I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Flamman: vilken fin beskrivning av din musiker!!! Du kanske ska låta honom läsa? Kan tänka mig att han är en sådan med lite sämre självförtroende - han kanske skulle få ett lyft i självförtroende av att läsa din beskrivning? Jag tycker han låter som en drömman! En man med kontakt med sina känslor och som både kan uttrycka dem och visa dem i handling är inte det sämsta man kan få tag i. Jag håller helt med dig om att du inte ska tänka att det måste gå x antal månader innan du påbörjar något nytt. Kanske pågick ditt förra förhållande för länge - som du antydde. Hade ni avslutat tidigare så hade det ju blivit "lämpligt" antal månader emellan Men livet låter sig inte alltid styras och resoneras till vad som är lämpligt...

Jag och maken träffades och jag brukar säga att jag fick en tegelsten i huvudet (alltså = det sa typ major klick). Vi flyttade ihop efter bara 6 månader för det verkade så onödigt att ha två lägenheter när vi ändå bara var i den ena hela tiden... Vi skojade om att vi hade en distribuerad 4:a (varsin 2:a i två olika stadsdelar). Några tyckte väl det var lite fort men det har gått som tåget allting. Vi sa från början att vi ska iaf hålla ihop i 30 år och sedan ska vi gå på dyr restaurang och "omförhandla kontraktet". Vi brukar hålla reda på hur många år det är kvar tills omförhandlingen haha. (Dåligt internt skämt.)

Jag tycker det låter fantastiskt att ni är tokkära - finns det något underbarare?! - och önskar er så himla mycket lycka till!!!

Ang trugning, mat och kräsna barn. Jag kan bara gå efter Moa än så länge. Hon åt vad som helst och var ett riktigt matvrak när hon var liten, hon åt thaimat, korv stroganoff, lasagne, köttfärssås. Sedan vid 2 år blev hon kräsnare och kräsnare och åt helt enkelt inte vissa maträtter. Sås gick fetbort helt plötsligt. Stark mat gick fetbort (tråkigt eftersom jag själv gillar det). Jag tänkte att det är bara en fas och går över om man ignorerar det. När hon vägrat äta sås i ca 1 år tänkte jag "nä nu får det vara sluttjafsat" och försökte få henne till att äta spaghetti med köttfärssås el vad det var. Men hon verkade nästan kräkas och jag insåg att hon verkligen inte tyckte om det. Jag insåg att det inte bara var trotsbeteende. Så då bestämde jag att hon får väl vara utan sås då och så serverade vi samma mat till henne som till oss fast utan sås och utan kryddor. Ett exempel är att när vi gör tacos så steker vi köttfärsen och tar undan lite till henne  (kryddat endast med lite salt) innan vi häller på tacokryddan. När vi gör korv stroganoff tar vi upp korv ur grytan och låter såsen rinna av så mkt som möjligt. När vi gör lax gratinerad med farinsocker (mums!) så gör vi en halv laxfile utan osv.

Hon har inte heller ätit soppa (gillar man inte sås så...) och hon har inte ätit detta på dagis heller. Nu börjar hon vid 4 års ålder smaka på sås igen. Jag har förstått att väldigt många barn är kräsna i den här åldern, och väldigt många barn vill inte ha sås. Det är inte så enkelt som att bara sätta hårt mot hårt (iaf inte om de nästan kräks ). Men samtidigt förstår jag vad du menar PB...

Vi har kört Sova-Hela-Natten-kuren på våra små med blandat resultat. På plussidan är att de somnar i sina sängar efter ganska kort nattning (10 min) UTAN NAPP och av sig själva. Uppvaken har blivit färre. En bra natt vi hade hade vi 3 uppvak; Beda en gång, Ada en gång och sedan båda när de var hungriga vid 4-snåret. Helt ok. Men i natt var Beda riktigt omöjlig, korta uppvak (varje halvtimme?) mellan 01 och 04. Vid 4 tappade jag tålamodet och väckte maken så fick han ta över. Men jag hoppas att det är det sk återfallet som tydligen är vanligt när man inför något sådant här.

Jag strävar inte efter att de ska sova hela natten när de är så små som nu (drygt 5 mån) men vi kan inte hålla på med dessa ständiga uppvak, som jag tror beror på oro (inte hunger!).

Men några gånger fick jag iaf Beda att somna om enbart mha den sk ramsan - lite mäktigt. Bara säga "Nu ska du sova, nu är det natt" (ramsan hittar man på själv - man kan lite gärna säga "abrakadabra hipp hopp" om man vill) och så somnade hon om!

Och innan någon går igång så handlar det INTE om 5-min-metoden...

Jag har fått igång dem på att äta mer mat också; gröt på morgonen och sedan grönsakspuré till lunch. Så vi är på gång. De har äntligen hajat grejen med mat känns det som, dvs att den kan vara god och ska sväljas ner också

Ninnnis: gör gärna det!

Lanovia: vill du ses här hos mig el inne i stan? Jag har glömt vilket håll du bor åt...

Såhär står det, stämmer skrämmande bra:

Förmodligen får barnet ett återfall. Det tycks som om de små barnen måste göra en sista djupdykning i eländet som var förut, innan de kan lämna det bakom sig för gott. Gustav kan skrika och bära sig åt värre än du trodde var möjligt. Låt inte det rubba dig. Du har verktygen! Mobilisera attityden av självklarhet och ge honom de svar han kräver. Återfallet går förbi på en natt.

Det var Beda det. Adas återfall kommer väl i natt då?