I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Nu känner jag mig lite lugnare. Kanske för att jag tagit en halv tablett också.
Hoppas jag kan sova inatt så jag orkar sätta mig i bilen och köra till Daa imorgon Ser fram emot det, verkligen!
Nu har jag sett parvlarna och Mini!!! Söta som socker alla 3
Minis örngott, I love mum-body och babysitter känns igen, vi har dem vi också
Tillbaka från sommarstugan där vi haft härliga dagar och solat och badat massor. Våra småtjejer har helt klart skaffat sig en dygnsrytm och somnar för natten vid 20-tiden efter en matning. De sover sedan ca 5-6h och så matar vi och så somnar de om med en gång. Sedan sover de igen till ung 5-6 på morgonen när de börjar gnöla och då lyfter vi in dem i vår säng och ligger och gosar med dem så de håller sig tills ung kl 8 innan de är tokhungriga. Så vi tycker vi har hyfsade nätter nu faktiskt. En nattmatning när de inte ens är 3 månader är ju helt ok. Och att få sova till 8...
Däremot sover de lite sisådär på dagarna nu. Oftast i skift så att en av dem alltid är vaken. Jag skulle vilja få till två riktiga sovtider på dagen - en på förmiddagen och en på eftermiddagen men får se om det lyckas. Min make börjar jobba om en vecka (då har han varit hemma i exakt 3 månader - tänk vad fort det har gått!!!).
Clara tog tag i ett papper härom dagen så det verkar som om de börjar greppa saker snart.
Om ni har en trådträff någorlunda i närheten (sist var jag på granntrådträff i Värnamo...) skulle jag gärna vilja vara med! Jag skulle kunna ta med småtjejerna och kvista dit. Vore så kul att träffa er irl.
Flamman: förstår vad du menar. Det skär i hjärtat när det gör ont i ens barn
För övrigt: ooooooooooops!
Blommis och Fru E: skönt att se er.
Flamman: det var verkligen gott att få träffa dig i lördags. Du och dina tjejer är verkligen underbara. Axel och Fälga verkar ha blivit rätt förtjusta de med. Tiden gick för fort och jag önskar att jag hade kramat dig mer. Tänker på er.
Jag är inne på min tredje natt med sömntabletter. Den första blev riktigt bra, åtta timmars sammanhängande sömn och jag vaknade med hopp om att det skulle ordna upp sig med sömnen. Den andra natten blev väldigt "sådär" och jag lyckades skrapa ihop kanske fem timmars sömn sammanlagt. Den tredje natten... tja, jag sitter ju här. Har kanske slumrat en kvart eller så.
Jag är yr av trötthet, sitter här och svajar och händerna skakar. Att stå och gå känns ostadigt. Antar att det är sömntabletten. Igår var jag så besviken över den uteblivna effekten att jag grät hela morgonen och förmiddagen. Den här natten är än värre, så jag vill inte tänka på morgondagen.
Åh, så roligt att tvillingarna ska till en fotograf! *bitter och sarkastisk*
Vad ska jag ta mig till? Om jag inte får sova när någon annan tar hand om barnen och jag är neddrogad för att få sova, när, NÄR i himmelens namn ska jag få sova? Har räknat efter: det är ungefär femtio dagar sedan den här skiten började. Femtio dagar, då jag har förlorat, tror jag, ungefär hälften av den sömnen jag kunde ha fått. Tänkte hela tiden att det borde lösa sig, men det blir bara värre.
Hur lång tid tar det innan man blir tokig av trötthet?
Hur mycket mer svammel kommer jag att skriva på internet innan mina nätter äntligen kan ägnas åt det de ska ägnas till?
Inatt, eller kanske ska jag säga i morse, somnade jag halv fem. Natten innan det somnade jag "redan" vid två-halv tre.
Tanken är att jag ska ta sömntabletter 3-4 nätter i rad och sedan vara utan lika länge. Det här var två av nätterna utan. Jag trodde i min enfald att det skulle gå bra, i alla fall ganska bra, men i själva verket är det värre än någonsin.
Muggles: om du vill får du gärna berätta mer om hur det var för dig.
Jag förstår att det tar lång tid att få ordning på allt, men jag är så himla förtvivlad just nu. Istället för att vända blir det hela tiden bara värre och värre. Min besvikelse är enorm, natt efter natt, och jag känner inte att det någonsin kommer att lösa sig.
Vi tror att det är utvecklingsfas på gång här. Dubbelt upp. Vid ett tillfälle igår var jag så trött att jag med nöd och näppe orkade sitta, men båda parvlarna var otröstliga och både maken och jag behövdes.
Om jag vore en duktigare och bättre människa och mor skulle jag ha hittat ett sätt att få parvlarna att sova samtidigt och längre tid under dagen istället för de halvtimmar här och där (och aldrig samtidigt) som det är nu. Då skulle jag hinna vila och städa och laga mat, istället för att lämna allt sådant åt maken.
Jag tål inte den jag har blivit den senaste månaden. Underbaraste parvlarna förtjänar en bättre mamma och bästa maken förtjänar en bättre hustru.
Jag tycks inte kunna göra annat än att gnälla och gorma (vilket skulle visas... )