår var vi ju på sjukhuset mitt på dagen och då hann jag nästan inte ens hem innan det var dags för hämtning. Idag har jag inga planer. Gick och la mig och sov i två timmar när jag lämnat E och nu sitter jag som sagt och fikar lite framför datorn. Tänkte se om jag ska köra och handla lite kläder sen innan det är dags att hämta E. E:s bästa kompis fyller två i helgen och vi ska på kalas. Vad köper man till en tvååring som har allt?