Klokt tänkt.
Blommis: 
Efter vad jag har läst om Blompojken, känner jag att jag gärna skulle se att parvlarna har liknande personlighet.
Nu kom maken tillbaka med parvlarna, underbart söta i stickade hjälmmössor. Parvlarna alltså, inte maken. *får en fnissattack när jag föreställer mig maken i hjälmmössa*
Det är dags för mellanmål.
Flamman: jag blev både glad och lättad när jag läste att din exmake varit kapabel att föra ett sansat samtal med dig. Det måste kännas oerhört skönt mitt i allt det sorgliga.
Leksi: så jobbigt med A:s dåliga nätter. Hoppas verkligen att det blir bättre snart. *kramar om*
Hvidis: lycka till med dagisbytet. Helknäppt att det inte går att ens diskutera att byta tider. *sympatimorrar*
Så kul med E:s alla påhitt. Och allt din store kille har för sig! *hjärtar barnen*
Ingis: gratulera busan i jätteefterskott från mig.
Ninnis och Fru E: jobbigt med krånglande knän. Hoppas att ni båda hittar något bra som löser det.
Syrinx: bra att du tar det lugnt nu. Hoppas att du kryar på dig snart.
Blommis: jag smyger i bakgrunden mestadels. Som några fler har beskrivit, jag tänker mycket på er även om jag inte alltid skriver så mycket.
Det är mycket som försigår i mitt stackars huvud just nu. Jag hoppas (och ibland även tror) att det ska leda till något bra.
Sömnen fungerar ganska bra. De flesta nätter är just ganska bra, några är sådär, några är väldigt bra och en och annan är riktigt dålig. I måndags kände jag mig väldigt deppig och det i sig gjorde mig än mer deppig, för jag anade att jättebakslaget Allan var i antågande. Natten blev riktigt kass och det spädde på allt, men jag tog mig igenom dagen och kände mig faktiskt lite bättre. Natten därpå sov jag ganska bra och så kom indianerna, för första gången på mycket länge. Snopet, men glatt, fick jag se att jättebakslaget inte alls var ett bakslag utan vanlig hederlig PMS (vilket också förklarade att BH:n plötsligt kändes trång 
). 
Jag skulle gärna vilja bli kvitt sömntabletterna så småningom, men än så länge verkar hjärnan ha glömt bort hur man gör för att somna och det har inte blivit bättre. Jag väntar fortfarande på tid hos en kurator, alltmer otåligt, för jag skulle behöva stöta och blöta alla tankar och kanske få förstå vad det är som har gjort mig såhär och hur jag undviker det framöver. Jag anar att en stor del av svaret finns här: självkänslan, eller snarare brist på densamma.
Tror inte att jag ska utveckla det mer än så här. Det kan bli lite trist och rörig läsning.
Måste gå nu. Båda barnen skriker, så det är svettigt för maken.
Många kramar till er alla.
*skyndar in*
Hinner inte kommentera, såg att Ada och Beda ska döpas på söndag: Hoppas att alla tjejerna är friska på söndag.
Vi hade "vid din sida" på parvlarnas dop. Jättefin och enkel att göra om till att handla om fler än ett barn. Den är inte särskilt svår, så en duktig musiker kan lätt lära sig den om ni har noterna.
Förresten: jag har lyckats sova middag en gång. Utan sömntabletter. Det låter fånigt, men det är ett jätteframsteg.
Nu ska jag fixa mat åt hungriga (och lite förkylda :-/) parvlar.
*andlös* Wow, fru Bygg! STORT och varmt grattis till er.
Tack för att du delar med dig och skönt att höra att allt gick bra och att ni mår bra. *hjärtar gulliga storasyster E*
Många kramar.
Leksi: stackars lilla A. Hoppas att han snart får må bra igen.
lanovia: så jobbigt med all värk. Förstår att det känns jobbigt att ta sig vila när ni har mycket att stå i. *kramar om*
Blommis: håller tummarna för såld vagn å det snaraste.
Ingis: *hojtar att jag inte kan se dina rabatter*
Solde: helt rätt att söka nya tjänster när chefen har den attityden.
Muggles: äntligen kom jag ihåg att kolla i ditt galleri. *hjärtar de sötaste prinsessorna*
Fälga skrattar ofta åt Axel, han besvarar det och jag smälter varendaste gång. Ibland är brorsan jobbig: när han håller hårt i leksaken Fälga gärna vill ha och när han rycker nappen ur hennes mun. Givetvis gäller även det omvända. 
Idag undersökte Axel undersidan av en babysitter och Fälga lyckades, fråga mig inte hur, preja in honom så att han fastnade där under. Axel blev ganska sur och jag fick fnissande hjälpa dem ur trångmålet.
Alltså, BT beter sig väldigt märkligt när jag ska kommentera. Märkte just att jag inte kan använda smiliesarna som finns i menyraden här ovan, för då blir det fel på scriptet tycker datorn.
Har fått skriva om alla dagens inlägg både en och två gånger innan de till slut hamnat i tråden.
Tur att maken är ute och promenerar med parvlarna i det härliga (inte) höstvädret så att jag kan sitta här i lugn och ro.
