I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Tack snälla ni för allt stöd, det är som alltid lika skönt att känna att man inte är ensam om att känna som man gör. Har faktiskt inga vänner IRL som jag känner att jag vill prata med om detta. Eller jo en, men hon går själv igenom en jättejobbig period just nu och har inte ens kunnat träffa lillskruttan än pga sjukdomar & annat mög.
Men visst är det svårt det här med uppfostran? Hittills har det liksom flutit på ganska självklart, men ju äldre sonen blir desto mer tydligt blir det hur olika maken och jag ser på saker & ting. Själv läser jag mycket föräldratidningar och får tips därifrån medan jag tycker min man bara går på magkänsla och uppför sig som en grottbjörn. Det bästa vore kanske att boka tid hos en familjeterapeut eller liknande för att prata igenom sånt här med en utomstående men vad jobbigt! Och då måste vi ju ha barnvakt och det finns ju ungefär tusen andra grejer man hellre skulle göra när man har barnvakt...
Just nu njuter jag av lugnet i alla fall och försöker tanka energi. Har en sovande liten bebis i knät och storebror är på dagis. Fram till 18 maj får han gå ordinarie schema och det är väl också helt opolitiskt korrekt att säga - men gud vad skönt det är! Det är tillräckligt jobbigt att vara ensam med båda barnen på morgonen drygt 3h (lilla vaknade 4.30 och stora 5.30, dagis börjar 9) så sedan är det skönt att han får leka och busa av sig på dagis.
Tack vare dig Blomman åt vi färska hallon & blåbär till frukost idag. Mums vad härligt gott!