Lanovia, tja, han var trevlig (fast han såg ut som ett troll 
), ville pruta ganska mycket, skulle titta på två vagnar till i helgen och skulle ringa oss på måndag oavsett. Så, hoppas de andra vagnarna är mögliga, fula och deras ägare inte mycket lägre i pris...
...så får vi se då hur det går.
Leksi-jo, jätteskön låt. Jag har faktiskt aldrig fattat att det är det den handlar om förut-det där med lyricsversioner är ganska bra... 
Han som kollade på vagnn ringde. han vill köpa den säger han och iofs för ca 15000 mindre än vi hade hoppats på , men Om han nu GÖR det och vi får pengar på fredag som han säger, då är det ju bara helt galet skönt och en enorm lättnad. Men den glädjen tar ingen i det här huset ut i förskott kan jag säga. Vi har ju typ sålt den förr, med handslag och allt, och sedan ska det jiddras om saker. Så, det ser so far bra ut, men det är klart när det är klart.
F-kassan sa att det inte rä färdigutrett än, men hon satte lite blåslampa på den som ska vara min handläggare.
Universitetssjukhuset i Linköping sa typ samma sak-min remiss är inte granskad än, och jag står än så länge inte på väntelistan. men ansvarig läkare är tillbaka from idag och hon har satt upp info att jag är beredd att vara flexible och ta återbud och så. Tydligen kan man bli kontaktad bara någon dag innan (om de får luckor) annars är det typ två veckor inann man kan räkna med att få veta.
Ja, så med det mesta är det så, att man inget kan få veta utan ska vänta och se och under tiden inte oroa sig i onödan...
...har vi hört den frut? Och vad, om jag får fråga, är den oro som är berättigad med "nödan"?
Lanovia, *kniper tummarna i efterskott*-vad ÄR det? jag blir skitnyfiken!
Flamman, restskatt suger!
Jag håller på att tvätta undan all tvätt så det ska vara helt tomt i källaren, fullt i garderoberna och ingen ovikt tvätt liggandes däremellan, vare sig skitig eller ren.
Jag känner ett behov av att inte behöva komma hem nyopererad till värsta kaoset,så det behöver tas lite krafttag härhemma innan dess. Läkaren från Linköping ringde igår. Han verkade förvånad över alla mina frågor, för jag hade väl träffat en endikrinolog som redan berättat allt det här?
Nä-alla möjliga andra har jag träffat, men inte någon så´n. Förresten har jag btw inte träffat så många alls, utan i stort sett fått ett brev med besked om tumör och sedan ringde ju neurologen som är den som liksom har mig på sin "att göra lista" och då var det ju bara att "nu tar linköping vid"
Nåja-han tog sig tiden att berätta lite mer noggrant och förklara och prata om ingreppet, riskerna för komplikationer, vårdtid etc. så nu har jag åtministone fått klart för mig att det mesta jag läst mig till själv verkar stämma, och jag är numera också uppsatt på den där väntelistan. "Inom fyra veckor" trodde han.
Jag har sagt att jag är beredd att ta återbud också, så de kan ringa bara med jättekort varsel, så nu är det verkligen från den ena dagen till den andra.
Någon snodde alla mina styckindelningar!
Det är långt ifrån säkert att F-kassan godkänner mitt nuvarande läge som orsak att vara sjukskriven. Det beror på regeringens hårt drivna jobblinje-den de gått till två val på ni vet.
Kontentan av "Vi ska inte bedöma sjukdom-vi ska se arbetsförmåga" är, att att är du redan arbetslös blir reglerna hårdare och hårdare och samma sjukdom räcker inte som för den som redan har ett arbete. Handläggarna på f-kassan är skyldiga att bedöma utifrån om personen hade kunnat utföra något på arbetsmarknaden förekommande arbete öht. Alltså:javisst, hade jag varit läkare, hade jag orkat jobba då?
Sanningen utifrån det, är ju att typ alla som inte ligger i koma eller har kolera, kan göra något någon liten stund på dagen. Alltså behöver ingen egentligen vara sjukskriven.
Men, hur det blir för mig personligen, kan jag inte få veta förrän tidigast nästa vecka, för specialisten som måste konsulteras är inte där förrän nästa vecka.
Jaag är så jäkla nöjd och glad.
Kom igen nu tjejer!
Var håller ni hus? Ta inte er själva för givna-det ni inte berättar vet ingen, de gånger ni bara läser syns inte och hur ni har det vet j´inte om ni inte delar det med mig!
och en gemenskap blir inte intressantare än att alla bidrar med sig själva.
Jag hamnar på sjukhus snart-då vill jag ha något att läsa ikapp när jag kommer hem. jag vill se tråden sjuda av allt våra liv innehåller-inte bara av mina vedermödor och motgångar, eller framsteg och glädjeämnen.
Hur var det nu? "I vått och torrt?" Jo, visst är det säkert "mycket nu" för alla och var och en, men vad tusan, det har det väl på ena eller andra sättet alltid varit? Och förr fanns i det myckna ett behov av att mötas. Kanske tar det behovet slut, vad vet jag.
Men nu undrar jag över ER igen. Inte över era barn i första hand, faktiskt-kommer ni ihåg hur det var att tänka på er själva? Vad gör ni om tio år? Hur drömmer ni om framtien? Vad rör sig i hjärtat?
Innan barnen, då var det mycket Längtan Efter Barnet och vägen dit. Nu då? Vem är du nu, du fina kvinna som jag lärt känna och delat så mycket tid med?
Så ,bortom blöjor, smakportioner och sömnrutiner-hur är det att vara du här och nu i livet? Vad tänker du om att vara förälder, partner, arbetskamrat and so on?
Om du vann 14 miljoner, vad skulle du göra då?
Om det vore val idag, skulle du ens orka rösta?
Vad ska man egentligen äta nuförtiden för att slippa dåligt samvete?
Vad finns längst ut i universum?
Eller bara hur mår du?
Bestäm dig nu-jag tänker inte tjata vidare och tigga om umgänge ingen kanske längre vill ha-men jag hoppas du är därute, jag vill gärna behålla er alla i den här formen av umgänge-det borde gå tycker jag. Men då behövs allas liv!
Skriv igen kvinnor!
