• muggles

    I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

    Ninnnis skrev 2011-09-28 20:06:47 följande:
    En dum fråga, hur vet man hur många grader mjölken är? Vi har kört droppe-på-handledstricket men det är ju svårt att känna exakt. jag tror som sagt snarare mjölken har varit för kall, framför allt efter en stunds försökande.

    Jaja, nog om detta.

    Vad duktig du är med träningen Mugglan! Strongt att komma iväg och spinna. 
    Vi använder en mattermometer för att veta exakt.
  • muggles

    Obs. termometern använde vi bara på bröstmjölk bara för att den inte får bli för varm. Ersättningen värmer vi bara på "fri hand"

    Jodå vi kom iväg igår. Jag kände blickarna när jag rullade in en tvillingvagn och hade med mig en 4-åring in i lunchrusningen (jag frågade snällt om jag fick ta in vagnen pga att jag inte kan mata båda på en gång annars). Men det gick lugnt och stilla till. Moa är guld att ha med sig, sitter snällt och väntar el går försiktigt runt och tittar lite - inget spring el hoppande, inget gnäll etc.

    Men idag är jag superfrustrerad. Hade trott att Moa var frisk (hon har varit pigg i 2 dagar vilket är ganska arbetskrävande för då ska hon stimuleras och jag har redan fullt upp med tvillingarna) och jag hade tänkt skicka henne på dagis idag. Jag höll henne ändå hemma en extra dag iom att den här konstiga sjukan kom tillbaka förra gången. Maken ringde igår kväll och friskanmälde henne. En timme senare ser hon blek ut, äter inte upp sin pannkaka (misstänkt!) och lägger sig med en filt i soffan. Jahapp, 39 gr feber igen! Jag som ska på ansiktsbehandling idag och färga bryn och fransar. Tanken var att Moa skulle vara på dagis och min mamma skulle rulla tvillingvagnen under tiden. Istället fick jag avboka ansiktsbehandlingen. Jag är så otroligt trött på att bara ta hand om barn just nu - jag får liksom inte en minut för mig själv. Om jag ens tänker på att sätta mig ner så vill Moa bli läst för. "Kan du sätta på en film mamma, kan du läsa för mig, kan du rita med mig?". Kan man ju inte säga nej till. Men jag då?! När jag ska JAG få sitta ner och ta en kaffe, läsa en sida i tidningen? Blä. Förlåt för politiskt inkorrekt uttalande.

  • muggles

    Och till råga på allt missade jag att vakta Bedas "skarv" så hon vaknade efter 40 min och gick inte att söva om. Så efter 5 min vakentid är hon grinig också. Japp, precis vad jag behövde idag.

  • muggles
    passionsblomman skrev 2011-09-29 16:05:19 följande:
    Jag tror väldigt lite på att hålla på och offra sig för mycket. Kompromissa -ja! Avstå ibland-ja. Men man kan förklara för en tre-fyraåring att man själv behöver en stund. Om inget annat fungerar så brukar "för annars är det ORÄTTVIST" vara rätt solkart i barns värld.
    Jag gjorde faktiskt så att jag sa att "nu måste jag få läsa lite för mig själv för jag behöver vila lite" och det funkade. JAg gjorde det innan jag läste ditt inlägg men det känns skönt att få det bekräftat att det måste vara ok att göra så. Ibland är det som att Luthers mamma sitter på min axel och tycker att jag borde göra mer och mer och mer...

    Förresten, vilken rejäl näsknäpp du fick igår - blev lite förvånad att det kom från det hållet faktiskt. Men som sagt förut, högt i tak - jojo.
  • muggles
    Daa skrev 2011-09-29 17:40:51 följande:

    Jag tror att din syrra är rätt ute.


    Under parvlarnas första halvår sade jag till alla som undrade att nej då, det är inte så jobbigt, de har inte ont någonstans och de skriker ju inte så mycket. Jag tror att jag intalade mig själv att det inte var jobbigt och att jag inte saknade egentid. Jag trodde att det berodde på ovana i föräldraskapet att jag blev vansinnigt stressad när saker och ting inte gick som på räls. Sedan slog min hjärna bakut.


    "Jag har nog inte tillåtit mig själv att tycka att det är jobbigt", sade jag till min läkare när det hade börjat sjunka in att jag kanske led av någon form av utbrändhet.


    "Så klok du är", svarade hon. "Jag tror också att det är så."


    Och jag tror att allt kommer att bli bättre om jag erkänner att det är riktigt jobbigt ibland. Jag kan ju alltid tillägga att det ofta är kul också.


     


    Muggles: det är helt okej att du är besviken över den uteblivna egentiden. Hoppas att du får en ny chans snart.
    Haha, underbart Heloise! Jag ska ta till mig det

    Daa: jag känner igen mig i beskrivningen ovan. Jag hade ju en lätt förlossningsdepression med Moa och sökte BVCs psykolog för att prata av mig. Även om hon inte var en speciellt bra terapeut så fyllde det sitt syfte. Det kändes som att jag kom dit med en hink full av smutsvatten och jag tömde den där hos henne (jag berättade om alla amningsproblem och grät så det skvalade). Sedan kunde jag fylla hinken med rent och klart vatten istället. Om jag får lov att vara filosofisk.

