I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Titta här!

http://www.svd.se/naringsliv/innovation/ljus-ide-pa-export_7616472.svd

Detta är ju en bokstavligen helt strålande idé och hur coolt som helst!
Det är något att bli peppad och glad av-bra saker görs i världen.


Varför är inte jag en skitsmart tjej som kommer på innovationer och förändrar världen och gör någon NYTTA!

Ibland blir jag så trött. När ska det bli något vettigt? När ska jag bidra med något som spelar roll-och få lön för det? Man kan skoja om existensiell ångest-men roligt är det inte.

Ni är ju söta allihop!
Det är mycket uppmuntrande att känna att det spelar roll om just jag finns elle rinte i ett privat perspektiv. -Kanske därför är jag rädd att tråden ska dö ut...jag får mycket av min bekräftelse härifrån. Kanske nästan all, eller i vart fall väldigt stor del när jag gör ett snabbt överslag. Det kan ju verka lite sorgligt på ett sätt, typ "skaffa ett liv"

Men iallafall, just nu känner jag mig väldigt tyngd under bördan att jag inte har något jobb, inte vet vad jag kan jobba med, inte hittar något att söka, inte vet vad jag ska tro på att jag kan och knappt vet vad jag ens vill-vill jag ens något? Eller är jag bara lat, förtappad och förbrukad?
Jävla skit!
Skit skit skit skit skit!

Jag tycker alla andra människor gör något viktigt med stort ansvar och hög-eller iallafall rimlig-lön och blir befodrade och headhuntade och gör saker med krångliga engelska namn och ingen annan 40+are har misslyckats så kapitalt med att se till att ha någon slags karriär.

Jag glömde nog att föra in parametern "tjäna någorlunda vettigt med pengar" på min anspråkslista. Jag tänkte bara på vad jag skulle vilja göra. Dumt! Eller åtminstone oekonomiskt.

Idag kom sambon hem från AF och sa att hans handläggare sagt att hon tycker han bör överväga att flytta, för här finns inga jobb.

!?!

-Ursäkta en enkel själ, men FAKTISKT så var det typ det sista någon behövde säga till honom. För vi hade nyligen en drabbning där jag skrek åt honom att jag inte håller för hans dramatiska utspel som är i stilen :"Ja det är bara att fatta att jag får ju flytta härifrån!"
För min tro framåt behöver att det är ett Vi och gemensam fortsatt strävan. Inte flyktvägar eller tankar tillbaka.
Dessutom är en flytt inte rimlig som alternativ. Vi får inte det här huset sålt till den summa vi betalat nu i lågkonjunktur-eller kanske ens någonsin. Vi har ingen annanstans att flytta och berätta isåfall gärna för mig var de där jobben finns-för om det är i Sthlm, så har vi inte råd med en bostad där på de låga löner både han och jag ligger på.
Förutom att det verkligen verkligen inte är på kartan i min värld att dra upp vår son härifrån efter tre års anpassning och börja om någon annanstans igen. Glöm!

Jag tycker hennes kommentar var jättekonstig, och jag fattar inte att det är samma handläggare som jag själv hade och tyckte var så bra. De verkar inte ha connectat alls, min sambo och hon. Det känns helt knäppt!

Idag har vi iaf skrivit ett nytt personligt brev och skickat in ansökan till ett brandmansjobb. Kyrkvaktmästarjobbet fick ahn tillbaka brevet från igår. Det blev inte ens intervju.

Inatt har det snöat här. Faktiskt så ligger det kvar också, åtminstone på vissa ytor, de som inte får så mycket sol. Det är vackert med färgiga löv och blå himmel mot vit snö och grönt gräs-liksom full knallighet i solens glans.  Men ute vill man inte vara, för attans vad kallt det är! Det blåser på tvären och benen vill inte nudda jeanstyget därinne i brallorna.

Lanovia, så otroligt drygt och segt med kruppelände, akutenrantande och ingen sömn! Blä! Sov gott inatt!

Syrinx, först och främs; detta med din vän som permanentat sin självbestämda paus, verkar ju HELT konstigt och väldigt sorgligt! Jag hade grubblat mig utochinvänd om jag råkat ut för detsamma. Jag menar, varför förtjänar inte er tid tillsammans såpass mycket respekt at man kan förklara varför om man nu så tydligt uttrycker en önskan?

Sedan; jag vill väl OCKSÅ ha en gosig kjol och gosiga mammelucker!  Har du ngt tips på var man hittar sådant?
Kladdkakereceptet är förövrigt sparat.

Hvidis! Åh vad kul att få några rader ifrån dig!

Det du beskriver borde ju vara undantag och sådant som typ ingen vet hur det känns-för det är så fel så det borde inte förekomma. Ändå är det så vanligt...

Här hemma vet vi ju alltför väl vad du pratar om-det som försigår på sambons fd arbetsplats är SÅ sjukt att det bara inte går att vara där-gäller att komma ihåg det när han nu går här hemma.

Jag har mött så mycket dåligt ledarskap och iinte sällan rena tyrannerna på olika arbetsplatser. många ggr ahr man kunnat tänka "ja ja, men detta är ju bara ett sommarjobb eller extravik" -men AAAAAA vad det ska få vara folk som går och stjäl alla andras energi! Samtidigt som man på något sätt ska vara tvungen att stå och skrapa med foten och bocka för dem. Nä far och flyg!!!

BRA att du reagerar-även om du inte klarar att hålla lugnet. BRA!!!

Haha! Jag berättade för sambon om mina utläggningar angående val av uttryck. Han skrattade högt. Min son skrattade ännu högre.
Och han konstaterar (sambon, inte sonen) att han nog plockat upp lite olika uttryck under åren, som man gör av folk man möter. (Men angående slarvigt språk så ser han mest ut som "vaddå? Mat är inte slarv-mat är gott!")
Själv har jag nog varit med och både myntat och spritt en del jag själv tycker är passande. Som mitt egenpåkomna "ärkeas" exempelvis. För att bara inte tala om min mormors "jubiléumsidiot" (ngn som varit dum så länge att den kan fira jubiléum)

Annars tycker jag sambons dyslexi och felhörningar leder till ett och annat som blir roligare-och bättre-i hans version. Att någon är skogstokig är ju vedertaget-men i sambons värld är man oxtokig, och han tycker att det fattar ju vem som helst att de tär värre. Förutom att han vägrar kännas vid att det skulle vara en missuppfattning från hans sida från början.