I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
Det är helt överjävligt att någon ska kunna bete sig så att det är så man tänker.
Och ännu värre att man faktiskt kan ha helt rätt i att det vore enklast så.
Apropå mina skogspromenader och de befarade vildsvinsmötena som jägarna häromdagen varnade för:
Någon gris har jag alltså sluppit träffa än, men däremot har jag sedan jag flyttade till småland , stiftat nära bekantskap med ett helt annat och totalt övervidrigt djur. Ett kryp som helt klart lägger sig lika med fästingar i tabellen över äcklighet.
Tänk er ett kryp som som till sin natur kan liknas vid en blandning mellan kakerlacka, fästing, fluga och broms.
Den är nämligen snabb som bara fan och springer med små kloförsedda ben på ens hud. Letar sig gärna in i håret och andra pälsförsedda vrår, med förfärande snabbhet. Den är platt och därför fullständigt omöjlig att borsta av sig eller slå ihjäl. De där kloförsedda benen hjälper den även i det avseendet. Den bits lika hårt som en broms-minst, men biter sig fast som en fästing för att suga blod. Den har vingar som en fluga-men släpper dem när den väl bitit sig fast på sitt värddjur. Den är brungenomskinlig och se ut som en halv fluga först, sedan mer som en fästing. Den kommer ofelbart och glupskt jagandes så fort man blivit lite sådär lagom fuktigt svettig på armarna eller är korkad nog att stanna för att plocka svampar. Den annonserar sin närvaro med ett dovt surrande-men man ser den inte-man bara känner att det kryper på en. Det kan behövas en luskam för att få ut dem ur håret om de väl trasslat sig fast. Man kan bara döda dem genom att krossa dem mellan naglarna. Den följer efter en medan man går och ger sig inte.
Förr fanns den visst inte i svensk fauna, men nu "börjar den bli vanlig". Jag hade aldrig sett en sådan förut, men nu-nu är de överallt!
Detta kryp heter Älgfluga eller Älglus, ibland kallas den Hjortlus, eftersom det är djur som älg, hjort och även kor och hästar som har den. De är som mest aktiva och flest i antal i agusti till oktober. Dvs precis den tid jag annars gärna är ute och går, jag som inte kklarar sommarvärme så bra. Och som vill plocka svam. Jag hatar dem! Och det finns inga medel att spraya sig med som hjälper. Mygg framstår som ett gulligt husdjur i jämförelse och jag har numera börjat gå i långärmat, trots att det är alldeles för varmt när man får upp ångan.
Detta är plågoriset:http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84lgfluga
Daa, vilka härliga bilder du målar över parvalrnas gemenskap och göromål!
Vad gäller dagsrytm, så hade jag en MYCKET vaken son, på precis alla sätt. han missade ingenting, ville inte missa någonting och sov väldigt lite och bara korta stunder. Om han någon gång sov en halvtimme eller rent av mer, trodde jag att han dött typ. Han sov inte vare sig vi åkte bil, körde vagn ute eller inne eller la honom i vagga, säng eller whatever. Han sov definitivt inte länge nog för att "få något gjort".
Jag vet inte, men kanske hade jag med min depression redan så mycket att hantera att jag inte ens orkade låta det bli en issue som skulle ålägga mig några borden, skullen och måsten utöver att finnas till. Jag minns den tiden som en bubbla där jag mest var, fanns och existerade och försökte ta vara på ögonblicken mellan bestyren och få ihop våra dagar så gott det gick. Att han var sådär vaken, med och alert, hänvisar jag till hans personlighet och den kvarstår. Men numera-snart elva år gammal,-sover han faktiskt gärna i bilen.
Hvidis, nej, det är en annan! Den heter Stygnfluga och bor också på älgar.
http://www.sydsvenskan.se/vetenskap/article1459103/Parasitfluga-sprutar-larver-i-ogonen.html
Nu tror jag faktiskt jag måste kräkas på riktigt snart. Och då vill jag påpeka att jag INTE hör till de äckelmagade i vanliga fall. Fy fan vad vedervärdigt och totalt outhärdligt äckligt!
Fort fort, tänka på något annat!
