I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Och nu är lunchen slut.

Åh så fina pippisar Blomman!! Kycklingarna är ju bara...  Den som fortfarande är kvar ser jättefin ut!

Och Daa... jag tror att du visst är kompetent för ditt jobb, kan det inte bara röra sig om oflyt och en svacka? Eller att din arbetsmiljö/sitaution med t ex Den Store faktiskt inte är den optimala för att du ska kunna prestera det du egentligen har kapacitet till?
Jag själv är då i alla fall sån att jag påverkas rejält av en jobbig arbetssituation eller sugig psykosocial arbetsmiljö, gnet o gnid och skav med kollegor kan göra att jag inte alls är lika effektiv eller ens "klar i knoppen" som jag är när allt är frid och fröjd.
Stora kramen får du av mig i alla fall och jag vet ju att du är duktig på ditt jobb, för jag har ju faktiskt träffat dig i din yrkesroll också!  

Eftersom några av er inte har Facebook så nämner jag även här att konserten igår blev kanonbra. Bland de roligare konserter jag medverkat i. Anna Sahlene och Andreas Landegren är otroligt roliga att jobba med. Inpirerande som sjutton. Anna har lagt ut korta klipp på sin Instagram från repen, jag har länkat till dem från min blogg om ni är nyfikna på att höra henne (vi i kören hörs inte så himla mycket just i de klippen).
Kul för mig också att få göra konsert med mina barn  

Daa, jag fattar. Det är jobbigt med sådana där Storheter omkring sig. Om man dessutom ställer ganska höga (eller alldeles väldigt höga) krav på sig själv-som jag är rätt säker på att du, liksom jag gör-så blir det lätt att varje gång man mäter, kommer man själv till korta. Särskilt om man är onyanserad nog att inte tillåta sig själv vidare mycket vare sig i fråga om misstag eller övrseende med det enkla faktum att man är människa (och alltså ofullkomlig).
Förutom att man är missnöjd med sin prestation för egen del, så bär man skuld och hundhuvud för andras skull.

Jag tror du vet att du visst kan-och att du måste ge dig själv tillåtelse att var i en period där du lär dig nytt om du ska fortsätta utvecklas-hur skulle du kunna vara fulllärd utan att ha övat liksom. Men det är ju en sak att fatat med förståndet och en anna att begripa med hela sig. *kramar igen*

Idag har jag varit hos psykologen, (bra)

Varit inne hos tandläkaren och reggat mig som ny patient och bokat undersökning. Jag har inte varit hos tandläkaren sedan vi flyttade hit!

Varit i klädaffären och hittat både byxor som jag föll pladask för och en topp. Jag tänker köpa dem och har hängt undan dem tills ikväll, för då har de ett evenemang m modevisning och man får 20% på en vara, så jag köper dem ju såklart då eftersom vi ändå ska på Blompojkens dans. Jag behöver de där kläderna-jag har bara två par byxor jag får på mig, utöver mina träningsoverallbrallor, så ett par lite finare har jag behövt i många år-men inte köpt. (eftersom jag ju ska bli smal först...)

En något suddig bild (han är ju aldrig still!) på Torven, 11 v idag.

Och vi har bakat döskallemuffins (eller mer som kladdkakemuffins) hela familjen idag till Halloweendiscot med Tanjas klass imorgon. Konstnären i familjen, tillika musikern, gjorde fantastiskt rockiga döhuvven i grön kristyr på muffinsarna!

Härligt med lite nya kläder Blomman, särskilt om det är på REA. Det känns alltid extra gött
Jag fick ett presentkort i födelsedagspresent av min far. Till en klädaffär. Tror de har rea nu så jag ska minsann pallra mig iväg. Och jag tänker inte skämmas över att jag gått upp i vikt utan köpa mig snygga kläder i alla fall. Så det så!
 

Vet du Flamman, det är så många år sedan jag var tillfreds i min kropp, mådde bra och kände mig i fas med mig själv att jag igår var HELT uppslukad av att jag gick omkring härhemma i min nya outfit och kände mig helrätt! Jag är så NÖJD med alltihop; färgerna i toppen, modellen som döljer alla bilringarna och buken som väller över brallorna-men inte bara döljer, utan också får mig att känna att jag lyser upp lite. Alltihop stämmer med frisyren, hårfärgen, mina ögon och min ålder.

Jag har haft så mycket sorg över hur jag såg ut förr och så SVÅRT att hitta kläder som passar med vem jag är nu. Jag vet ju för tusan knappt vem jag är nu!!! Jag är inte 25 och partytopparna och miniklänningarna jag sprang runt i då passar inte nu-inte ens om de gick att få på. Och jag vill inte ha på mig tält bara för att jag har övervikt. Och inte se ut som en tråk-kärring bara för att jag är medelålders.
Oftast när jag köpt något de senaste åren (typ sedan blompojken föddes) har jag känt att det är de minst fula, eller att det väl får duga, och att något måste jag ju ha på mig. Men igår när jag provade allt hemma, kände jag mig som jag och ett bra jag, som mycket väl kan gå ut i Stockholm imorgon och både flanera på stan på dan, och ta en drink i en bar på kvällen. Utan att skämmas. Dubbelhakan och den förkylda näsan får hänga med på köpet.

Så, det var väl investerade slantar, för den känslan behövde jag!

Nu plockar jag pinaler som är spridda över hela huset, tvättar och försöker få torrt tills imorgon, värmer lammfärsbiffar och pressad potatis i ugnen och packar-både väskan och diskmaskinen. Vad gör ni?