I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Oj blev aprubt skickat där men tror ni förstår vad jag menare. Skit känns det ialla fall.

Ninnis svar på din fråga också. han mår mycket bättre. Vi har så gott som helbra dagar mellan varven. När han är så glad och på G att jag nästan blir trött på hans gliringar, skämt och kommentarer.
men sedan har vi sämre dar, typ idag när vi båda är trötta och han då har svårt att hålla humöret och tankarna i schakt. Men det går helt klart åt rätt håll. Hoppas det gör honom gått att vara hemma i 8 mån.

Blommis hur har det gått idag?

Här behövs både Bruttans traktor och Ingis med sin soffa!
Flamman! jag blir så ledsen! Dumma förbannade make! Hur mycket anser han ha rätt att utsätta dig för? ADHD och diagnos, mår dåligt. Ja men otrogen där går gränsen för vad som är ok och det med råge. Och varför han skulle älska dig?? Ja kan han inte komma på det då kan han väl lika gärna stanna där han befinner sig just nu.

Biljetter till Romeo och Julia klara, vi åker t Stockholm 1/4 (absolut inget skämt!)! Skall bo i Barkarby, vilket är väldigt trevligt, bra läge och ¨så.

Har också bokat hotell till en helg i Göteborg i början av mars...kanske dags att börja göra lite nytta här hemma, packa upp en kartong eller två (eller tre el fler!)

Ikväll skall vi till Trelleborg och se nyårsrevy, en av makens kollegor är med där. Kanske att vi hinner titta in till kompisar som bor där, beroende på när maken slutar arbeta.

Nej, nu ropar kartongerna!

Flamman min vän, i hjärtat sitter jag bredvid dig och håller om dig.
Jag är så ledsen för din skull.
Finns det någon i din närhet som kan ta barnen något dygn så du får lite plats?Eller, det är kanske skönt att ha dem där trots allt...jag tänker på dig!

Jo tack, psykopaten visade sig vara en kurator, och det förvånade mig, men hon verkar väl OK. Fast jag vet egentligen inte, för jag pratade så mycket själv att jag inte vet vad hon går för så att säga...
Tog mig dit, pratade och grät bara lite, så det gik väl bra då antar jag. Man är mör efteråt och har svårt att sammanfatta. Men det där projejtet jag ksa ingå i låter intressant att få höra mer om. Vi ska boka ny tid och den som leder projektet ska också kontakta mig.

Viktigaste behållningen av mötet med henne:

"Du är inte konstig som mår så här.
Det har inte gått lång tid utan väldigt kort tid.
Det här är en process som måste få ta tid.
Du måste tillåta dig alla dina känslor och att reagera och må innan du kan bearbeta och komma vidare.
Det hade varit konstigare om du INTE varit väldigt ledsen när du nu kommit till vägs ände och inte nådde ditt mål. Det är något som gått helt i kras.
Jag ser bara genom att lyssna på dig att du kommer att ha massor av verktyg, som du redan har,bara du får sörja och sedan hämta dig lite."

Typ.

Ja, så det är väl säkert bra att få bekräftelse på att jag inte är helt fölorad, galen och körd eller extra klen och värdelös.

Nu ska vi glo på film här så man slipper tänka så mycket och bara vila hjärnan lite. Jag skickar en kram till alla, precis där just DU är.

Ninnis, min inbox är inget meddelande i? Fast sådant vet man knappt numera, så uselt som det lyser om den. Oj vad jag har klagat på just det till den där redaktionen!

Har ni ICA kort förresten? Har ni isåfall uppmärksamamt att man inför trettonhelgen nu får 1 kg pommes för 5 spänn och 2 pkt 1/2l glass för 15 kr? Passar januariplånboken rätt bra tycker jag.

Apropå januariplånbok så stänger Cervera i närmsta staden ihop för gott och har total utförsäljning. VARFÖR kunde man inte haft lite tusingar att handla för då? Det där Postkodlotteriet fattar visst inte att jag väntar telefonsamtal heller.

