Heloise: gott att höra! *blir alldeles rörd när jag tänker på glada och stolta underbaraste Elise som visar upp sina färdigheter*
Så skönt att få bekräftelse på att ni gör rätt. *kramar om*
Jo'rå, så att, bakslaget kom på en gång.
Visst borde jag låta bli att stressa upp mig, men bakslagen har varit så många och så långvariga att jag inte orkar mer. Jag står inte ut med mitt sällskap nattetid längre. Alla buffertar verkar vara brända nu. Så tolkar jag min reaktion på att den här natten inte blev som jag hoppats (gick till sängs vid halv åtta, för då var jag verkligen trött och trodde på fullaste allvar att jag skulle somna inom en eller två timmar, men har ännu inte fått mig en blund: en ganska vanlig natt nu för tiden).
Nu är jag inte lika upprörd, kanske har jag gett upp. Min hjärna går fortfarande på högvarv, men jag ska försöka vila en stund -igen- i alla fall. Snart är morgonen här.
Fin mage, Lanovia! 25+0. Wow. 
Ninnis: jättefin bild på dig och Mini!
Grattis i efterskott till fina tvååringen! (två år redan! 
)
Muggles: de är ljuvliga, dina tjejer.
Natten till igår fick jag en timmes sömn lite drygt, innan jag vaknade före alla andra. Jag vandrade runt i dimma igår och insåg att reservkrafterna jag antagligen gått på de senaste veckorna håller på att rinna ut. Vad händer när de är slut? undrar jag.
Med de sömntabletter jag haft måste man göra några nätters uppehåll eftersom de är vanebildande och kroppen efter ett tag kräver större och större doser. De fungerade ju inte särskilt bra för mig heller. Två bra nätter av fyra är inte okej. Inte i mitt läge i alla fall. Och definitivt inte när jag sover så pass dåligt under uppehållet.
I alla fall blev det ett besök hos läkaren och inte bara telefonsamtal. Hon gjorde en undersökning, men hittade inga konstigheter. De har tagit några fler prover, så vi får väl se om det visar något.
Jag blev sjukskriven en månad till och fick recept på en annan typ av sömntablett. Den är inte vanebildande så jag kan ta den så många nätter jag behöver. Däremot ska den inte vara lika effektiv som den jag har haft och inte lika "behaglig" (förstår inte riktigt vad det betyder i sammanhanget, men jag kanske märker).
Hon skrev en remiss till en kurator också, så jag hoppas få komma dit snart och luska lite i det hela från det hållet med.
Jag ser väldigt trött ut, konstaterade hon, men jag visar inte tecken på depression, så vi avvaktar med antidepressiva tabletter en vecka till. Innan jag gick peppade hon mig ordentligt (du är en bra människa och du gör ditt bästa och du kan inte göra mer just nu har du det jobbigt och så vidare) men varnade för att panik-känslorna kan komma tillbaka. -Men då vet du att du kan hantera dem, för det har du gjort en gång redan.
I natt har jag sovit gott på den nya tabletten, även om det tog ganska lång tid innan jag somnade. Men en natt är ingen natt för min del (skulle behöva sova en vecka i sträck känns det som), så jag kan bara hålla tummarna för att jag får fortsätta sova bra på dessa tabletter. Och att barnen samtidigt har det bra så de får sova gott om natten.
Tack för alla kramar.
Så mitt första inlägg blev på tok för kompakt och det andra alldeles för luftigt...
*skakar på huvudet och ger upp försöken att förstå hur BT och radbrytningar fungerar*
Nej. De funkade inte i natt. 
Jag är fruktansvärt trött, gruvligt besviken och fortfarande påverkad av den värdelösa #%"/%¤ tabletten. Bara biverkningar och inga verkningar.
Jag förstår inte vad som händer.
Och jag tål inte den elaka häxan som min man och mina barn måste leva med nu.
Och datorn gör som den vill: skickar iväg halva inlägget...
Som tur är för maken och barnen så slipper de hänga med den elaka häxan dygnet runt, som jag måste göra. I alla fall nästan dygnet runt.
Hoppas ni får en fin söndag.
*Kikar in innan kvällsbestyren börjar*
Tack för alla kramar. I natt har jag sovit gott på tabletten. Timmarna jag fick ihop är som att spotta i havet när det gäller mitt sömnunderskott, men en bra natt gör att jag är betydligt lättare om hjärtat.
Min läkare ringde i eftermiddags och hon övertygade mig om att det var dags att prova antidepressiva. Jag tänker att den negativa tanke-loopen i mitt inre kommer att försvinna när jag börjar sova bättre och hon tänker att jag kommer att sova bättre när man tar udden av den där tanke-loopen. Även om jag på egen hand har tonat ner katastroftankarna ganska mycket, så finns de nog kvar där i bakhuvudet och ställer till det. Nu kör vi på det.
Heloise: jag drömde om dig igen. Vi måste nog se till att ses på en tråd-träff snart. 
Vi var i ett stort, tomt rum och jag tror att det var ert nya hus. Vi pratade om möbler och sånt som man behöver till barn och hur man ska få plats med allt. Du började rota i din ganska stora handväska (eller var det kanske den nya skötväskan? ) och berättade en orimlig anekdot om en av dina arbetskamrater. Jag kommer inte ihåg några detaljer, men det hade att göra med handväskor och fruktpuré och du tyckte att hennes beteende var ganska besynnerligt.
Tur att jag brukar drömma ganska märkliga saker i vanliga fall, så jag inte behöver misstänka att sömntabletten rör till det i huvudet.
Ojoj, nu blev det livat i köket.
*kramar om hela gänget*
