I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Hvidis, vilken lurifax du har därinne! Ligg som du ska lilla parvel! Det är lättare att kommaut med huvudet först, än med ändalykten och dubbelvikt!
Hvidis, vilken lurifax du har därinne! Ligg som du ska lilla parvel! Det är lättare att kommaut med huvudet först, än med ändalykten och dubbelvikt!
Flamman, UT med det bara! På vilka sätt som helst.
Daa-HEJJA! Vad bra du är!
Fast vad nyfiken man blev på det där oroande, på ett obehagligt vis. Det lät inte alls bra.
Ninnis, när, hur mycket och länge du och bebis kan stå ut ifrån varandra vid vilken tidpunkt, kommer bara ni att kunna svara på. För min egen del hade jag inte ens tänkt i de banorna första tiden, men andra i min närhet har haft bebisledigt mycket mycket tidigt och velat ha det så. Det där känner du in när det blir dags.
Solde, bara du i slutänden ÄR på rätt Gudstjänst, i rätt lokal, vid rätt tidpunkt, så blir det säkert kanoners. Och vill du ha hjälp kan jag teaterviska "Först döden och långfredag, sedan uppståndelsen och påskdag" så du inte tar det i fel ordning menar jag.
Påsk i fjällen tycker jag kan bli en tradition, vad mig anbelangar. Äggstra bra och kul!
Förresten så fick jag veta idag, att felet på min sköldkörtel verkar vara "en kraftig inflammation"
Jaha.
Läkaren säger att "jag är faktiskt mycket förvånad för jag trodde nästan 100%-igt att du hade överproduktion, med de höga värdena och så länge. Men nu blir det mycket intressant att följa proverna och vidare utvecklig!"
Jaha.
Ja, men det är ju kul att man är ett intressant case... Lite ovanlig och unik sådär.
Iallafall känner jag mig lättad. Fy vad sköööönt det är när man (åtminstone nästan säkert) VET saker, istället för att gå omkring och sväva i ovisshet!
Och på ICA var de nyinvigning efter renoveringen med Elvisimitatör och allt. Det är inte varje dag man ser gubbarna svassa runt i affärn sådär nöjda. GUD vad med folk det var! man kunde nästan trott att vi bor i en såndäringa tätort...
EA, förbannat!
Där mitt i allt det blåa havet av ledsenhet, fortsätter likförunderligt och envist det röda hjärtat att slå. Fast det borde stannat av smärtan flera gånger om. Är inte det märkligt?
En stilla och varm kram till dig min vän.
Apropå de barnvagnsdiskussioner jag aldrig är med i, så kan man tävla om en BRIO -vagn här:
http://www.bokus.com/cgi-bin/P_campaign_show.cgi?c_id=78770&utm_source=Apsis&utm_medium=Nyhetsbrev&utm_campaign=20110414+Barn
Ifall någon känner sig hugad.
Fjällbruttan:
JA må du leva!!! HURRA HURRA HURRA HURRA!!!
Helloouuu!
-VÄLKOMMEN ORVAR!!!! Men hur blev det nu då? I vilken vecka kom han och vilket datum? Jag rörde till min ikappläsning lite här...
-GRATTIS lilla GRODAN! Snart ska jag allt krama dig på riktigt!
Ja och så var det väl tusen mer saker, som vanligt. Men jag får hoppa in här där ni är tror jag.
Jag har rejsat i trädgården i helgen-vi fick en massa bra gjort! *nöjd*
Sedan har jag fortsatt själv måndag och tisdag, jämte tvätt inför resan och allt sådant.
Men käppen i hjulet stavas m-a-g-s-j-u-k-a och än har bara jag klarat mig. Sonen spydde natten mellan söndag/måndag, lugnade sig framåt måndag em och igår andades vi ut lite och trodde vi skulle fara uppåt redan som ikväll. Men då börjad e sambon. Ur alla ändar. Hela natten. Hela förmiddagen. Nu har han fått i sig lite thé och jag står och fixar köttsoppa, så vi ska se om lite kan stanna kvar.
jag har alla fönster och dörrar öppna och vädrar baciller med en dåres envishet och intalar mig själv att jag borde blivit dålig redan om det vore så. men jag mår finemang än så länge. Och tvättar vidare, packar och har bestämt att vi visst ska åka-vi blir bara en dag försenade...
Hallå i tråden!
NU har jag skummat ikapp någotsånär. *pjiuuuuu*
Ingen bebis har kommit sedan sist ser jag, och Flamman har haft precis sådan lugn och ro som jag trodde det skulle öppna för med bortrest orosstiftare, otåliga kvinnor med snart färdigburna bebisar sover illa och vill ha ut ungarna NYSS, och så ska det förstås vara en del förkylningar, feber, diarré och allmänt småbarnsklägg för dem med ensiffrig ålder på hjärtegrynen...
Påsken tycks ha varit bra för oss alla i stort?
Själv har jag haft en jättefin resa. Min son sammanfattade det med "ja JAG har i varje fall helt säkert haft det bästa påsklovet". Sådant värmer ju vilket modershjärta som helst, men kanske lite särskilt det som samtidigt dras med viss oro för hur ekonomin ska gå ihop och som inte kan dra på med vad som helst i form av resor och extravaganser.
Jag kan inte fattta hur lyxigt vi haft det!
Först lämpade vi av katterna hos sväronen i Västerås och sov en natt där. Vi kom iväg skärtorsdagens kväll istf onsdag.
Sedan upp till Höga Kusten där mormor väntade på oss och brann av iver att få visa vart de valt att flytta. Jättemysigt och fina utflykter med korvgrillning och sol. Truls grävde som besatt i sanden och svalde tydligen en del också, för senare på kvällen bajsade han rena sandkorvar...Kanske jag också skulle käkat sand, för enda molnet på min himmel var att jag fick förstoppning. AJ vad ont det gör med sådana där skitsaker!