Hej vänner! TACK för stöd och kramar. Det värmer ska ni veta i denna kyla (-27 ute och -800 inombords)...
Nu är det inte 100% att maken varit/är otrogen, men mycket tyder på något liknande. Att nåt är på G eller att något hänt. Jag är beredd på det värsta i a f.
Inatt har jag inte sovit alls, så nu har jag varit vaken i 1½ dygn och gråtit så ögonen är som röda pingisbollar.
Lilla K kräktes igår, hon har varit hemma idag. T fick åka hem till brorsan och hans sambo för hon är så ängslig och förstår så mycket att hon behövde få komma iväg. Jag ringde faktiskt mina stackars föräldrar imorse halv 8 och sa att jag de måste komma hit och hjälpa mig. Så de har varit här hela dagen. Handlat åt mig, fixat bilen, lagat mat. Nu på em började lilla K kräkas igen. Så hon blir hemma imorgon. Kanske jag går och jobbar om mormor o morfar kommer hit. Vi får se. Eller så är jag hemma.
Min bästis har ringt till maken precis när han var på väg upp på färjan och hon sa att han är som ett jagat djur. Han vill inte prata med nån. Vill bara vara ifred och kommer INTE prata med sin familj där borta utan han ska fundera och bestämma hur han vill ha det, till den 10/1 då han kommer hem.
Så det är väl då, lagom till T:s födelsedag man får veta att han vill skiljas.
T har idag gråtit hos brorsan och sagt att hon är så rädd att vi ska skiljas och att hon o T inte ska få bo tillsammans. Att hon vaknar på natten och gråter. Men att hon går inte till mamma o pappa utan trycker huvet i kudden och gråter där istället tills hon somnar.  Herregud:
HOn satt och såg på våra bröllopsfoton och sa att så där är det inte nu... nu bara bråkar dom och pappa vill inte ta sin medicin.
Jag orkar inte ens tänka på den smärta hon känner, min lilla tös....

Jag tänker inte ringa maken mer.
Jag går här i ett vakum och inväntar domen. Dagen då livet tar slut. Familjelivet. Vår kärlek som var så stark för inte alltför länge sedan.

Just nu känner jag mig rätt lugn, visst tänker jag på det mkt men enligt läkaren sg det väldigt bra ut igår vid kollen och de var inte oroliga längre. Hon tog tid på sig idag att förklara ordentligt och det känns som vi förstår ungefär hur det ser ut med tappen och vad som hänt/inte hänt. Tappen hade ju minskat från 34 till 26 mm första gången jag lades in och börjat öppna sig ganska mkt uppifrån. Igår var tappen tillbaka på 32-34 igen och visst är den lite öppen infrån men det är enligt läkaren så smal springa så det räknas knappt. 21 mm av tappen är fortfarande helt stängd. OOrvar låg inte längre och tryckte på neråt som han gjorde när jag kom in och sammandragningarna har minskat extremt nu efter droppet. Från att inte kunnat typ röra benen eller vända mig i sängen utan att få sammandragningar kan jag faktiskt klara att gå upp på toa utan att få några känningar. Visst kommer det sammandragningar men de trycker inte alls på neråt på samma vis, så det känns lovande. Men ska bara gå upp på toa nu tills vi ska dit på koll på måndag så får vi se hur det ser ut då. Så skönt att mannen kan jobba hemifrån nu i veckan så han kan hjälpa mig ed saker här hemma

Men såhär lugnt var jag inte för bara någon dag sedan, har gråtit mycket och varit väldigt orolig. När någon pratat om framtiden eller så har jag bara brytit ihop. Men försöker hålla mig lugn fö oroar jag upp mig får jag mer sammandragningar.

Massa kramar till alla som behöver, framförallt till dig Flamman! Tänker massa på dig!