I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Jo, du tycker mycket. Jag vet

...och du är inte ensam om att tycka just det jättemycket ska du veta Blomman!

Musikerns kommentar... med eftertryck... på det där med att någon okänd från Finland skulle komma och hämta flickorna var:  "Skulle inte tro det!!!!"  

Haha Nämen Blommis, fina du, jag tycker INTE du är jobbig som tycker. Jag uppskattar ju det, det vet du ju. Jag vill ju ha olika åsikter och tips, infallsvinklar o tankar från er! Sedan håller jag inte med om allt, men ganska mycket. Till syvende och sist så fattar jag själv besluten utifrån min situation. Jag är ju den som kanske bäst känner mig själv, mina barn, ärkeaset osv. Så här på ett forum kommer ju inte alla men och om och sånt fram, nyanserna kanske går förlorade. Men jag är jättetacksam för alla era olika åsikter och förslag på åtgärder... endel är kanske i våldsammaste laget, men ofantligt roliga att fantisera om
Så FORTSÄTT TYCKA Blomman, du VET att jag uppskattar det.
Precis som jag vet att du respekterar att jag kanske väljer ett annat förfaringssätt, delvis pga att jag är en annan person/personlighet än du, och att det är jag som lever och ska leva mitt i detta.
Jag är så oändligt tacksam för all din omtanke om mig och flickorna och ditt härliga engagemang! Det vill jag verkligen att du ska veta, vännen

Härligt, härligt!!!!

Jag har ställt in det så att endast de som finns i min adressbok (dvs ni här i tråden) kan gå in och kolla på min sida

Solde; grattis till fina utmärkelser. Fina, fina missarna ♥ Tänk så mycket glädje de skänker dig mitt i allt annat "bök" som pågår i ditt liv. Arbetslivet framför allt då.

Själv hålle rjag på att stressa ihjäl mig. På allvar.


Och inte har någon pappa dykt upp. Har en sexåring som gråter och väntar på pappa.
Sent igår kväll ringde en kompis (som exet skulle sova hos när han kom hit) och frågade om jag hört av honom, exet alltså. För nu hade han sagt till honom att han ska inte komma till vår stad förrän på torsdag och då åker han direkt vidare till Finland!!!
Iofs så misstänkte jag att det skulle bli så här. När pappan beskrev hur han uppträtt och hans sinnesstämning så förstod jag. Jag har ju levt med honom i elva år så jag vet hur han med sina diagnoser fungerar.
Det här är skitjobbigt för honom. Att komma hit. Se att vi har det bra, riskera att stöta på oss på stan, höra om oss av bekanta, synas på samhället här och måsta prata med folk, folk som alla vet vad han gjort och att han dumpat sina barn för att flytta 180mil bort. Folk som frågar vad han gör, om han har något jobb osv.
Om han dessutom har det lite ansträngt på hemmafronten, just nu arbetslös, kanske pengarna börjar sina och han har problem att betala av sina skulder, kanske hans nya börjar kräva lite av honom, kanske hon inte alls gillar att han åker hit. Kanske hon, precis som jag, kräver att han drar sitt strå till stacken där hemma, och hävdar sin fria rätt att träffa kompisar, gå på salong, café, träna osv osv.... Och han sitter hemma och har inget jobb och snart inga pengar. Ja, då fattar jag att han tycker det är skämmigt och asjobbigt och att han har råångest. Men det är ju han själv som valt, han själv som ställt till det för sig.
VAr en man och svälj stoltheten, för dina barns skull för HELVETE!!!!!
Han kommer ju hit för att umgås med DEM... eller`?????
Jag får svälja min stolthet varje dag inför barnen, när jag låter bli att informera barnen om vilen ärkenöt till farsa de har, och det gör jag för mina BARNS SKULL.

Jaja, jag tror de här problemen och slitningarna kommer lösa sig själva snart; han skjuter ju sig själv i foten gång på gång, sviker barnen och tillslut kommer de inte bry sig om honom mer. Faktiskt.
Men då vet jag iaf att det är inte pga MIG utan att han själv har åstadkommit det.
Jättetrist för flickorna, men vem fan behöver en farsa som beter sig så här?!

G'day, nu tar jag lunch!

Jo, Blommis, jag går också upp i vikt när det är dags för indianer in the valley. Sväller och samlar på mig vatten.

Apropå exet så hade han väl hoppats på att återvända hit i full prakt, med ny stor fin bil, visitkort med sin nya titel "manager" eller nåt, mycket pengar på fickan, så att folk ändå på något vis skulle få se att han minsann "gjorde rätt" som lämnade oss för ett mycket bättre liv.
Och så tror jag han är rädd för att känna att han ångrar sig, när han väl kommer hit. När han ser vad han faktiskt lämnade. Att här fortsätter livet utan honom, och det har inte blivit sämre.

JO, alltså det är väl samma för mig. Helst vill jag ju vara snygg o fräsch den dan jag träffar honom, självklart, eftersom det var han som lämnade mig. Dumpade mig för en annan.

Men jag menar mer det där att han tycker det är jobbigt att fejsa alla. Han vet nog att många tycker han är en jubelidiot och inte förstår honom och hans agerande. . Jobbigt att fejsa frågorna och då måsta svara att han i princip gör samma därborta som här, bara att här hade han ett fast jobb. 
Nu menar jag INTE att JOBB är en framgångsmarkör eller att de som är arbetslösa är "misslyckade", det hoppas jag ni alla förstår!!!

Men för HONOM med sin narscissistiska läggning och också sin kultur faktiskt (där mannen ska jobba och försörja familje) och med tanke på de val han gjort (sagt upp sig från ett fast jobb i SVerige för att flytta till arbetslöshet i... ja ni vet ju i vilket land, lämna fru och barn, tryggt o bra boende i ett tryggt o bra land osv osv osv) så känns det nog lite som ett misslyckande.

Exakt så tänker jag också!!! 

Han säger ju att han älskar dem så himla mycket, då kan det väl inte finnas NÅGOT som är viktigare än att få träffa dem och vara med dem. Allt annat borde vara oviktigt. Vad folk säger,  vad folk tycker, tänker osv.

Våra vänner, där han skulle bo, har erbjudit att han får ta dit flickorna och sova över alla dagar han är här, så han får umgås med dem ordentligt. De har stort hus.

Men hans stora jävla EGO är större än allt annat...

 

Tack snälla ♥ och tack Synrix o alla andra också.

Lanovia; jag hoppas ni får bukt med alla sjukdomar. Räcker det inte nu?! NI har ju varit så otroligt hårt drabbade denna vinter och vår, så jag önskar verkligen att ni skulle få lite andrum och bara få vara friska hela familjen och samla kraft ♥