Annandag påsk lunchade vi med mormor innan vi drog mot Kittelfjäll. Sonen fick se renar för första gången. Truls skällde ut dem efter noter. Alla tjäderhönorna i dikesrenen såg han dock inte, liten som han är.
Och så Kittelfjäll och Bruttanfamiljen! Herregud vilken vidunderlig omgivning man har när man står på deras uppfart! Fjäll fjäll fjäll och så mera fjäll. Jag har ju faktiskt levt med fjäll utsikten som en del av min värld länge, så jag känner en viss hemkänsla, men liksom mitt i själva fjällen, det har jag inte bott. Bara på våra semestrar som barn. Jätteroligt att få visa min son den världen. och FANTASTISKT att få ta del av vardagen hos dem som faktiskt bor där, ist för att bara turista ensamma. Vi har baske mig haft det fenomenalt och rent pinsamt bortskämt.egen stuga med allt i, frukost lunch och middag i häpnadsväckande mängder och fjällutflykt som framstod som omöjlig men tydligen visst var möjlig ändå. Fjälllämlar, småbarn och tonåringar, tunnbrödsbakning och paltkok *gör V-tecknet för mig själv att jag lyckades kavla och grädda själv*
Sonen har fått pröva att stå på slalomskidor och fått färg och många fräknar. Bruttan och jag har fått kramas irl och skratta och gråta som sig bör. Jag har dessutom fått ansikten på Svårfar och Ärkeas och min sambo har fått chans att lära känna denna eminenta fjällfamilj lite bättre själv.
Jag kan aldrig tacka nog för all omsorg och allt vi bjudits på!!!
Så tillbaka till mamma på fredagen och natta över igen-dessa etapper har varit utmärkta-köra ca 45 mil och så äta, umgås och sova lite innan nästa, är bra för körförmågan är jag säker på. Truls, som blev väldigt omtyckt av min mamma och hennes man, SPRANG uppför backen tll mamma när han fattade vart han kommit tillbaka. De har precis tagit bort sin egen hund som ar 13 år, så för dem var den här valpen plågsamt gullig att ha i huset. Han skulle nog gärna ha fått stanna...
Lördag, mot Gävle och Helipanzers. Men jädrar vad tid det tog att åka dit! Gubbar i hatt, bilar med konstig last, fartkameror everywhere och kassa omkörningsmöjligheter. Men GUUUU så trevligt det blev när vi väl letat rätt på smurfhuset!!!
Jag VISSTE att Panzer och sambon skulle ha en del eget att snacka om. Jag hann inte höra hälften. Och Heloise hade gjort himmelsk moussaka och vi fortsatte vår bortskämda roadtrip och bara åt och åt. Elise är givetvis helt bedårande, men det visste ni ju redan. Min son sa "känner ni fler vuxna som är sådär? som spelar spel och som vi kan hälsa på?" Han sa också " Jag blir så glad när ni är sådär glada, för det spritter liksom över på mig"
Att Truls visade sig ta smällarna utanför med ro denna sin första Valborg, var ett stort plus i kanten. Trygg hund.
Väl i Västerås samma kväll fick jag gå ut och ropa på ena kissen, som vägrat komma in sedan tisdagen. Hon kom på stubinen och skrek ut sin klagan "HUR kunde du göra såhär mot mig och lämna mig här", när jag bar in henne grät svärfar av lättnad, och svärmor-som har mkt dålig kontakt med sina känslor-sa, "jomen du vet det förstod ag hela tiden att hon inte var försvunnen och att hon skulle komma när Blomman var tillbaka" (eller HUR-hon har inte vetat vad hon skulle ta sig till)
Söndag vaknade jag i källaren hos sväronen med sådan migrän att jag inte kunde se. Trodde loppet var kört för hela dagen, men tabletter, kaffe och så massage av sambon och ett par timmars absolut mörker och vila hjälpte faktiskt.
Hemåt. Stannade i Söderköping för det legendariska Smultronstället-ni vet, glassen i jättelassen. Jag kan säga att vi var ensamma om att sitta i uteserveringen....skitkallt! Jag tog en glass med varma äppelklyftor i, så det gick bra.
Härhemma har Magnolian väntat på mig, med svällande knoppar. Köärsbär och hägg blommar, och ena päronträdet med. Allt utom asken har löv och det är hög tid att klippa gräset. Men det är det ingen som gör, eftersom det snöade lovikavantar igår och regnar idag. Det är ca 5 grader varmt och samma klädsel som i Kittelfjäll.Konstiga tvåveckorsperiod - när vi drog härifrån var det +20, sedan har vi växlat mellan det och +5. Trodde väl inte riktigt att det skulle vara samma tempdipp även på hemmaplan.
Min huvudvärk hänger efter mig som ett blixtrade plåster, så jag har inte öppnat datorn förrän idag. Bara segat och vilat i egna soffan, promenerat Truls och käkat mjukbröé från fjällen och glatt mig åt att jag har ett helt avlångt land fullt av fina vänner och familj.
I vått och torrt.
Så, där fick ni nå´t att bita i -eller scrolla, vilket man vill!
Heloise, men vad fan är det för fel på folk-har de inga öron på skallen eller vad är det frågan om? Stackars Elise och arma modershjärta! 40 min är länge! *skakar på huvudet och får adrenalinpåslag*
Böter och csn-brev var ju inte roligare det heller.
Men fotbjällror, det låter hur gulligt som helst!
Och förresten är det ditt och Panzers fel att sonen nu sedan Gävle tjatat sig blå om ett X-box...