Ninnnis: jag är nu så van vid att vi har två så för mig är det lika naturligt som att ha en bebis. Så jag blir nästan förvånad när folk håller på och kommenterar (på bussen, i affären, ...). Jag kan nog säga att jag inte har tagit mig någonstans utan att någon har kommenterat el stannat och pratat. Förvånansvärt ofta säger de "ja jag är ju tvilling själv" Så det finns många tvillingar och ändå tycker folk att det är ngt visst.
PB: ja haha jag är väl periodare, när jag väl är här är jag här rejält. Som min svärmor säger "när du äter godis så äter du rejält"
Idag skickade maken ut mig på en promenad i fina höstsolen. Jag gick till lokala torget (30 min dit, 30 min hem) och kompletteringshandlade lite för att ha ett mål. Jag var så slut så jag orkade inte ens gå i mitt vanliga raska tempo utan lufsade fram, utan energi. Med Michael Bublé i hörlurarna, passade bra. Och på vägen till affären bröt jag nästan ihop för jag känner ju hur jag blir låg och nästan deprimerad av den här sömnbristen (du vet vad jag menar Daa). Och så kommer känslorna "det är SYND om mig", "jag får faktiskt UNNA mig choklad". JAg var så chokladsugen!!!! Så kom jag till affären och handlade två små bitar (sådana där 3 för 2 ni vet) för jag tänkte att jag ska inte köpa en stor chokladkaka för då äter jag bara upp den. Och så fort jag köpt chokladen så försvann suget så jag stoppade den i fickan och där ligger den kvar! Vaddå psykologiskt...