I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Kram, finaste Blommisen. Jag förstår att du inte vill och orkar prata, men du vet var jag finns om du ändrar dig. Jag tänker på dig och känner med dig av hela mitt hjärta. Känslan av att allt är kört för all framtid gör fysiskt ont, det vet jag så väl.
*kramar så hårt jag vågar*