I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

HEJ! 
Jag är KASS på att hålla mig aktiv men nu ska jag ta me tusan ta ett nytt försök och inte vara en sån "Bofink" ;)
Har läst tillbaka några veckor så here it goes:
Klockarbol: SÅ HIMLA BRA med ekonomin! Det är ju så himla bra gjort! Kan inte vara lätt att liksom komma tillbaka men du klarar det ju galant! Sjukt imponerad!
Daa: Dina ungar är ju för underbara! Jag älskar också klädmärket ;) Tungt med höstblåsor och svinkoppor, M hade också något liknande förra året - vi blev aldrig på det klara om det var höstblådor, svinkoppor eller kanske t.o.m. extremt lindriga vattkoppor. Jag är ganska säker på att det bara var några virusprickar egentligen men det är inte lätt det där "prick-universumet". 
Flamman: GRATTIS i efterskott! 
Ingis: STOR KRAM, jag vet precis hur det känns att jogga och känna sig som en elefant. Särskilt när man möter alla dess människor som joggar lite sådär som att det inte skulle vara några problem alls när jag själv ser ut som en tomat i ansiktet och flåsar som en galen ko. Jag har också försökt få pepp av min så snälla make men han har ett annat sätt att kommunicera. Men nu har jag börjat se det som att ibland räcker det faktiskt inte att vara snäll (för jag har liksom inte velat vara på honom för han är ju så utbota SNÄLL jämt) och att jag vill att han ska träna på att kunna uttrycka sig och förstå mig. Blivit lite bättre. Hur som - heja dig! Skulle kunna skriva en massa (sanna) klyschor som "den bästa träningen är den som blir av" osv. men vet inte om det hjälper just nu? 
Blommis: Ska hålla tummarna för din kyckling, tråkigt med den andra Och KRYA till blompojken, så tråkigt för honom att det blev sådär, hoppas tiden flyger och han snart är tillbaka på banan. Det blev visst inget besök i sommar, blev lättare att vara hemma än jag trodde - kanske mycket tack vare vädret. Dottra är en riktigt badgalning så hon var glad så länge vi badade/hon badade några timmar om dagen så då var det plötsligt semester för maken också och då fick jag sällskap och hade en fantastisk avslutning på sommaren. Men jag kanske kan få komma och hälsa på i höst/vinter? Bara för att umgås liksom? Kanske utan dottern till och med 
Maken har just varit på arbete utomlands i en vecka och bott på lyxhotell så då kan väl jag få lite ledigt för blommismys kan en tycka!  

Här hos mig är det nya tider. Sist jag skrev här var jag lite fundersam över hur ni andra lyckades med att ta beslutet om fler barn. För mig behövdes det "bara" bättre sömn med dottern och bättre relation till maken så blev vi lite sugna igen... Så pooff är jag nu i chock över ett   som förhoppningsvis blir  i början av juni...
Är ju tidigt men vem ska man dela sådant här med om inte er?!
Jag är superlycklig och skiträdd på samma gång över förlossningen (våga chansa på vaginalt  igen eller kejsarsnitt som är minst lika läskigt) och hur det ska gå med två barn när jag ibland helst bara vill gömma mig bakom sängen och inte komma ut när jag "bara" har ett.  

Åter till studierna. Som är svåra att fokusera på. 

Kjell, så intressant det måste vara att åka till Jerusalem. Jag har länge velat åka dit, göra en kombo; 1 vecka temaresa till de bibliska platserna man hört talas så mycket om och en vecka sol och bad. 
Blomman, ska vi...?

Idag åker min lillskrutta med lågstadiet till residensstaden med buss. Där ska de minsann gå på Teknikens Hus och få uppleva och lära sig en massa intressant. Hon har pratat om detta en vecka nu. De var där förra läsåret och hon tyckte det var jätteskoj. De ska visst få prova att gå ner och jobba i "gruvan"  

Andbeyond!!! Så kul att se dig här igen Och GRATTIS till + !!!
Underbara nyheter. Hur många här i tråden går egentligen i väntans tider nu? Och hur i tid ligger ni?  

Men vilka nyheter, Andbeyond! STORT grattis! Så spännande och roligt.
Och jätteroligt att se dig här.

Flamman: ååååh, teknikens hus! När är parvlarna nog gamla för att åka dit, tror du? *längtar*

Ingen mjölk till kaffet. Inget pålägg till mackorna...
..och för den delen heller inga mackor, när jag ser noga efter.

Jaha-det är då man får masa sig iväg till affären. -Kom nu hunden så går vi!

Tack för alla Grattis
Det kommer bli 3 år och 2 månader mellan barnen som det verkar nu. Ganska läskigt känns det, mer än förra gången faktiskt då jag funderar mycket på hur M ska reagera och så...

Blommis: Ja du när kommer jag? Att det ska vara så himla mycket tentor och skräp här i kalendern *bläddrar fram å tebaka*. Kanske blir först i januari som det lättar upp :(, har "ledig helg" efter tentan den 16/1. Kanske kanske ska till Jönköping i slutet av november också, då kanske jag ska passa på att svänga förbi?

Om det blir något alls då jag REDAN har foglossningskänningar. Kom ju ganska sent i graviditeten förra gången men alltså har så ont i höft/ljumsken så jag vet inte vad. Kryckor i vecka 10 denna gång? ÅNGEST!
Ringde MVC och bokade inte inskrivningssamtal och hon sa att det ibland kan komma mycket ont direkt när hormonerna flödar sen avta lite igen, jag hoppas verkligen att det är så.

Teknikens hus låter kul! Jag ser framemot att ta med M på naturhistoriska och Tom Tits i södertälje så småningom!

Idag är jag så full av tankar  att det känns som om jag ska implodera. Sent igårkväll läste jag ett mess från min svägerska. Alldeles för sent för att kunna ringa upp.
De har separerat! Familjen vi tillbringat SÅ många av firanden, storhelger och dyrbart prioriterad tid med under de senaste femton åren, Blompojkens kusiner (tre st) och så mycket som kretsat runt dem, deras hus, knutpunkt och samlande faktor i familjen. Nu ska de inte vara en familj längre-och min svägerska och jag då? Vi som varit lite av bundsförvanter OCH också stått för mycket av allt praktiskt runt att träffandet verkligen blivit av-hur blir det med oss nu? Det är ju inte vi två som är bröder. Ska jag inte få ha kvar henne nu? Hon är en av dem jag pratat mest med under femton år.
Och kusinerna-de är ju nästan vuxna, utom yngsta som är 11, får man knappt se röken av dem mer nu?
ÅÅÅH! Jag känner mig uppriktigt skitledsen och världen liksom gungar till.
Om DE av alla separerar-borde nästan inte vi gjort det för länge sedan då? Var det några jag faktiskt på allvar trodde skulle bli gamla tillsammans, så var det de.
Nej, jag känner att jag inte går med på det här! "ni får ändra er, för jag står inte ut med det här", skulle jag rent känslomässigt vilja säga åt dem. Inte precis så rationellet eller realistiskt, jag vet. Men faktum kvarstår: en sådan sak innebär något inte bara för dem, utan för alla oss andra i omkringfamiljen. nu ändras saker. Radikalt. Och jag känner sorg och vill gråta. Och så vill jag prata med svägerskan och få veta mer om vad som egentligen hänt och vad som ledde till det här beslutet.