Nu har jag provat lägga upp en bild som ni i min adressbok ska kunna se. Om det funkar nu på BT, vill säga.
Tänkte tillbringa resten av natten liggande. Tror inte att surfande främjar sömn i alla fall. Kroppen brukar ge upp framåt fyratiden och eftersom parvlarna har bestämt att de för det mesta vill äta först vid sju, så finns det ju möjlighet till någon timmes sömn i alla fall.
*kramar*
Ninnis: fick pusta ut efter att ha läst det där! Oj, så stressigt. Hoppas Mini får en lugnare dag imorgon. Och du med, förstås. 
Fru E: vilken liten bus-Buster ni har. Och jättesöt! *lite kär efter att ha sett bilderna*
Efter ytterligare nätter med mycket dålig och lite sömn ringde jag bvc. Sköterskan bokade genast in mig på en tid till läkare, så där har jag varit idag. Jag skulle vara hjälpt av insomningstablett för att bryta det dåliga sömnmönstret jag har hamnat i, så det är utskrivet ett recept. Då är det bara det: jag måste sluta amma om jag ska ta dem. Hmm... det kan ju vara läge att sluta nu i alla fall. Ska fundera lite. Det räcker kanske med ännu en sömnlös natt för att det ska kännas okej, för jag känner mig helt slut nu.
I övrigt blev jag rekommenderad en sida på nätet med KBT mot sömnsvårigheter. Och så togs det några prover, bland annat för att kolla upp sköldkörteln.
Nu sitter Fälga i mitt knä och snackar sju stugor fulla och hon jollrar både på utandning och inandning. Det där sista låter för roligt. 
Vi är för övrigt också med och kramas. Så ofattbart det som hänt. 
Heloise: jag tror som Hvidis, naturen har gjort det möjligt att få barn tätt. Jag tror också som Ninnis, att glädjen över att ha ett syskon nära i ålder är större än nackdelarna med det.
När det gäller hur det är att vara syskon till ett barn med syndrom tänker jag att det går bra om föräldrarna är medvetna om det du skrev om utanförskap och känslan av att vara mindre värd. Ett barn med någon form av syndrom kan ju, beroende på syndromets symptom förstås, ha behov av föräldrarnas tid och omsorg i mycket större omfattning än ett barn utan syndrom. Det tar tid och möda hemmavid och det kan vara många resor till habben och liknande. Men om föräldrarna är medvetna kan de se till att det andra barnet får den uppmärksamhet h*n behöver. Och inget av barnen blir förstörda.
Jag är övertygad om att du och Panzer klarar av det med glans.
Så jag säger också: lycka till. 
*blir alldeles rörd av det du skrivit om hur ni längtar*
Jag har sovit ganska gott de senaste två nätterna (bortsett från bebisrelaterade uppvaknanden) och jag känner mig som en ny människa. Inga tabletter har jag behövt ta än, heller.
Fälga kommer nog att lösa amningsfrågan, för hon började krångla och då kände jag att jag faktiskt börjar vara klar med amningen. Hör och häpna.
Nu ska Axel få följa med mig när jag vattnar hos grannen.
Kramar.
Blev tvungen att logga in fastän det egentligen är tid för annat nu...
Muggles: åååååh, så söta tjejer! *hjärtar*
Tvillingarna är jättegulliga och storasyster är ju bara för ljuvlig.
Fina namn.
(Ett av namnen hade jag i tankarna, men det blev upptaget av en annan i bekantskapskretsen.)
Det är mer jag tänkte kommentera, men jag måste nog avstå. Jag är alldeles mjuk i huvudet efter ännu en natt med bara två timmars sömn. Tre ganska goda nätter fick jag innan det var kört igen.
-Vad är det som har hänt med mig?? var en tanke som snurrade omkring i natt och som jag inte kunnat släppa än. Jag fattar inte vad det beror på att det bara inte går att somna hur trött jag än är. Och framför allt, att det händer så ofta. Att få sig en tupplur dagtid är lika hopplöst, även om maken drar iväg med barnen, för jag kan inte somna då heller.
Är i full färd med att sluta amma nu, så om några dagar borde jag kunna börja med insomningstabletter. Inte för att jag vill det, för det skrämmer mig lite, men jag vet inte annars vad jag ska göra.
*surar*
Flamman: här får du en hel massa cyberkramar i väntan på IRL-kramen på lördag. Vi ser fram emot att få träffa er.
Håller med Hvidis: behöver du tabletten så ta den. Ibland blir det för mycket att bära.
*hojtar och viftar frenetiskt åt Ninnis håll* Jag vill gärna läsa den förlossningsberättelse.
*inser att jag bara har hunnit halvvägs på min egen. Det får väl bli av. Någon gång*
