I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Blomman; jag blir inte alls arg eller nåt sånt. Jag förstår precis hur du menar.
Men jag vill ändå påpeka, det kanske inte har framgått här... :

Jag planerar inte utifrån det han säger till andra. Det enda som jag fäste någon vikt vid var när han sms:ade till T i torsdags att han kommer på tisdag (igår) och att hon skulle säga till mamma (mig) att de skulle åka iväg med honom påskhelgen. DET var nog det enda som jag tog som riktmärke inför påskens planer. MEN jag hade dock i åtanke att det mycket väl kanske inte blir så. Det är barnen själva, eftersom han skrev till DEM som tagit fasta på det... Trots att jag försökt säga till dem att mycket kan hända och planer kan ändras osv. Och tyvärr svek han igen

När han var på väg hit förra helgen så skrev jag åt honom att "kul, men bara så du vet så är vi borta tors-sön, planera din resa hit bättre. Ungarna har lov 6-15 april".
Kort o koncist. Och han ändrade planerna.

Så jag tycker nog att jag ändå håller på mig och mitt och inte låter honom styra våra liv.
Att han själv är så dum så han skriver till barnen att han kommer då och då, sen inte dyker upp och dessutom inte bemödar sig om att meddela att han ändrat planerna... Ja det kan jag inte göra så mycket åt. Annat än att ta av T mobilen som hon fått av pappa i present. Det tänker jag inte göra. Det jag däremot gör är att försöka göra dem medvetna om att ett "löfte" från pappa inte alltid är ett "löfte" utan mer ett kanske... UTAN att svartmåla honom för den skull.

Nej, jag är inte orolig att han rövar bort barnen. Det finns inte plats för dem i hans och hans "nyas" liv.

Ang bröllopsdag: Ja, det känns konstigt. Det var inte så här det skulle bli... Jag har gråtit ganska mycket inom mig och i stunder av ensamhet... Av sorg och av smärta för att vi inte fixade att hålla ihop det. För att han svek mig och barnen... För att han inte ville acceptera sina diagnoser... För att jag inte räckte till... För att den människa jag gav ALLT för, all min kärlek och två barn, han hatar mig idag och vi kan inte ens prata med varandra.
Men jag är ändå glad o trygg i mitt beslut. Det var rätt att inte ta tillbaka honom när han låg och krälade kring mina ben och bad mig ge honom en till chans. Och jag förstår att det är därför han hatar mig. För att jag hade modet o kraften att stå emot HONOM. Han, Narscissisten. Och DESSUTOM hade mage att träffa en ny relativt snabbt och dessutom tillåta mig att vara LYCKLIG!!!
Sista dagarna har varit lite tunga... kanske också för att jag trappat ner på antideppen.

...och så en präktig PMS på det.

Det här tycker inte jag stämmer. Faktiskt.
Jag fäster bara vikt vid det han meddelar barnen. INTE andra. Jag planerar inte utifrån det andra säger.
Men du har rätt i att jag borde kanske bara fästa vikt vid det han säger till MIG. Dvs... ingenting!

Well, well, nog om detta.

Jag o musikern och nu också flickorna ska åka iväg över dagen på långfredag och åka slalom. Ska bli jättekul. MIn väninna fr Gbg med sambo är uppe och befinner sig på denna slalomort 20 mil från oss. Underbart att få träffa dem, om än bara för en dag. Fanns inget ledigt boende så därför kan vi inte övernatta. Samt att det är svindyrt...

Lördag är det påskfest med knytis för mig och M hos kompisar. Kul!

Sön o mån sjunger jag o flickorna i kyrkan.

...och världens största kram tillbaka till dig!

Jodå, jag kan sätta "check" på hela listan över narscissistens beteende... Te x att allt hat kommer riktas mot mig. Att han kommer använda barnen som vapen för att skada mig osv, mm. mm.

Och jag tycker också att det här med att gå via barnen istället för direkt till mig är otroligt idiotiskt och att han sätter barnen i en jobbig sits. Jag funderar och funderar på det där, vänder och vrider och funderar på lösningar. Men jag har inte kommit fram till hur jag ska göra. Orkar inte rikigt just nu. Jag själv t ex mejlar honom ang barnen, just för att inte barnen ska vara "mellanhand". Men vad han gör kan jag ju inte riktigt ta ansvar för.
Men jag kommer nog fram till något så småningom. Kanske blir det en liknande variant som du beskriver.
Vi får se.

Just nu vill jag bara att flickorna ska få träffa honom, för de längtar vansinnigt. Och varje svek går ut över mig, de blir griniga, på dåligt humör, gråter för minsta lilla och kivas med varann mer än vanligt och om precis allt. 

Igår kväll Skajpade vi med farfar o farmor (hon fyllde år). När flickorna gått undan så sa de åt mig att de pratat med honom ang att han måste göra en fullmakt åt mig så jag kan föra ut barnen från hans land utan problem, annars kommer jag inte dit alls i sommar. Det har jag aviserat åt farfar nämligen. Han hade sagt att han ska göra det när vi kommer dit, att han behöver flickornas originalpass när han går till Notarius publicus. Det stämmer säkert. Att han sagt att han kommer göra och ge mig alla nödvändiga papper, att jag inte behöver oroa mig. 
Farfar tyckte att jag skulle sluta oroa mig, att de kommer inte överge mig o flickorna utan se till så att jag får de papper jag behöver. 
Men jag har beslutat mig för att inte ta några risker, så jag ska åka dit på svenska passen och fixa visum istället.  Även om det kostar en del så är det värt det för att slippa oroa sig. Jag tänker INTE vara i hans våld nå mer och vara beroende av hans goda vilja. Absolut inte!!!
 

Jag höll på att bli av med jobbet iförrgår.
En av de som sades upp har ekonomiutbildning på högskolenivå och menade på att h*n kan göra mitt jobb. Trots att h*n inte jobbat med ekonomi på 15 år. Men det hade säkert gått att fräscha upp den kunskapen. MEN personen ifråga hade varit tvungen att gå ned rejält i lön.... Så det blev inget....
Känns jättekonstigt! Det är min goaste kollega och jag förstår mycket väl, tar inte illa upp, men jag var inte beredd bara...

Ja, jag och M såg det. Hans släkt på pappas sida pratar så där
Ett härligt program med underbart vackra vyer. Jo, så där bor jag Gud är god.
Och sen måste jag ju säga att programledaren är en stor favorit hos mig!

Fy... jobbigt, jobbigt. Det jobbigaste är väl när man inget vet. Om nåt.
Inget att fästa blicken på.

1) Ja, det är det som är kruxet. Hade de också varit idioter hade man ju ganska lätt kunnat klippa med allihop och låta bollen ligga hos dem ang umgänget med barnen. Men de är verkligen jättegoa och måna om oss. Vi håller tät kontakt och de är superoroliga att barnen tappar språket t ex.

2) Då skulle jag genast kalla på Fjällbruttan med traktorn och Ingis med plyschomobilen Syrinx, flöjtar är väl rätt hårda...? Har du ingen gammal som fått pension som vi kan använda??

3) TACK, det värmer och känns enormt skönt att veta