    Följande konversation utspelade sig precis:

    jag: nu vill jag greja med datorn lite (läs: skriva det här inlägget)
    Moa: men jag vill titta på. Det är väl inte bara du som ska ha roligt!
    När jag
  • muggles

    Innan jag glömmer:

    Heloise: jag har haft nidisar! Både med Moa och med tvillingarna. Jag tror att jag även hade det med mitt MA. JAg håller tummarna! Vad spännande med ett ev plus igen, det känns som lääänge sedan man höll tummarna för sånt

    Daa: oh vad gulligt med parvlarna!

    EA: jag är gärna med på en Skåneträff om det blir någon!

  • muggles
    lanovia 08 skrev 2011-09-29 22:36:19 följande:
    En fråga vad gäller uppfostran... Jag läste för ett tag sedan i en tidning om någon som påstod att hon aldrig behövde höja rösten till sina barn. Alltså här höjer jag rösten flera gånger om dan. Därmed inte sagt att jag gormar och skriker. Men när E inte lyssnar på det jag säger måste jag höja den lite för jag vill inte att hon skall ramla ståendes från stolen, eller med huvudet i kaklet när hon börjar klättra runt inne på badrummet eller hon gör något som helt enkelt inte är ok men öronen är stängda. Då måste jag höja rösten eller så går jag fram o visar henne bestämt att man sitter på stolen eller nej nu klättrar vi ner eller eller eller.

    Men hur gör ni? Klarar ni det utan att höja rösten? Nu är det inte något jag går o har dåligt samvete för utan bara spännande att se hur andra gör.

    Jag har studerat en på Öppna Förskolan som aldrig verkar höja rösten. Men jag blev inte särskilt imponerad. Hon går där lugnt och tjatar på ungen så han stänger till öronen ännu mera. Han gör helt enkelt precis som han vill.
    Jag höjer definitivt rösten. Och om det inte hjälper så blir det Arga Rösten (ännu lite ettrigare). Och hjälper inte det så tar jag tag i vilken unge det nu handlar om (oftast Moa men jag kan säga till andra ungar också). Moa är ytterst snäll märker jag, hon lyssnar verkligen när man säger till men det kan ju bero på att hon vet att det blir en konsekvens när jag säger till. Dvs konsekvens om hon inte lyssnar. Jag tror INTE på att tjata tjata tjata som vissa föräldrar gör. Som du skriver så stänger barnet öronen och slutar lyssna över huvud taget.

    Apropå tjat så försöker jag även minimera "akta dig så du inte slår dig" för minsta lilla. För gör man det för ofta så lyssnar de inte heller. Jag sväljer (ibland med andan i halsen) när hon står upp och gungar högt, el klättrar på staket el likn. Men börjar hon springa ut i gatan utan att se sig för så säger jag till med emfas - och då lyssnar hon.

    Jag fick höra om en mamma som aldrig behövde tjata på sina barn. Det skulle jag vilja veta hur det går till. För även om jag försöker minimera tjatet så BLIR det en del tjat och jag vet inte hur man kommer ifrån det. Går det verkligen att uppfostra utan det minsta tjat undrar jag?
  • muggles
    lanovia 08 skrev 2011-09-29 23:03:13 följande:
    Heloise, så spännande! Håller tummarna!!! Jag vet inte om jag haft nidblödning eller inte, inte om kriteriet är att det skall vara ca 1v före beräknad mens. För jag fick blödning/mens när jag skulle få det vid denna graviditet. Men väldigt väldigt lite. Jag brukar alltid förblöda lite någon dag innan det startar så alltså även denna gång men det kom inget mer sedan. Så efter några dagar testade jag...
    En sådan blödning beror på att progesteronnivån inte hunnit bli tillräckligt hög i början av graviditeten så då släpper en liten del av livmoderslemhinnan men sedan hindrar progget/graviditeten resten av slemhinnan att släppa, och då uteblir den riktiga blödningen. Förklarade en läkare på ivf-kliniken för mig (jag frågade för jag var nyfiken ingenjör som jag är).
  • muggles

    Tja där hade vi dagens skur tror jag

    Ninnnis: kul att det funkade med flaskan,  ni är på G! Det gäller att vara enträgen ibland.

    Moa är iaf utan feber idag så vi ska iväg till en lekplats och träffa hennes dagiskompis (med mamma och lillebror) och fika lite. Jag är så glad! Träffa lite folk - jippiiieeee!!! Fylla på energidepåerna. Och idag är det fredag, alltid trevligt!  Vi funderar på att göra en laxburgare med asiatiska smaker ikväll.

    Jag hade gärna velat vara med på er kräftskiva imorgon men men... next time?

  • muggles

    Lanovia: usch för att må då dåligt! Jag vet vad jag talar om för jag mådde S-K-I-T sista veckorna av min graviditet. Det var det jobbigaste jag gjort rent fysiskt. Och visst känns 9v som en evighet!!! 2 dagar kan också kännas som en evighet i de sammanhangen... Har du kollat upp dig så att du mår fint i övrigt, med blodtryck etc? JAg har förstått i efterhand att jag mådde så urkasst mycket pga min havandeskapsförgiftning, så det var inte bara "inbillning". Inte för att jag tror du har det, men värt att kolla upp ändå?

Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård