Min älskade musiker är hemma igen!
De höll kvar honom ett dygn efter ballongsprängningen.
Han har fått 5 olika mediciner. En del av dem får han nog dras med resten av livet, men förhoppningsvis inte alla.
Han har skyhöga värden på blodfetter, så de måste ner! Det räcker inte med kostomläggning, därför får han mediciner. Blodförtunnande. Nitrosprej. BETA-blockerare. Blodfettsänkande. Hjärtstimulerande. Ja, han har haft fullt upp med att ladda veckodosen i sin nyinköpta Dosett...
Såklart är det nu vila som gäller första tiden. Men ganska snart måste han igång och börja motionera. Det krävs en livsstilsomläggning enl läkarna. Steg 1, störtsa, svåraste och viktigaste, är att sluta röka... Över ett paket om dagen har han rökt. Imorgon har han varit rökfri en vecka
Sedan är det regelbunden motion som han måste få in i sin vardag. Det behöver inte vara träning på elitnivå, utan en rask promenad på 30 min varje dag har STOR betydelse för hans hälsa. Det är ett ganska stort steg för en man som alltid tagit bilen till allt och som aldrig tränat nånsin öht... Tur för honom att jag är en älskare av promenader
Kosten har det pratas om också förstås. Inte så att det är sträng diet som gäller utan mer att han ska tänka på vad han äter. Sluta moffa en chipspåse och cocacola varje kväll. Tänka på att inte äta det allra fetaste och flottigaste med en massa härdade fetter alltför ofta.
Som Ninnis brukar säga; Man kan äta allt, men inte alltid.
Vi äter redan nu ganska bra mat hemma, som följer kostråden han fått med sig hem från läkarna/dietisterna. Detta pga att jag just nu följer Viktväktarnas kostråd. Men han har de här ovanorna som inte jag har; chips, läsk, godis. Och så rökat förstås!
Senaste tiden har han haft väldigt stressigt på jobbet då VD;n på företaget fick en hjärntumör och opererades efter nyår. Allt hamnade i min M:s knä... Och i samband med stressen så har luncherna inte alltid bestått av hemlagad lunchlåda utan "utemat". Och inte nyttig utemat utan just den där flottiga, onyttiga...
Han är vid gott mod, om än lite trött och tagen.
Jag själv är helt slut av all oro och ångest. Men nu känns det mycket bättre. Ska bli skönt med helg och bara få vara tillsammans.
Igår när han kom hem så grät vi alla fyra av lättnad!! Ja, ni kan ju själva föreställa er alla tankar och rädslor jag har haft (och fortfarande har) under dessa dagar. Kändes liksom så typiskt.... När man äntligen får vara lycklig och fått lugn och ro, jag och flickorna mår så gott i vår älskade m:s närvaro... Ja, då rycktes mattan undan för våra fötter. Igen.
Men nu blickar vi framåt!! Det ska bli bra det här.