I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Maken är på promenad med de pigga (inte någonstans ) parvlarna. Det blev så väldigt lugnt i huset.

Nyligen var vi på bvc. Axel är medelstor pojke (drygt 9 kg). Att vi ser honom som stor är nog mest för att han oftast förekommer i par med två-kurvor-under-medel-Fälga (drygt 7 kg). I längd skiljer det bara 3 cm mellan dem (72 resp 69).

Men åh. Jag kommer ju inte närmare alls att fylla sidan. *muttrar*

*... och undrar sedan varför jag nödvändigtvis måste fylla sidan.*

*... jag menar, maken är ute med barnen och jag skulle ju kunna läsa en bok eller slötitta på tv eller i och för sig, hänga i min favorittråd och drälla där fastän de flesta andra i tråden verkar ha annat för sig... *

Sådär. Nu är åter rummet fullt med bebisar.

Många kramar.

Kram, Flamman!

Fru E: bra uppladdning. *håller alla tummar så hårt man bara kan*

Heloise, jag håller med de andra: inga tyck-synd-om-mig-inlägg från dig inte. Det spelar ingen roll vad ditt inlägg handlar om, innan jag har läst det klart har jag hunnit tänka "wow, vilken människa" för du har alltid lyckats se något positivt i allt.

Igår räddade du min dag. Jag hade haft en usel natt, lika bedrövlig som när sömnstörningen härjade som värst och var riktigt neggo, vimmelkantig av trötthet och besviken över nederlaget. När jag hade läst ditt inlägg (det om barndomen och hur det får dig att känna inför det som komma skall) och sett hur du har tilltro till din förmåga och kan se det positiva i allt blev jag inspirerad och bestämde mig genast för att ha mer positiva förväntningar på dagen (ett litet steg för en del, ett stort steg för en Daa ).

BS, September och MSW: kul att se er här! *vinkar glatt*