Nu är de som ska hit just tills imorgon väl framkomna och utanför är det fullt snökaos-vi hann hem från Kalmar inann det blev riktigt illa. Ingen mer har blivit magsjuk och jag tror vi kommit ihåg det mesta-nu, medan alla de andra klär granen och revbensspjällen står i ugnen, ska jag slå in mina julklappar.
GOD JUL mina vänner!
Det börjar vara några år sedan nu.
Alla väskor är packade, inkl storebrors och dagis är förvarnat....gahhhhh!
NU har lugnet sänkt sig här. Färdigcupat i fotbollen (de tog sig ända till semi, där det sket sig), och vi kom inte hem förrän vid 00,30 inatt.
Bara reprisen på Downtownabbey och så Tour de ski idag-på soffparkett, (där skidor åks som bäst i min bok). Precis som planerat. Fast nu ska jag göra lammfärsbiffar med fetaost. Inte för att jag gjort det förut, men jag inbillar mig att det kan vara gott. Med cremigt potatismos och en mynta/melonsallad. Inspirerat ur minnet av middag vi fick hos Piggelin, jag och Mugglan med familjer, tidigare i somras.
och bf är 6/1 
Ninnis, man ska vara i soffan ewller på annat sätt ta det bara fislugnt så mycket man kan innan man blir flerbarnsmor-det är jag helt säker på, alldleles utan att vara mer än enbarnsdito. Givetvis helst utan att må dåligt, men ändå.
Ja just det-jag hade lite för mig det-att EA´s bebbe kunde dela dag med mig och så delar din med min son. Han fyller den 17/2. Tänk så praktiskt, då kunde jag komma ihåg båda.
Jaha-nu har joggandet startat efter jul ser jag. Spänstiga människor i träningsoverall passerar utanför mitt fönster med måliriktad blick. Hej och hå! De vill väl passa på nu när det blev barmark igen. FY vad trist det är att all snö regnar bort! 
Jag är av den bestämda åsikten att det gärna får komma vit snö till jul och sedan vara rätt smällkallt över nyår, för att sedan bli mer lagoma minusgrader resten av januari och februari, så att rasterna blir roligare i skolorna och sportloven fulla av vintriga aktiviteter. Här i byn spolar det tex en skridskobana när det är minus. Så lätt för ungarna att själva sysselsätta sig lite ute då. men nä. Regn. Grus. Smuts. Geggamojja. Lerig trädgård.
Jag vill ha rimfrost och stjärnklar himmel så fyrverkerierna syns och allt är lite vintermagiskt.
Vår hund bryr sig inte i fyrverkerierna alls för övrigt, vilket är tur, eftersom jag själv är så barnsligt förtjust i dem.
Nu ska vi åka ner till ICA och se om de har pilrimsmusslor i frysen där, eller om vi måste vidare till nästa tätort.
Skit!
Jag fick värst nyårsångesten!
Alltså, typ vad FAN ska det någonsin bli av allting och särskilt med mig?
Lite "jaha och vad har du gjort i helgen jotack ingenting av intresse för någon" upphöjt i femton miljoner.
Inte gick det att sova när de osaliga andarna vankade runt genom sinnenas alla ostädade rum. Inte var det någe kul att stiga upp heller, en massa sömnlösa timmar senare och bara högst motvilligt och en aning försent satte jag mig i bilen och gasade mig iväg till skolan.
Jag insåg när jag där öppet outade mitt ynkliga hjärta, att jag visst inte var ensam, och då kände jag mig genast mer normal. Inte för att det blir så värst mycket roligare av det, men man behöver kanske inte ringa psykakuten riktigt redan då iallafall.
Man vill ju liksom summera lite. och göra nya planer och ha nya mål. Och så så famlar man lite trött i luften och försöker greppa sin verklighet. I den gråfuktiga vinterdimman lyckas jag fånga...just ingenting.
Så, just nu och för närvarande tänker jag bara helt sonika bestämma att jag är bra och ahr gjort bra saker och att något säkert visst händer och plötsligt bakom nästa krök...etc och inte tänka efter så mycket och framförallt inte känna efter så noga. Streta på tills det ljusnar, ta en extra vitamin och försöka komma utanför dörren i lite dagsljus. Omd et inte känns lite bättre om någon månad eller två, DÅ ringer jag kanske psykakuten. Vad tros om den planen?
Ninnis, men oj då! 
Jag förstår verkligen att du oroar dig! Typ, just när de säger att "nu tycker jag inte du ska oroa dig" det är ju för fasen då man blir orolig... Det känns ju lite som att de tänker "ja detta och detta kan visa sig vara fel, men då är det ändå inget att göra åt, så vi oroar henne inte med det nu." Så skulle jag ha känt det om jag var i dina skor och dessutom googlat sådant som kromosomfel. Fy vad jobbigt Ninnis! Jag skickar all min medkänsla och en bamsekram. Och hoppas givetvis att de verkligen menar och har rätt i att ni inte har anledning till oro. Jag blir också orolig! Kan de inte kolla upp saken vidare ändå på ett eller annat vis?
Solde, kramar är alltid bra, väl? 
Jaså, sadla om från präst till djurpersedelsförsäljare? ja det var ju iallafall omväxling... 
Igår var vi på "Hobbit", den fjärde men första delen i Sagan om ringen, ni vet. Den var bra tyckte vi tre som var där. Sonen hade givit sin kompis i födelsedagspresent att gå på bio, så jag styrde upp det mot en film jag själv gärna såg, hehe! Sambon valde att inte hänga med, vilket var en evinnerlig tur, eftersom de ungefär när han annars just stängt av telefonen för att njuta film, ringde honom och undrade varför han inte var vid hockeyarenan för att stå vakt där, som han var uppskriven för...hoppsan Kerstin! Det hade han helt glömt!
Och när han skulle ta min lilla minibil och svischa dit, visade det sig att bakhjulen på den låst sig. Fast innan han fatta det, hann han liksom plöja ner den i vår infart, så nu står den ner till navet i leran på framhjulen. 
Det ser inte klokt ut!
Ja, så han fick rusa över till grannen och undra ifall han möjligen kunde få låna en av deras bilar under några timmar. Det fick han, så han tog sig iväg till sist.
Själv knölade jag under tiden i mig enorma mängder popcorn och smågodis i godan ro, alldeles ovetande. Det var ju lika bra det, fast ont i magen fick jag.
Idag är det soligt och våraktigt här, med massor av vattten i ån efter all snö som smälte. det börjar svämma över nu igen....
Grannens unge verkar ha fått en hundvalp i julklapp. det var synd. är det någon unge som inte ska trava runt med en stackars valp i släptåg alldeles ensam så är det hon. Dessutom är det som min son säger "lite katastrof med den där familjen". Jag blir dyster till sinnes-det där blir inte bra!
Men, vad kan jag göra åt deras val- Inget. Alltså äter jag nu wok med familjen istället.
So long!
