I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Jag tror inte att jag klarar att ta bort fostret "enbart" pga DS (och var därför inne på att skippa hela KUB-testet från början). Därför vet jag inte om jag vill göra FVP utan kan tänka mig att lita på det BM faktiskt såg och hoppas att allt är bra. Maken varken kan eller vill ta ställning till det innan han har fakta och vill därför göra FVP för att veta säkert.

Tänk om vi gör FVP och allt visar sig vara bra, men att det sedan blir MF pga FVP... *mår illa av blotta tanken*

Tack för alla kramar. Jag ska nog ringa kliniken imorgon och se om de har något att säga. Jag känner mig mer och mer säker på att det inte är något fel utan bara missvisande blodprov, men det är ju bara min magkänsla egentligen (om än styrkt av diverse vetenskapliga artiklar).

Hade FVP varit helt riskfritt hade vi såklart gjort det för att veta säkert, men jag vet inte om jag är beredd att ta risken, även om den är liten. Men maken vill ju veta. Hur f'*n ska jag kunna hantera om det skulle bli MF när jag egentligen inte ville göra FVP själv? Samtidigt kan jag ju inte tvinga honom att leva i ovisshet om han tycker det är jobbigt. Jag ska börja med att visa honom artiklarna, det kanske kan lugna honom. 

Jag har ju smygläst andra tråden till och från hela tiden så jag minns Snailys KUB. Jag kanske ska inboxa henne, men hon har väl inte så mycket tid och ork över just nu.

Tack för att du delar med dig, Start September!

BM sa inget om organscreening, men det låter definitivt som att det skulle kunna vara ett alternativ. Jag ska kolla upp det. Jag beklagar era förluster och hoppas innerligt att det går vägen för er nästa gång. Kram tillbaks!
 

Största kramen till Heloise! Du är i din fulla rätt att klappa ihop och bli vansinnig efter all ni har gått igenom. Framför allt med tanke på att dina föräldrar inte direkt verkar göra livet lättare för er... Bra att Panzer är stolt, och Lock Stock kan lysa upp vilken mörk decemberkväll som helst. Kram!

Nu ska jag gå och lägga mig. Med bilden av vår fina livliga krabat på näthinnan och med tanken att 1:35 trots allt "bara" är 2,9 %, vilket betyder att det faktiskt är 97,1 % chans att pyret är frisk. ♥

God natt och tack för att ni finns  

Aleta, precis så tänker jag också, vi måste båda överväga hur vi hanterar möjliga scenarion.

Tack för all input från granntråden också, det är fantastiskt hur mycket stöd man kan få här, av personer man egentligen inte känner.

Jag har lagt in en bild på pyret i mitt galleri. Ni som finns i adressboken borde kunna se det.

Lyckligtvis är jag ledig fram till måndag. Idag ska huset storstädas, ikväll kommer mina föräldrar och lillasyster.

Skyndar in för att meddela att vi nog bestämt oss för att lita på magkänslan och ultraljudet och bestämma oss för att allt är bra. Vi har pratat en massa, ringt kliniken samt läst på, och nu känner vi oss mycket lugnare. Jag som alltid brukar måla fan på väggen och vara negativ känner ett märkligt inre lugn och en oerhört stark övertygelse om att allt är bra med vårt lilla pyre. 

Tack finaste ni för stöd, tankar, erfarenheter och kramar. Ni är bäst!

Nu kommer mina föräldrar och syskon när som helst, så jag måste rusa.

igen! 

Men Fru Sy! Det var ju inte så julen skulle bli. Det viktigaste är att allt ser bra ut nu och att Orvar stannar inne ett bra tag till. Hoppas du får komma hem och bli ompysslad. Kram!