Det finns Renstygnsflugor också, de förra var Älgstygn.
http://mobil.aftonbladet.se/halsa/article12372092.ab
Man kan bli blind!
Ååååh, varför varför varför började jag skriva om de förbenade älglössen! Jag kommer garanterat att drömma att det är något som äter på mina ögon nu bara för det.
Tvi tvi tvi!
Mugglan, ja visst är det en rejäl utmaning med en sådan resa själv med två bebbar. Jag förstår att du inte tycker det känns optimalt. Särskilt inte att sedan bli solo med dem väl framme också. Fast famnar finns, inte minst gillar min sambo att kånka runt på småfolket. Han tycker det är trivsamt och mysigt. Men som sagt, käka kräftor med bebis(ar) i famnen är nog lite av ett cirkusnummer. Och ungarna ska ju helst gilla den reservfamn som erbjuds, och det vet man ju aldrig förrän där och då. Så, jag fattar ju att du kanske vill välja ett annat tillfälle. Du får snacka ihop dig med Piggelin och så samkör ni! Fast egentligen skulle ni ju ta varsin bil ändå, så era stortjejer kan följa med. Hur som helst så hoppas jag du kommer när du känner att det är läge och stannar några dagar. Det vore jättekul!
Mugglan, ja ååååå vad ni beskrev de där kvällsstunderna i soffan mysigt när jag träffade er! Sådant ni kommer att minnas och ha med er alltid!
Jag vill också muskla! Jag tror jag gör det när jag "outdoodwalkar", tror ni inte? Det känns så iallafall. Jag känner igen det där med ett snabbt tapp i början. Och så går det dessutom i hopp och skutt. Förra gången vägde jag mig endast en gång i veckan, och det kunde kännas skitdeppigt att se att det hänt noll somliga gånger. Men nu har jag vägt mig varje dag-mycket för att beisa för mig själv att vågen ändras hit och dit, både samma sag och mellan dygnen. Den kan verkligen ta ett skull med 0,5 kg bara över en natt ibland. Och jag kan mycket väl på kvällen efter middagen väga mindre än jag gjorde på morgonen också för den delen. Så, jag har verkligen fått bekräftat att vågen enbart är ETT sätt att hålla koll och ett ganska dåligt om man inte kombinerar det med något annat.
I mitt fall är skärpet det roligaste. Varje hål man kan dra åt är SÅ himla skönt!
Jag har tappat 2,5 kg nu sedan den 22/8. Vanlig mat, begränsat sockerintag och mer grönsaker och lite koll på att det inte råkar bli jätteportioner, annars är det verkligen promenaderna, och det känns så gött! *sketastolt*
När det gäller att bli smal, så måste jag också säga, att jag förblir hellre lite rund, än att tappa för mycket för snabbt och plötligt se sådär gammal och tärd ut, som jag faktiskt tycker flera jag träffat blivit. Det ser inte alls piggt och fräscht ut. Utan de blev visserligen smalare, men 20 år äldre liksom. Ett hårt och kantigt utseende. Gärna inklusive en hårfärg alldeles för mörk (läs svart) för deras hy också.
Så, en stor del av min egen utmaning, är att behålla viljan och orken att fortsätta och göra et här i långsam takt på ett hållbart sätt. Först ner ner ner, och sedan hitta ett läge som inte innebär upp igen-och stanna där.
Daa, igårkväll satt jag och såg ett program där jag HELA tiden tänkte på dig.
"Dödstrött" heter det. Det går i repris mitt i vargtimmen den 11, men kanske kan det spelas in? Det visas på SVT play också.
http://www.tv.nu/p/11091103350430svt1--p
Jag, som jobbat både natt och andra konstiga tider, känner väl igen mycket av det som beskrivs, och alla som haft sömnbrist under graviditet, spädbarnstid eller annars, tror jag har ut något av att se den här dokumentären. Man inser verligen inte HUR störd man blir och hur farligt det faktiskt är för kroppen att inte få sova det man behöver.
Se den och ha sedan stor, stor förståelse för dig själv och tro inte att du borde kunna mera eller bättre. Det du sliter med är lika basalt som om du inte fick mat. Svält fast på sömn.
Hoppas du fått sova någorlunda de senaste dagarna? Kram!!!!